Berlin Staycation 15 – pt 2, How to be bad
igår var det en grå grå grå grå GRÅ dag, så jag stannade i soffan länge med katt x 2 och bok och kaffe x [okänt]
Jag kände mig lite blåst när How to be bad landade hos mig – inte blåst som i att nån blåst mig (eller jo, kanske lite, på vissa säljsidor STÅR Lockhart som ensam författare), utan mer blåst som i ”aha, läs heeeela texten”. Jag hade ju letat efter ungefär-eeeeeeverything-lockhart efter att ha blivit så tagen av den fantastiska We Were Liars, så jag missade helt att den här boken var ett samarbete mellan Lauren Myracle, Sarah Mlynowski OCH E. Lockhart.
Nåväl, det är en historia om en roadtrip, om tre unga kvinnor som på var och ett sätt behöver bli lite mindre snälla och fogliga (fast sååå jäkla mjäkigt snälla är de väl inte alla tre tycker jag, kan vara kulturkrock kanske) så konceptet med tre författare är ganska passande på många vis. I slutet av boken får du chansen att gissa vilken författare som skrev vilken person – jag blev förvånad, men å andra sidan har jag bara läst Lockhart förut så jag vet inte varför jag trodde att jag visste. Kanske för att jag så gärna ville att hon skulle ha skrivit om den tjej jag tyckte mest om.
When you’re tired of being good, sometimes you gotta be a little bad…Jesse, Vicks and Mel couldn’t be more different.
Jesse, a righteous Southern gal who’s as thoughtful as she is uptight, is keeping a secret that she knows will change her life forever.
Vicks is a wild-child: seemingly cool, calm and collected on the outside, but inside she’s furious at herself for being so anxious about her neglectful boyfriend.
And Mel is the new girl in town. She’s already been dismissed as just another rich kid, but all she wants is to get over some of her fears and find some true friends.
Så: roadtrip i Florida (vi gillar roadtrips!), tre på ytan myyyycket olika tjejer (men alla tre har naturligtvis egna svåra bekymmer som de ännu inte vågat berätta om), tre livsöden, en gammal bok med ”sevärdheter” – well there you go. Kommer 2 + 1 bli 3? Kommer bilen hålla hela vägen? Kommer allt lösa sig? Kommer tjejerna bli baaaaad?
”We are badass
We have a duckling”
Mja, jag borde lära mig att läsa på. Det är långt från en dålig bok, den var till och med mysig och stundtals ganska rolig (se ovan nämnda citat), men något att mata Lockharthungern med efter We Were Liars? NJÄ! Jag hade helt enkelt fullständigt felaktiga förväntningar. Det får jag ta på mig själv.
Själv försöker jag så gott jag kan. Fast jag gillar inte bad-bad. Jag har inget intresse av att bli ”bad” på vissa vis. Men jag behöver kanske bli lite mer good-bad. Berlin HAR hjälpt mig med det. Eller: Berlin har hjälpt mig att hjälpa mig med det 😉
min motionsrunda igår var rätt tråååååkig, det var motion för motion, rant krasst – ingen mystur. passerade iallafall luftvärnstornen i Humboldthain – det går att kolla in dem närmare för den som vill. jag har inte velat hittills, men Berliner Unterweltens turer rekommenderas rent generellt, det är ofta hög kvalitet på deras guider
Gårdagens staycation då? Oh. Helt misslyckad. Eller inte. Det beror på vad jag lägger i ordet staycation. Det blev inget läsätande ute på lokal. Gjorde närmare bestämt inte av med en enda cent igår och det kan ju vara bra på sitt sätt. Semestrar kan ju tendera att tömma plånboken annars. Jag spar mina pengar till Köpenhamn 🙂
Ibland funkar JFDI och lite örongodis i form av ljudbok rätt bra. Grå dag. Grå grå grå grå. Humöret ännu gråare än vädret, oklart varför men riktigt kass nattsömn under lång tid har förmodligen nåt med saken att göra.
Hade förvisso tvättat och fixat måsten hemma, läst lite – men när klockan blev fem hade jag fortfarande inte ens varit utanför dörren. Vad är det för hälsosemester? Ett armpass på förmiddagen räknades inte riktigt.
På med skorna och ut på gatan. Det var sannerligen ingen mysig nöjestur men dryga sju raska kilometrar blev det, med Nessers senaste i öronen och banne mig fick jag inte ihop en och annan ny gatstump, om än FUL, också. Känns gött. Humöret är fortfarande dåligt, men åtminstone inte sämre än innan. JFDI. Underskatta aldrig den förkortningen.
Berlin Staycation 15 – pt 1
Dagens första utflykt gick till bokträdet! Där kan man inte bara hitta böcker, folk ställer dit allt möjligt i mediaväg (fast vem de tror vill ha VHS-filmer numera… beats me :)) så jag ställde dit en bunt glossiga magasin. På väg dit passerade jag min favorit-brandstation och kunde inte låta bli att knäppa bilden ovan (barnet är ju ganska anonymiserat, så jag känner inte att jag hänger ut nån). Hen stod där en låååång stund och tog in allt som hände med brandbilen, men när en av killarna gick dit för att prata blev det visst lite läskigt. Bra idé att gömma sig bakom stolpen <3.
Hade ju tänkt att denna staycation skulle bli ett evigt läsätande runt Berlin – började med en Frühstück mediterranes (medelhavsfrulle – nåja, det var lunchtid, så brunch it was) på Restauration 1900 vid Kollwitzplatz. Det var helt OK om än inte fantastiskt. Allra surast var det att jag fick ta mina grejor och gå in trots att det var en fin dag i solen – Berlin invaderas just nu av nån form av steklar som ser ut som bin (jag tror dock inte att det ÄR bin) och det är HOPPLÖST att försöka äta utomhus just nu. Vem vet vad de där steklarna har suttit på förut, liksom. Att ha dem i maten? Njäääe. Ser folk bli halvt hysteriska hela tiden, och det ÄR ganska nasty att plötsligt befinna sig i centrum av ett moln av stora insekter.
Restauration 1900 ska servera brunchbuffé på helgerna, den har jag dock aldrig testat. Än.
ÄNTLIGEN lyckades jag ta mig in på Jüdischer Friedhof Prenzlauer Berg (minst sagt sparsamma öppettider), den gamla judiska kyrkogården i mina hoods. Insprängd bland hus, utsatt för vandalisering under de mörka nasseåren och slutligen delvis förstörd av en bomb under kriget. Om jag inte minns fel så invigdes den 1827. Det är som att komma in i en grön sal, trolsk stämning, mycket vackert.
Som man måste du täcka huvudet om du vill gå in och titta.
Det doftade höst därinne, många av de stora kastanjerna hade redan fällt sina löv – men det är nog snarast en fråga om uttorkning. Som jag skrev, det är som en sal, tätt tätt tätt med träd, så det lilla regn som fallit de senaste veckorna har nog svårt att nå ner till marken.
För den som är intresserad av gravvårdar finns där många intressanta exempel. Somligt är illa åtgånget dock.
Så for jag neråt Schöneberg till – nära U Nollendorfplatz finns denna lilla butik. Feinkost-skylten har falnat, men vi boktokar tycker ju att den gäller än – numera är det nämligen en liten bokhandel som huserar i lokalen. Feinkost. Delikatesser. Det är ju precis så vi ser på böcker, eller hur? 😉
Jag hade bestämt mig för att jag ville läsa om mina fallna kvinnor tillsammans med ett glas Prosecco på nån trevlig bar – valet föll på Bar Gagarin i Prenzlberg. Bubblande vin på en måndagseftermiddag va! Snacka om fallen kvinna!
Skämt åsido, Eva F Dahlgren är ett utmärkt sällskap att ha med sig i väskan. Ännu en gång återvänder hon till sin forskning om rasbiologins härjningar i allmänhet och kvinnoöden i synnerhet. Tung läsning, mycket mycket bra.
Det är varmt och fuktigt och alla dagens mål går ju inte att äta ute på lokal – en sallad fick det bli hemma i köket på kvällen. Stilton, päron, valnötter och blåbär på en salladsbädd. Gott och snyggt! Receptet hittar du här (om det nu behövs nåt recept för att plocka ihop en sallad – njäe va? – men det finns mer grejor i den bloggposten som jag vill testa vid tillfälle).
(inte så) Anonyma Biblioholister 