en lyckad kampanj
Jag lämnar mina älskade tåg om en månad, men det är väl klart att jag vill ha en sån här poster i biblioteket!
Do not disturb
Hittade ett ljuvligt kort att rama in. Det blir en perfekt liten tavla i biblioteket. ”Do not disturb” heter bilden. Spot on!
Och så blir jag så fascinerad över hur nån kommer på det lilla lilla som gör en bild perfekt (t ex den lilla boken på sniskan uppe till höger). Hur man hittar den perfekta ”imperfektionen” som krävs för perfektion. Det är där jag faller platt. Jag kan måla fint fint fint ibland när jag vill, men den där sista touchen, idén som skapar ett ”katjing” – den har jag inte. Jag har det inte i mig. Buhuuu.
Tur att jag är bra på att skriva processer, åtminstone. Suck.
(ja, skärpan suger. borde ta ny bild. ska läsa en bok istället. do not disturb! ;))
det är aldrig försent att byta karriär
Jag blev riktigt nöjd när fröken C skickade nedanstående bild till mig och skrev ”plötsligen kom denna upp, och då kom jag av någon märklig anledning att tänka på dig …”.
Plöstligt inser JAG vad jag ska ha de galna skorna från Sinister Soles som jag just klickade hem från USA till 😉
(innan ni anmäler mig till valfri instans: nej, Kristoffer tvingas aldrig stå på knä när han råkat skrufsa till nån av mina böcker. jag nöjer mig med att muttra lite.)
alla älskar inte böcker i hushållet
Astor t ex tycker att de är VÄLDIGT överskattade. Åtminstone när de stjäl fokus från HONOM.
Äääärnstifierad
My GOD! Jag är intagen av Ernsts ande. Kristoffers milt skräckslagna blick, jag hörde mina egna ord – hjäääääälp.
Bakgrund: vi gör en jätterockad. Gamla matsalen har blivit ett ”mediarum”, projektorn ska upp, TV/stereo/datorer är där. Två enorma bekväma schäslonger pryder sin plats. VRÅLMYSIGT.
Kristoffer, Iriis och Astor intar mysposition
matsalen när den var matsal – onödigt stor för ett rum som ändå används såpass sällan
(notera Mr Spocks ”styling” av möblerna. fransigt is da shit, tycker han)
Nästa steg pågår, Kristoffer har målat om gamla vardagsrummet i en maffig grå färg. Dit ska vi flytta alla bokhyllor, så att vi får ett sällskapsrum med öppen spis, helt TV-befriat!
Det grå som ska bli sällskapsrum/bibliotek – det ser sterilt ut än, men det är för att det fortfarande är ”renoveringsrensat”
Lilla biblioteket ska sedan bli matsal, så vi offrar de sköna grönrandiga tapeterna för att knyta ihop det grå med sällskapsrummet. Det mörka 1800-talstaket behåller vi däremot! Det kommer att bli ombonat och tokmysigt!
Det var när vi diskuterade bokhylleplacering i ”nya biblioteket/sällskapsrummet” som orden kom.
”Gör vi så så blir man liksom OMFAMNAD av bokhyllor, och det…”
(där hejdade jag mig)
Jorå.
Snart ska de nymålade listerna på plats, en vända färg till på dem, sen kan vi sätta upp gardiner och – som sagt – börja flytta hyllor. Hyllorna jag ärvde från f d husägaren behöver fräschas upp, lite mörk bets på dem så blir de fina. Att flytta böcker och hyllor blir inget LITET jobb, men med min nya fitness-regime (sex kg ner sen 1/8!) så ser jag det som en sköööön duvning för gäddhänget!
KMB
Mr Spock (a k a dammvippan – allt fäster på honom) väntar otåligt på att vi ska komma igång med Den Stora Transformationen. Väggarna ska målas och samtliga bokhyllor ska flyttas ut i vardagsrummet, som nu ska förvandlas till Större Bibliotek, Med Öppen Spis Men Utan TV.
jag fick aldrig gå på dagis
…sålunda utgör ett klipp ur denna retrosöta bokbutikspåse från Potsdam en mycket central del i ett tokcollage som ska sitta antingen i mitt arbetsrum, eller i det nya (ja, NYA! vi har PLANER!) biblioteket där det blir mer väggplats för annat än ”bara” bokhyllor.
alternativ
Ska man nu bli förkyld och seg så att man fegar storstuga med polarna i Orsa så är det ändå ganska mysigt att tillbringa delar av midsommarafton i bilioteket med bl a de här snubbarna. Vi läser om Kellerman och förtrollas av Katten och kimonon och kostaterar att sill, ägg och potatis var precis det enda vi ville ha till lunch och det räckte så fint så.
i ett bibliotek nära mig
Inreda.com har med största sannolikhet Jessica Gedin att tacka för en hel bunt ordrar den här veckan. En liten bild vid sidan av hennes bok-krönika i Elle – pang, den där klockan vill ju jag också ha. Billigt trick.
Jag höll koll. Lagersaldot på Karlsson-klockan minskade hastigt under dagen, när det bara var tre stycken kvar så slog jag till. Den landade på Konsum i går, och passar kanonbra i det ännu bara halvsorterade (…bokstavsordning? jo, bitvis) biblioteket.
Den var egentligen ännu snyggare i svart, så mycket mer stilrent sober, men nu ville jag ha färg. Glad färg.
—
Ann-Sofie sorterar också om. Jag ska sortera resten av biblioteket vilket år som helst nu. Jodå.
vem älskar inte bokhyllor?
Inferno från Stalands är intressant men… nej, den skulle jag inte klara av att se varje dag
Bokhyllor kan vara sååååå snygga. Det är inte mina. Inte en enda av dem är SNYGG. Eller kul. De rymmer bara väldigt många böcker. Hade vi haft ett ÄNNU större hus (och ÄNNU mera pengar…) så kanske hyllorna i Expressen-reportaget (den mjukt svängda tyckte jag om, och R E A D-hyllorna) hade funkat men nu? Njä. Ögongodis. Boknördsporr. Fast det var förfärligt många av de där s k bokhyllorna som mest rymde prydnadssaker i bildreportaget…?
lovebombing: signerat.se och Majali
Jag har fått min egen Bokmal nu – det fungerade ju jättebra att handla på signerat.se! Snabb leverans direkt från konstnären (med ett trevligt kort bifogat) och faktura skickad via e-mail – bara att pytsa in. Bilden är tryckt på jättefint papper, jag hade höga förväntningar och blev ändå glatt överraskad.
Kruxet är att det är beroendeframkallande – eller rättare sagt, konstnären Maja Lindberg, Majali – är det. Jag besöker hennes blogg och vill ha ALLT. Ljuvliga människa till att göra stämningsfulla bilder av alla de slag.
Min egen Bokmal ska få en snygg ram, sedan åker den SJÄLVKLART upp på väggen inne i biblioteket.
ÄNTLIGEN!
Hallhyllan är på plats! Unge Mr Spock – ett år i dag! – ville naturligtvis också vara med på bild.
ute ur zombiekarantänen…? (pun completely unintended, förstås!)
Nu har jag ju skrivit om en chick lit till – visst får jag skriva lite om zombies igen då…? (jag vill ju inte skrämma bort eventuella normala läsare mer än nödvändigt ;))
man FÅR – förlåt, SKA – ha kuddfrisyr hela dagen när det är en slaskig novembersöndag.
(och nej, det är ingen di Leva-inspirerad kaftan, det är en helt vanlig pläd från Hemtex)
Ja, där sitter K och läser ”Zombies: A Record of the Year of Infection”, en alldeles fantastiskt tjusig bok med ”fältanteckningar” av Dr Robert Twombly (Don Roff och Chris Lane)
The year is 2011, and what starts as a pervasive and inexplicable illness ends up as a zombie infestation that devastates the world’s population. Taking the form of a biologist’s illustrated journal found in the aftermath of the attack, this pulse-pounding, suspenseful tale of zombie apocalypse follows the narrator as he flees from city to countryside and heads north to Canada, where–he hopes–the undead will be slowed by the colder climate. Encountering scattered humans and scores of the infected along the way, he fills his notebook with graphic drawings of the zombies and careful observations of their behavior, along with terrifying tales of survival.
Seattle-based writer and filmmaker Don Roff and Oakland, California-based illustrator Chris Lane share an abiding taste in the macabre. This is their first collaboration.
…och vilket samarbete sen – den här boken är så otroligt SNYGG!
Snygg och kul, just det där med en analyserande fältdagbok – med fantastiska illustrationer – fiktivt och skönt nördigt skriven ur en BIOLOGS perspektiv (Sara Sara SARA, du måste spana in den här om du inte redan har gjort det!), yes, det är ett perfekt upplägg!
Otaliga är de postapokalyptiska böckerna, skrivna i dagboksform om hur man överlever (eller inte) vardagen med grannskapet fyllt av zombies, men alla dessa böcker som jag har läst hittills (hm… fem-sex stycken på nån månad? tralalalala…) har det där lilla extra, så också den här.
Fyra och ett halvt boktoksflin av fem möjliga, tumme upp från både mig och K. Varför då ingen femma? Tja, det var som vanligt, den var alldeles åt skogen för tunn…! 144 sidor kunde gärna ha fått vara det dubbla. Tredubbla. Fyr… ja, ni hajar.
käraste biblioteket, nu med medelåldersvänlig uppgradering
När jag började lägga upp bilder på Vårt Eget Bibliotek så var det ju så att en viss fröken Bokmoster kom med den helt korrekta iakttagelsen att vi saknar läslampor.
SaknaDE, för nu har vi hittat dem! Nu kan även mer skumögda tanter och farbröder (jag själv inräknad *harkel*) njuta av en god bok hemma hos oss!
Vi hittade två simpla (jag föredrar förvisso att kalla dem ”klassiska”) fesgröna plåtisar för halva priset på Nordik (i e båda två höstades in för 498:- tillsammans, inte illa!). Funkar bra och passar in i miljön.
Hanjagbormed testkör en av dem i detta nu, han kurar i bibblan med en zombiebok i högsta hugg. Det ser så mysigt ut att jag tror att jag måste göra honom sällskap en stund. På återhörande! …återskrivande?… eller ja. Ni vet.
att leva i ett hemsökt hus
Det ÄR något här i huset. Det är hemsökt. Det tar över min kropp ibland. Kanske är någon av mina krukväxter förtrollad, men allra troligast så är det biblioteket – gröna rummet – som är hauuuunteeeeeed… OTROLIGT läskigt, och DYRT! Ja, för nu satt jag där igen, fullständigt värnlös, och såg mina fingrar klicka runt med galen fart på amazon.co.uk :-O
Eller så är det kanske bara det att jag unnar grabben på Brukshålas postutlämningsställe ännu ett stort flin. Hmf.
Skämt åsido, amazon har en fantastisk databas (eller en hel stab med små illvilliga tomtar), för baserat på vad man har handlat från dem förut så kommer de med alldeles FANTASTISKA tips på andra saker man kan tänkas gilla. Inte nog med det, de skickar ett MAIL med dessa tips – inte bara en gång i veckan utan oftare än så. Förstå vilket värnlöst offer man är?
(kära kära Triffider, dessa ömkligt vaggande skumgummiskapelser som skrämde slag på oss på 80-talet – skräck VAR bra rar innan datoranimationerna slog igenom!)
I dag tog demonen över min kropp (pssst, vi säger så när Kristoffer är i närheten, OK?) och det blev både kultiga BBC-serier på DVD – t ex Triffiderna (nu sneglar jag väldigt misstänksamt på den mystiska clivian i fönstret en bit bort…!) HUR kan man motstå en sådan nostalgitripp när den blott kostar £4? – och *viskar* en del andra saker. Tralalalala, vet ni vem som snart har två kg ”The Walking Dead – Compendium” i tassarna?
ÄSCH, jag är inte ALLS amazonmissbrukare. Jag har koll. Full koll. Såhäräreva – jag hade faktiskt namnsdag för en vecka sedan, det ska FIRAS! Ni måste förstå att man MÅSTE fira, förr eller senare, om man är döpt till INGEGERD som tredje namn.
Om inte annat så är det ett namn förfärligt nog att rendera ett obestridligt behov av tröst. Just det! Det där bokpaketet får bli min TRÖST för att jag har burit detta förfärliga tantnamn i 42 år nu!
PS jag kom på en sak till – amazonkartongerna är jättebra att ha när man ska få fyr på de lite kraftigare vedklabbarna i öppna spisen!
kärlekens bitterljuva plåga
Det är JÄTTEJOBBIGT, på ett kluvet sätt, att hitta nya bokbloggar som skriver om MASSOR av böcker som känns så fullständigt rätt! Nu hittade jag till Feuerzeug där jag hittade massor av böcker som åkte upp på önskelistan hos adlibris. Jo, det är LJUVLIGT att få bra tips, det är skönt att hitta likasinnade, men habegäret är otroligt svårt att hantera.
Det är två – TVÅ – dagar sedan jag hämtade dubbla paket innehållande sammanlagt tio böcker. En hel skön bunt med bra (hoppas jag) böcker. jaha, och istället för att glädjas över dem så vill jag bara ha mer? Uff.
Någon skamgräns har till och med jag (inte minst för att det kostar pengar att renovera huset också), nu sitter jag här och funderar på var den gränsen ska dras. Ett paket i veckan? Njä, det kanske är att ta i trots att vi har ett helt rum befolkat (nåja, MÄRK ord då!) enbart av bokhyllor. Men ett paket varannan vecka, det är väl inte så knasigt?
Det jobbiga med Brukshåla är att det där med bokpaket inte verkar vara någon hög prio för genomsnitts-Brukshålebon. Hur ska man annars tolka det faktum att snubben på Postens utlämningsställe redan har börjat flina när jag sträcker fram avin? *plut*
Innehållet! Alldeles fantastisk fångst, ändå vill jag redan ha MER. Ja, så talar en sann biblioholist 
det är väl inte fusk att dricka förra årets glögg?
Det finns purister som anser att glögg, det dricker man inte före första advent, såvida man inte är en tölpig sluskpelle. Å ena sidan skulle jag ju vilja utbrista ett ”BS!” om det, men så kom jag på att om man dricker glögg som blev över från förra året så borde det funka. Den har ju redan varit med på första advent. Jisses, jag är briljant. OCH lydig.
Jag, biblioteket, en zombiebok (oväntat…) i serieform och förra årets glögg, ah, det kittlade dödsskönt i kistan. Pun unintended, of course.
Nu kom jag på att jag ju faktiskt måste rekommendera skallarna, apropå ”dödsskönt”, ”kittla” och ”kista” (”daggmaskarna går mig på nerverna” är en klassisk kommentar vars briljans man kanske inte uppskattar till fullo innan man har spanat in serien ifråga) – titta genast till Gravallvar.
Inlägget ovan kan jag förresten skryta med att ha varit med om att värka fram (japp, jag är stolt). De av er som känner till min ingenjöriga nördighet sen förr blir inte förvånade, antar jag. Hakkemannen uppdaterar inte skallebloggen så ofta numera, men om ni ser till att öka besöks-statistiken och antal beundrande kommentarer rejält så kanske vi kan locka honom att börja producera skallstrippar igen. Ös på!
varför man flyttar till Brukshåla
Om någon hade sagt åt mig – så sent som bara för några år sedan – att jag skulle komma att flytta till Brukshåla UTAN att någon höll en pistol mot mitt huvud så hade jag skrattat högt. Jaha, och nu sitter jag här? Svaret är enkelt. Pengar. Sug efter hus. STORT hus. Stort hus av en typ som vi inte hade fått tag på i Tätorten om vi inte hade varit beredda att punga upp (minst) det tredubbla mot vad vi nu betalade.
Nackdelen är bl a pendling till jobbet. En del klarar av den med hjälp av ljudböcker, men det har vi inte testat än. Snart kanske.
Men varför gräva ner sig i nackdelarna? Nu ska vi snacka FÖRDELAR.
Äntligen fick vi vårt eget bibliotek! Ett rum med baaara bokhyllor från golv till tak. Ingen TV. Inga datorer. Två sköna fåtöljer (jaaaa, de är fula, men du hittar inte bekvämare, jag lovar) och ett bord att ställa cognacskupan på – så såg drömmen ut, och sådan är verkligheten nu.
Han jag delar mitt liv med gillar också böcker 🙂 (annars skulle han inte dela mitt liv *harkel*)
Ni har redan anat det, tror jag. Man kan lugnt säga att biblioteket är ett riktigt favoritrum, och vad ska man ha i sitt favoritrum om inte – till exempel – bilder av favoritmänniskor som man saknar?
Jag tänker på henne varje dag, den älskade lilla tjejen. Jag saknar henne så. Alla Helgona är helgen då man tänker på de saknade ÄNNU lite extra, och nu är hon inramad, hon finns där i biblioteket. Allra finaste lilla A. Det är den HÄR busiga lilla tjejen jag vill minnas. Plirig och glad, fastän hennes mamma håller ut öronen på henne (eftersom hennes mamma visste att jag tycker att vingmutteröron är så söta).
(inte så) Anonyma Biblioholister 