Uncategorized

Brecht house – one of them

I spent a lovely culture vulture day in the Brecht/Weigel-house (to get to look around in Bertolt Brecht’s library! Daaaaaat!) with a bunch of lovely people from all over the world yesterday. We took the guided tour and it was short but sweet, with an engaged and lovely guide.

We moved on to the graves of Brecht and Weigel – just outside their house, one can in fact see that part of the graveyard from Brecht’s old desk – (you’ll find the graves of Brecht’s old idol Hegel and Christa Wolf and and and… and many other important people, yours truly knows that graveyard like her own back pocket, it’s one of the best ones in Berlin, maybe THE best one) afterwards. Some lovely gravespotting, a beer in Monbijoupark and then we went on to – tadaaaaa – Dussmann.

The Brecht/Weigel love story is ANYTHING but trivial and I decided that I wanted to read Brecht’s love poems. Let’s see what they can do to a cynic like me.

Annonser

In bloom

Spring is a bit late in Berlin this year, but I’m not gonna hold a grudge – it’s here now and I love it! Live it aaaand love it.

This week is all about cherry blossom and magnolias. I’ve visited many of my favorite spots – Vinetaplatz, Rykestraße, Schwedter Straße north of Mauerpark, the park outside the Carl Zeiss planetarium on Prenzlauer Allee. Well, many parts of Prenzlberg boast beautiful greenery right now, so it’s hard to go wrong. This is really really my best time of the year in Berlin. Enjoy!


Meanwhile in tinder

I need to stop using tinder, but I just can’t help it: some guys just trigger my sarcastic sides…


Att öppna en låda med somligt man glömt 


Martina Haag serverar en tidskapsel för varje sextiotalist. Mycket igenkänning, även om jag i ett avseende var motsatsen: den ängsliga som gick på alla lektioner. Som fick skolans bästa betyg. Men som alltid kände sig töntig. Och som luktade illa för att föräldrarna kedjerökte hemma. Som försökte sova trots fylla och skrik. Som var rädd för en del av de äldre eleverna. Som överlevde. Flyttade nån annanstans. Och som skulle kunna skriva ett tröstande brev till mig själv. Livet går så fort. Och så långsamt.
Mycket metoo-relaterat. Triggervarning för många, tror jag.


When the weather turns sour, I go amazon prime ;)

Jag har länge velat se Homeland säsong 5 eftersom den till stora delar utspelas i min stad. Jag har inte hunnit så långt än, men undrar hur jag kunde missa att några scener har spelats in alldeles nedanför mitt förra kontorsfönster när jag satt där 🙂 
Här hittar du en bra guide om du är nyfiken på några av de platser du kunnat se i serien.
Flera scener längre fram i serien kommer att bokstavligen utspelas på miiiiin gata i staaaaan. Missade det också. Det är helt ok 😉


Till ön. DEN ön. Och en annan ö.

Jag har muttrat lite över Jenny Colgans böcker på sistone. Att hon mal på tomgång. Att det ibland känts som om hon har Koncept 1 A färdigt i en mall i datorn och bara byter namn på huvudpersonen, inriktning på den företagsamhet personen tvingas skapa och namn på den nya plats där huvudpersonen tvingas slå sig ner. I de fall där det blivit flera böcker om samma person har mönstret dessutom varit 

Bok 1: flytt, nytt liv, hitta boende, nyföretagsamhet, oj allt blev succé

Bok 2: trubbel i paradiset, företagsamheten äventyras, huuuuur ska det gå? (Svårtippat!)

Bok 3: oj! En BEBIS! Hur ska DET gå?

Well. Jag skulle inte gnälla om det inte vore för att jag tror att Colgan kan bättre. Alla måste leva, försörja sig, men risken man tar om man skriver böcker i en rasande fart är ju just denna: de läsare som har hängt med ett tag vädrar tomgång och drar vidare.

Sålunda var det lite av ”okej, ett sista försök” nu. Mönstret (för första boken om en person) är förvisso inte nytt. Vår hjältinna får ett till synes omöjligt jobbuppdrag på en avlägsen ö i norra (NORRA) Skottland. Colgan har valt att använda en fiktiv ö denna gång (hon har tydligen överösts av åsikter och rättelser förr, när hon skrivit om platser som finns, som hon trodde att hon ”kunde”), hon väver in folktro och det känns lite förnyat och kul trots att grundreceptet egentligen är väldigt likt det mesta hon skriver numera. Jag snudd på hoppas att denna bok får (för-)bli en solitär. Jag gillade den!

Och – den var mitt sällskap i den stad som bokens hjältinna tvingades överge. Min favoritstad! Vi gjorde en ljuvlig nördresa av det. Vi stick-nördade. Tåg-nördade. Vetenskaps-nördade. Promenad-nördade. Kort sagt: jag hade en underbar helg i London med Ann-Sofie och Marie. Jag var dessutom otroligt kontrollerad och duktig och kom hem med TVÅ ynka nyinköpta böcker, och de böckerna köpte jag för att bli av med alla mina mynt på Gatwick.


På vift

Gissa var? 😉

Kul att hitta den perfekta boken att ta med! Så fin.