tävlingar

tänk skräck, tänk brett – men håll det till nån form av hemsökt situation

Iiiiih, så kul. Jag säger alltid ”nej nej nej” när nån säger ”du borde skriva” (det är aldrig så enkelt som folk tror) men nu är till och med jag sugen!

En av senhöstens coolaste grejor nyheter att Swedish Zombie startar eget förlag (Swedish Zombie Press) tillsammans med En söt robot.

Nu tävlar de ut en plats i den kommande antologin Haunted House!

Novelltävling. Hösten 2014 kommer nystartade Swedish Zombie Press att ge ut en antologi på temat ”Haunted House”. Temat är avsett att tolkas fritt och det finns stort utrymme för att ta ut svängarna. Grundtonen i novellen ska dock vara skräck. Men var det spökar (det finns ju andra hus än gamla prästgårdar), varför det spökar (man behöver inte tänka ”The Others”) eller vad det är som hemsöker en plats får hemskt gärna vara originellt utfört.

Vinsten i tävlingen består av en plats i antologin samt ersättning enligt avtal efter bokens publicering.

Juryn består av medlemmar i Swedish Zombies redaktion.

Tema: Haunted House
Genre: Skräck
Längd: Max 10 000 ord
Format: Times 12 p, dubbelt radavstånd, ingen onödig formatering, .doc eller .odf
Slutdatum: 28 februari 2014
Märk ditt mail ”Haunted House” och skicka till forlag@swedishzombie.com

Vinnaren i tävlingen annonseras på Swedish Zombie 31 mars 2014.

Under tiden tycker jag att du ska ta en titt på den första antologin, Bländverk. Där finns många pärlor av svenska skräckförfattare. Ladda ner alldeles gratis nu som app, eller köp den i pappersutgåva till våren. Mycket nöje!

Många tänker ”skräck, nej det är ingenting för mig”, de tror att det är så eget. Att det måste vara på något speciellt vis. Men det går faktiskt att svepa in PRECIS vilken historia/miljö som helst i ett skönt lager av isande skräck. Tänk inte smalt. TÄNK, och skriv (ja, jag tittar alldeles speciellt på DIG, Suzann). Ta era vanliga intressen och klä dem i skräck. Tänk julgran. Ekorrens hem i skogen 51 veckor om året, men en del av dem möter plötsligt ödet som glitterbomb (innan den dör en isande döööööd ;)) tack vare kulor, glitter eller whatever. Gör samma sak med vilken text som helst som du redan har i huvudet. Häng dit en kvinnlig demon (sexhungrig och mycket dominant?), strössla några kilo zombiekatter med motorsågar (nej förresten, strunta i det, det är redan gjort) eller fundera på vad feministiska gengångare skulle vilja göra med Zlatan i valfritt omklädningsrum. Bara gör’t.

Kommer jag att klura på hemsökelse på stranden i Vietnam? You bet!

PS nej, jag mördar inte granar. På julen har jag en liten färgglad metallgran med värmeljus i samt två pliktskyldiga adventsljusstakar. Addera en bunt hyacinter. Kalla mig Grinchen.


ett lämpligt rosaluddigt inlägg för att helga vilodagen

”Not for the fainthearted” skriver jag ibland. Det kan vara en bok, en film, en serie. Ett liv. I dag är det nog hela det här blogginlägget.

Ibland uppstår diskussioner om bokbloggares legitimitet. Det anses oproffsigt att koppla texterna vi läser till något personligt. För mig är det tvärtom. Det är det personliga som gör det. Konst, i vilken form den vara månde (bild, text, film, you name it) kan inte existera utan en kontext och den kontexten finns både i det stora, det historiska eller samhälleliga, och i det lilla, personliga, privata. Vill jag bara läsa vad en bok handlar om läser jag baksidestexten. Vill jag se en text analyseras eller recenseras vänder jag mig till någon snajdig publikation. Vill jag ha added value i form av något personligt så vänder jag mig till en bokblogg eller den typ av litteraturkrönikörer som också i publikationer vill och vågar vara en smula personliga.

fralsaren

I dag har jag läst Frälsarens Predikobok av Janne Karlsson. Herr Karlsson är publicerad både här och var (jag känner honom mest som skaparen av den ljuvliga serien ”Allan & Hjördis: scener ur ett dött äktenskap” som är ett måste för varje luttrad zombieromantiker) men Frälsaren är Svart Humor med stora bokstäver också i en tid då svart humor förvisso anses rumsren på gränsen till trendig – men den ska gärna vara LAGOM svart. Frälsaren är mycket, men han fackar inte gärna in sig i ”lagom”. Sålunda är Frälsarens Predikobok tills vidare egenutgiven i väntan på att någon annan ska våga publicera den i bokligt tryckt format.

Frälsaren får Arne Anka att framstå som en rosafluffglittrig positivitetsminister som knarkar Dale Carnegies bok How to win friends & influence people (googla om du är nyfiken). Frälsaren är bitter och cynisk (och ganska ledsen), han längtar efter köttslig kärlek men kättjan lirar inte med livet. Det gör inte Soc och FK heller. Eller fruntimren för den delen. Frälsaren får alltid kämpa. Frälsaren och jag tycker inte lika om allt men vi är rörande ense om det olämpliga i att kalla Zlatan hjälte bara för att han snurrat upp elva andra män och skickat in en rund lädertingest i ett nät. Vi är inte så imponerade av Kevin Walker heller.

Får en skämta om sånt här? Missbruk, ångest och FK?
Ja, det får en. Måste en.

För mig blir detta dubbelt. Jag har levt nära flera sorters missbruk. Jag växte upp med en missbrukande pappa, men han kunde jobba (när han var 50 fick han omskolas från konditorsjobbet p g a astma, sen blev han vaktis på soc – ett uppdrag han alltid mycket stolt utförde i skjorta och slips fram till sin död). Min halvbror dog på en toalett efter en överdos. Det var under en av hans skötsamma perioder, så det var hemma på sin EGEN toalett han dog. Den sidan av mig vill skaka om Frälsaren, sätta honom i soffan, servera honom en tallrik tacos och säga ”f*n hörru, hur löser vi det här? sluta med ditt jäkla JIDDER!”.

Fast nu har jag själv också periodvis sett insidan på det svarta hålet så jag vet ju att det inte hjälper att nån annan matar en med tacos och kommer med goda råd. ”Raska långpromenader” eller ”en uppfriskande dusch” i all ära, men en djup depression är något helt annat. Jag är ju inte dummare än att jag ser familjedragen och vet att far och halvbror självmedicinerade med sprit och knark där jag självmedicinerar med mat, träning, jobb och/eller adrenalin (det har varierat genom livet, men det har sällan varit sunt även om somligt är mer socialt accepterat än annat).

Jag är numera en del av den svennebananiga medelklass som Frälsaren föraktar (men längtar efter? jo, det gör han, men han föraktar mest av allt sig själv och tror nog inte att han är värd det). Jag har det finanisellt mycket bra (mycket beroende på att jag är en ängslig hönapöna som vet att livet kan vända snabbt så jag bäddar alltid alltid för sämre tider och anpassar vardagslivet efter principen ”aldrig dra på sig höga fasta kostnader, måste leva och bo billigt”, men också på grund av att det där med att knarka jobb kan vara lönsamt en kortare tid – tills en går sönder) och jag gjorde inte tacos i går, men väl fajitas. Jag kan fatta att Frälsaren är less på såna som jag. Men ändå.

Ni ser ju. Not for the fainthearted. Många tycker att det är olämpligt att vara så öppen som jag är, men varför skulle jag vara något annat? Detta förekommer överallt. Hemma hos mina mer medel- och överklassiga klasskamrater i skolan (ty i sjuttiotalets Karlstad var det inte mer segregerat än att vi blandades på det viset även om vi barn inte tänkte i de termerna just då) var spriten möjligen dyrare, men även om jag inte förstod det då så vet jag nu att den där högsta chefen på XXX-verket i Karlstad 1978 var också alkis. Och den läkaren. Den journalisten. Så var det då och så är det än i dag. Fram med skiten på bordet, säger jag. Att blunda och låtsas tar oss ingenstans.

Fast nu stänger just JAG den här offentliga lådan ett tag igen, för är det något jag har lärt mig genom åren så är det att jag inte är stark nog att ta emot de förtroenden och de terapitantsuppdrag som OCKSÅ ofta följer på att en har öppnat sig och berättat. Jag lämnar med varm hand över allt sånt till betalda proffs numera, för om jag ska ta emot och försöka nysta i andras ångest också så går jag sönder. Igen.

(där har ni bl a det för många obegripliga svaret på frågan om varför jag inte fullföljde läkarutbildingen: jag är för distanslös)

Nyfiken på Frälsarens Predikobok? Det finns två svar på din nyfikenhet:

– Du kan susa iväg till Swedish Zombie och tävla om ett exemplar.

– Du kan kolla in Svensk Apache och beställa tidningen där för 50 riksdaler.

Min vän socinomen uppmanar numera sina socionomkollegor att läsa Pål Eggert. Jag vill uppmana dem att läsa Frälsaren också.


mer London

Ett av mina favoritantikvariat i London är Black Gull Books i Camden. Jag brukar ofta storfynda där, men i år? Njä.

lon6
lon7

…jag köpte närmare bestämt ingenting alls, trots dessa hyllor. Jag var för dagen ståndaktig (VARFÖR, undrar jag nu?) och köpte INTE det exemplar av Love + Sex with Robots som jag stod och fingrade på en lång stund. VARFÖR? Fem. Ynka. Pund. FEM.

lon8
lon9
lon10

Ingen Londonresa är komplett efter utan en repa på Charing Cross Road. Det är inte som det VAR, men nog finns några klassiker kvar, även om Foyles faktiskt ska flytta från den ljuvliga men trånga labyrint där de nu huserar (saker jag inte trodde var möjliga).

I år körde de en litterär blind-dejt-kampanj. Har du någonsin dejtat boken på bilden, tror du? Det har jag. Först till kvarn med rätt gissning vinner nåt kul om än förmodligen begagnat!


utlottning – vinn en isländsk deckare

Jag har lyckats få en dublett av Yrsa Sigurdardóttirs Eldnatt – jag delar med mig och lottar ut den ena!

eldnattvinst

Vårdhemmet för gravt handikappade förvandlades till en helvetisk dödsfälla när hela huset en natt stod i lågor. Fem dog i elden, den enda överlevande, en pojke med Downs syndrom, dömdes för mordbrand.

Men var han verkligen skyldig? Händelsen har nästan hunnit falla i glömska när advokat Thóra Gudmundsdóttir blir påmind om den, av en ny bekantskap som hon hellre vore utan. En långtidsdömd pedofil på samma anstalt som pojken tycks ha ett lika sjukligt som skrämmande sinne för att skaffa sig kunskap i fallet. Vilka är hans intressen? Varför har han kontaktat henne?

Samtidigt börjar en radiojournalist få hotfulla samtal till sitt program. Det är uppenbart att fler brott, med dödlig utgång, kan kopplas till branden. När hela sanningen gör sig hörd innebär den en fasa som går bortom naturen.

Skriv ett mail till mig senast den 25/4 om du vill vara med: sivskatan@gmail.com


Utlottning av Feberflickan

feberflickanHasta genast iväg till Swedish Zombie-gänget och läs deras intervju med Elisabeth Östnäs som har skrivit den otroligt uppskattade romanen Feberflickan. När du väl har läst intervjun så blir du – förmodligen – lika sugen på att läsa den som jag är (jaja, har varit länge), så då kan du delta i utlottningen också. Du kan vinna en signerad bok, det vore väl en bra vinterpresent till dig själv?

Fast om du vinner och jag INTE vinner så kanske jag måste skicka en zombie på dig. Bara så du vet.

”Feberflickan är en skildring av en familj i sönderfall, både bildligt och bokstavligt. Det handlar om vad som finns kvar när alla gränser passerats. Det är en tragedi, en mörk men subtil historia om det allra värsta.

Boken handlar om Luna som rör sig i huset där hennes far och en kvinna, som Luna aldrig kallat något annat än hon, ligger döda. Läsaren får en tydlig bild av det Luna gör, men hennes tankar är febrigt oskarpa. Genom hela romanen finns det en gräns mellan det som är och det som har varit, mellan det som görs och det som tänks.

Texten kan läsas som en deckargåta där delarna ska summeras och ge bilden av en helhet, men den är också som en inträngande skildring av en person som inte entydigt är vare sig förövare eller offer.”


vinn en Eskapix-bok

—————————————————-

Nu börjar Eskapix´stora sommartävling. Den håller på ända fram tills ”Häxrötter” är tryckt och klar. Förlaget lottar ut tre böcker av ”Häxrötter”. De rätta svaren mejlar ni till eskapix@gmail.com

—————————————————-

Ser till min glädje att en av novellerna handlar om Lilith. Lilith var mitt vanligaste nickname back in the days, när man skrev på mitts.nu (när var det?), hypodea och alla andra sköna samlingsställen. Mina första Lilith-chattar gick av stapeln runt 1995. Ett halvt internetliv 😉

Jag känner till platsen som avses, men har ännu aldrig varit där. Jag var i trakterna på tjänsteförrättning för fem år sen, men tiden räckte inte till en utflykt (vi ville verkligen) innan det var dags att kliva på flyget hem.

Kristoffer och jag passade däremot att besöka capuccinerkryptan i Rom för några år sen. VÄL värt ett besök för en skelettfetischist som jag. Ja, K tyckte också att det var smarrigt även om han inte riktigt delar alla mina böjelser 😉

”What you are now we used to be; what we are now you will be…”


äntligen är paketet på väg

Warm Bodies på väg hem till Pop – check. Nu ska jag bara få iväg Kafka på stranden till AT-doktorn, och lite sånt, också. Jag har alltid bokpaket på väg både från och till. Det är som det ska vara!