Arkiv för oktober, 2012

I en värld befolkad av döda tvingas vi att till slut börja leva

Apart förlag har gått från klarhet till klarhet från dag 1 – nu tar de The Walking Dead ännu ett steg längre och presenterar en rykande färsk och fin uppdaterad lärarhandledning. Som man säger i schlagerfestivalen (Apart och schlager är som hand i handske! Det VET jag ju nu när jag betraktat dem på plats i Göteborg) – ”Apart förlag – twelwe points”, kudos till dem och till alla lärare som fattar vilken guldgruva detta är.

Jag blev kär i serien för två år sen, och det håller i sig.

Annonser

Louisa May Alcott

“She is too fond of books, and it has turned her brain.”

TACK Lia för fin boktoksgåva (även om jag inte förstår texten ;))
…men vad man ska göra med pralinerna i koppen, DET förstår jag!


Happy halloween!

Vilken greeeejPermuted Press släpper fyra av sina e-böcker alldeles gratis fram till den 1/11. Skynda fynda (jodå, du kan läsa kindleformat på din dator, om du nu inte tillhör den lyckliga skara som har en kindle).

Inte övertygad? Inte säker på att du gillar zombies eller andra mörksens varelser? Men det är ju nu om någonsin du ska testa! Vad har du att förlora?

Tack till det alltid lika eminenta teamet bakom Swedish Zombie för tipset!


Ännu en fin fisk

image

Jag verkar vara tillbaka i den fina vanan att besöka biblioteket en gång i veckan. Dagens fångst gör mig väldigt nöjd, jag har varit nyfiken på Kelly Link länge nu. Utmärkta recensioner var man än ser…!


Peta in en pinne i brasan

Han den sportige som jag bor med är ute och springer, själv stannar jag gärna inne i värmen och äter säsongens första clementiner. Tänker överraska honom med brasa och något gott att dricka när han kommer tillbaka- och minsann: jag har laddat ner helgens andra e-bok att njuta framför brasan.

Foto: Ann-Christine Jansson

Jag har varit nyfiken på Lotta Lundbergs Ön länge nu och när jag insåg att jag kunde ladda ner den också från bibblan så var saken klar! Den har fått lite blandad kritik och efter ungefär en tiondel av boken är jag ännu inte övertygad – men hur ofta är man det?


vad man hinner när man inte ser på TV

När jag hämtade min finfina Augustprisfångst på biblioteket tidigare i veckan så sa jag mig att till helgen, då…! DÅ ska jag läsa! Läsaläsaläsa.

Jag hade fullständigt glömt bort de flyttaktiviteter som var inbokade sen länge – en god vän flyttar från Uppsala till Sollentuna – så på fredagskvällen insåg jag att hoppsan, jag kommer inte att hinna läsa så mycket som jag trodde den här helgen.

TRODDE jag. För när vi väl satte fart (Uppsala och Sollentuna kl 9-18 i går) så hann vi ju massor ändå. Nyckeln till all läsning som ändå blev var hur mycket jag frös när vi kom hem (den goa vännens radhus är mycket mindre än vårt stora och otäta kråkslott från 1922, och eftersom vännen och hans sambo har två småbarn så är de inte riktigt lika snåla med fjärrvärmen som vi är ;)), det blev en smärre chock att komma hem till vår vanliga temperatur.

Brasa. Öppna spisen är i ett rum, TV:n i ett annat. Gott så, för den ena stör ut den andra, de gör sig bäst var för sig. Den som har läst min lyckliga drapa om Rekviem för en vanskapt vet redan vad jag gjorde i går. Nydelig! Det är att vara aaaaaningens övertydlig, och jag talar [skriver] ju till de redan frälsta, men eftersom jag så ofta får frågan (”men huuuuuur hinner du läsa så mycket?”) så ger jag svaret igen: det är inte klokt hur mycket man hinner läsa en lördagskväll när man INTE tittar på TV.

När det blev dags att sova var jag fortfarande så uppe i varv, så jag låg vaken till fyra i morse och lyckades då svepa Elin under havet och Only väg is upp också.

Sofia Malmberg är författare och illustratör. Hon har tecknat och skrivit en otroligt vacker grafisk roman. Hon får ofta frågan om huruvida det är manga hon tecknar, och doften av öst var väl ungefär det första jag tänkte på också. Estetiken, den fantastiska.

(”otroligt”, ”fantastiska”, vilka på gränsen till fånigt überstarka ord jag tar till i ett och samma stycke, men du behöver inte bläddra många minuter i den här boken för att förstå vad jag menar, tror jag)

Elin är ensam. Hennes mamma är oftast upptagen och hennes pappa jobbar hela tiden. När Elin söker efter en kampsportstudio får hon kontakt med tränaren André. Han verkar snäll och inte för framfusig. Efter att ha chattat om sport några gånger föreslår han att Elin ska komma förbi studion så att han kan få visa hur det går till. Elin känner sig både glad och sedd och anar inget ont, men det visar sig att André har helt andra tankar med mötet.

Elin under havet handlar om en ung flicka som utsätts för grooming på nätet. Man vill slakta karljäveln. Sofia ger oss berättelsen utan att skriva på näsan, det finns inte minsta spår av övertydlighet. Mycket skickligt!

Nu har jag inte läst alla de nominerade böckerna, men jag hoppas att hon vinner. Boken är så bra, och det vore ännu ett steg mot en utveckling där grafiska romaner smäller lika högt som vanliga ”textromaner”. Smäller högt var ett dumt ordval, de smäller ju i många sammanhang t o m HÖGRE (det beror väl alldeles på vem man frågar), men mot en utveckling där man inte nödvändigtvis separerar berättandet så onödigt mycket som man fortfarande ofta gör. En story är en story, vare sig den är skriven, tecknad eller bådadera.

—————————-

Only väg is upp då? Det är också en Augustprisnominerad ungdomsbok, också en historia om en lite osäker (åtminstone enligt första kapitlet – men när jag läser om huvudpersonen Filippa kan jag tänka att jäklar, jag hade inte ens vågat försöka mig på en tiondel av det där som artonåring) som råkar illa ut på olika vis och men hittar sätt att landa på fötterna ändå. Slemmiga killar, sviniga hyresvärdar, London – jag tänkte mycket på (den också underbara) Banglatown av Daniela Wilks (bra komboläsning för den som är sugen).

Filippa Karlsson drömmer om att bli skådespelare. Hon tar sina sparpengar och drar till London för att söka in på den absolut bästa skolan i den absolut bästa staden på hela jorden (oj, det där sista var visst min egen personliga åsikt). London är en dyr stad, du får betala massor av pengar för att dela ett råtthål, det blir Filippa mycket snart varse. Sparpengarna räcker med andra ord inte så länge. Det är dags att hitta ett jobb.

I London dräller det av skyltar som lyder ”help wanted”, men det är inte så lätt att få napp som alla de där desperata skyltarna antyder. Filippa skulle vilja hitta en cool kille också, och det är ju inte alltid så lätt (jisses, det tog mig nästan 40 år att hitta en riktigt bra ;)). Riktiga, sunda, vänner är också bra att ha. Var hittar man dem?

Ja, det är inte enkelt, trots det förment glammiga i att kunna dra till London bara sådär. Emmy Abrahamsons anslag är lätt, fjäderlätt, och det är en otroligt rolig bok, den flödar in i hjärnan och jag blir också tonåring igen när jag läser.

Två böcker, så lika och så olika och så bra båda två. Kul!
Det var en väldigt lyckat val, det där med att ta sig en helg med ungdomsböcker.


”lappar var ju som alla visste små och klena, inte väldiga och starka”

Plötsligt så händer det: man snubblar över en bok, av en ren slump, som är så fantastisk att man bara gapar. Alldeles precis det hände mig i kväll. Jag scannade adlibris efter nya böcker att reservera på bibblan, fastnade för titeln ”Rekviem för en vanskapt” av Mattias Hagberg, fastnade ÄNNU mer för beskrivningen jag fann – och resten är, som det heter, historia.

Mitt bibliotek hade den bara som e-bok – men desto bättre, jag ville ju ha något bra att läsa framför kvällens brasa. Jag laddade ner och började omedelbart att läsa.

Hon kallades Stor-Stina. Hon var ett monster, ett medicinskt mirakel, en samisk kvinna av gigantiska proportioner. Under några år i början av artonhundratalet visades hon upp på varietéteatrar i Sverige och på kontinenten.

Vid samma tid väcktes också vetenskapens intresse för det abnorma. Avvikande kroppar skulle ge svaren på mänsklighetens gåta.

När Stor-Stina oväntat återvänder till hembyn efter att ha rest i impressarion Wolfgang Wolfensteins sällskap är hon stum och tillbakadragen. Hon bär på en hemlighet. Under en enslig skidtur blir hon slagen av en björn och avlider i kallbrand. Men döden är bara ännu en hållplats på Stor-Stinas resa.

Rekviem för en vanskapt är lika mycket en skräckroman som en idéroman om normalitetens makt och rasbiologins födelse. Samiska myter blandas med en provinsiell kristendom och obduktionens dystra ritual. De nyss avlidna lever tätt inpå de levande, och döden fördelar ordet.”

Läs ett utdrag ur boken

Bra? Bra räcker inte. Vilken fantastisk bok! Jag stammar från en mamma född i Lappland, en sextondel av mig är same (*, många många somrar (och ett år efter gymnasiet) har jag spenderat i södra Lappland. Det samiska intresserar mig (trots att fadern var från Skåne, det ena utesluter inte det andra…!), gamla legender intresserar mig – svensk folklore är underskattad. Vårt skamliga förflutna med rasbiologi, förtrycket när samerna skulle kristnas. Medicinhistoria! Teratologi!

Språket. Det är vackert, suggestivt, skrämmande, förfärligt. Trolskt. Sa jag att jag är såld på det här?

LäsläsläsläsLÄÄÄÄÄÄS! Det här påminner om Karin Johannisson när hon är som bäst. Kommer också att tänka på Armand Marie Lerois pärla Mutants. Nej, vare sig Johannisson eller Leroi skriver skönlitterärt – det gör Hagberg – men ändå; det finns där. Säg så här då: gillar du Hagberg och vill ha mer – testa Karin och Armand Marie.

När Rekviem för en vanskapt kommer ut i pocket står jag först i kön för att köpa ett ex att skicka till Houston – detta måste du läsa, Cecilia (fast du kanske också kan låna hem svenska e-böcker? funkar det?).

Stor-Stina är en historisk person, hon har funnits på riktigt. Kraken.

Stekenjokk – en av de vackraste platserna jag vet

PS jag undrar fortfarande hur jag kunde missa den här boken BÅDE hos Swedish Zombie och hos Bokstävlarna – men så är det. Tur att jag hittade den ändå, då.

*) Jag vet – fånigt lite, så lite att man kan undra varför jag ens vet det, men jag vet det bara för att vi i alla år INTE trodde att vi hade samer i släkten, vi blev nästan less på att alla tog för givet att vi var samer bara för att vi var korta och hade små ögon och höga kindknotor. Så skrev en släkting en bok, han hade grävt lite mer, och *flomp* där fanns Bränn-Anders några generationer uppåt.