Uncategorized

When the weather turns sour, I go amazon prime ;)

Jag har länge velat se Homeland säsong 5 eftersom den till stora delar utspelas i min stad. Jag har inte hunnit så långt än, men undrar hur jag kunde missa att några scener har spelats in alldeles nedanför mitt förra kontorsfönster när jag satt där 🙂 
Här hittar du en bra guide om du är nyfiken på några av de platser du kunnat se i serien.
Flera scener längre fram i serien kommer att bokstavligen utspelas på miiiiin gata i staaaaan. Missade det också. Det är helt ok 😉

Annonser

Till ön. DEN ön. Och en annan ö.

Jag har muttrat lite över Jenny Colgans böcker på sistone. Att hon mal på tomgång. Att det ibland känts som om hon har Koncept 1 A färdigt i en mall i datorn och bara byter namn på huvudpersonen, inriktning på den företagsamhet personen tvingas skapa och namn på den nya plats där huvudpersonen tvingas slå sig ner. I de fall där det blivit flera böcker om samma person har mönstret dessutom varit 

Bok 1: flytt, nytt liv, hitta boende, nyföretagsamhet, oj allt blev succé

Bok 2: trubbel i paradiset, företagsamheten äventyras, huuuuur ska det gå? (Svårtippat!)

Bok 3: oj! En BEBIS! Hur ska DET gå?

Well. Jag skulle inte gnälla om det inte vore för att jag tror att Colgan kan bättre. Alla måste leva, försörja sig, men risken man tar om man skriver böcker i en rasande fart är ju just denna: de läsare som har hängt med ett tag vädrar tomgång och drar vidare.

Sålunda var det lite av ”okej, ett sista försök” nu. Mönstret (för första boken om en person) är förvisso inte nytt. Vår hjältinna får ett till synes omöjligt jobbuppdrag på en avlägsen ö i norra (NORRA) Skottland. Colgan har valt att använda en fiktiv ö denna gång (hon har tydligen överösts av åsikter och rättelser förr, när hon skrivit om platser som finns, som hon trodde att hon ”kunde”), hon väver in folktro och det känns lite förnyat och kul trots att grundreceptet egentligen är väldigt likt det mesta hon skriver numera. Jag snudd på hoppas att denna bok får (för-)bli en solitär. Jag gillade den!

Och – den var mitt sällskap i den stad som bokens hjältinna tvingades överge. Min favoritstad! Vi gjorde en ljuvlig nördresa av det. Vi stick-nördade. Tåg-nördade. Vetenskaps-nördade. Promenad-nördade. Kort sagt: jag hade en underbar helg i London med Ann-Sofie och Marie. Jag var dessutom otroligt kontrollerad och duktig och kom hem med TVÅ ynka nyinköpta böcker, och de böckerna köpte jag för att bli av med alla mina mynt på Gatwick.


På vift

Gissa var? 😉

Kul att hitta den perfekta boken att ta med! Så fin. 

   
    
    
    
    
   


Bridget Jones hoppar fram och tillbaka

  
Om man blir väldigt väldigt förkyld så är det rätt gött att kunna ta en tuppl… lässtund mitt på dagen. Det var irriterande att behöva ställa in en massa kul saker (barkväll på gammal flygarklubb inne på Tempelhof-området, brunch på nytt ställe och sen ett besök i Hohenschönhausen, det gamla stasi-fängelset) den här helgen, men hög feber och insikten att varenda skallkavitet är fylld av grönt gojs gör att man ger upp inför det faktum att det är vila som gäller om man ska fixa kommande vecka med massor av anställningsintervjuer (nej, det är inte jag som söker jobb) och sen en niiiiiiice resa till Rom.

Jag har haft sällskap av senaste boken om Bridget Jones. Den var tämligen tunn på flera sätt och kändes för mig mest som ett ”oj, ja, vi har ett filmmanus, va tuuusaaan – gör en bok av’et också”. Märkligt hopp tillbaka i Bridgets liv – i Mad about the boy var hon redan mor, men det finns säkert nån intervju med Fielding nånstans som förklarar saken. Oh well, detta är inte rocket science. Man vet ungefär vad man får, smårolig underhållning, kravlöst, rätt ok men inte fantastisk. Det var ungefär vad min feberinfesterade kropp orkade ta in.
Med tvekan godkänt.

Usch. Det var en jäkla helg för ganska precis tre år sen. Jag saknar min stora ljuvliga katt som blev så sjuk och dog då.


Århundradets kärlekskrig

  
Hon och Han älskade varandra i många år. Hon undrar nog i efterhand hur ömsesidigt det var. Nu krigas det. Ljungande tirader av ord. 

(Känner att min telefon skulle behöva en verbal lavett (här tar vi inte till fysiskt våld minsann) när jag skriver detta och ”tirader” autocorrectas till ”Tinder”. Eller är det min WordPress-app som ska hutas åt? Har telefonen/appen kanske bara nån slags svart humor? Oavsett vilket, meningen jag skrev blev kul, och den kanske med något sarkastisk liten twist kan passa in här, men… nej. Tirader får det bli.)

Jag ä l s k a d e den här boken. Jag kommer att köpa den i pocket när den kommer ut. Vill gå bananas med överstrykningspennan. Pretentiösa one-liners galoooooore!

Det är naturligtvis lockande och lite barnsligt (men mänskligt? vi är alla i viss mån sensationstörstande på olika vis?) kittlande att läsa Århundradets kärlekskrig  som Horace och Ebba, Ebba  och Horace (”är han VÅLDSAM? slog han henne?”) – men jag låter bli. Jag ser det som en tribut till Tikkanen långt senare, som en tribut till MÅNGA klassiska alster. Jag ser den som en tribut till Kulturkvinnan. Hon går inte steget efter Kulturmannen (längre). Hon får, ska, stå i bredd eller förlänga steget och ta lead.


Black Mirror

  
Det läskigaste du kan se om du vill bli rädd på Halloween: Black Mirror

Nattsvart dystopisk SF. Alla avsnitt hittills – utom ett (det var bölvackert) – har slutat med ont i magen. 

Varje avsnitt börjar i ett wtf innan man långsamt börjar fatta. 

Varje avsnitt är en otäck skrattspegel över baksidan av nutida populärkultur, nutida teknikutveckling eller över människans sämsta sidor. 

Jag är kanske lättköpt men: Mind. Blown. Hur kunde jag missa detta så länge?


Det har sina poänger att fylla år i slutet av oktober 

  
Suzann skickar ljuvlig Vertigo-samling och jag juuuuublar! Perfekt halloween-läsning!

Tänker du läsa nåt extra mörkt denna helg?