jaja, jag kanske kan liiiite mer än bara Kleine Katze Chi
Mitt självförtroende när de gäller att läsa på tyska är fortfarande tämligen ickeexisterande, så jag tänkte lyda min svensktyska kollega P (tyska föräldrar, född i Tyskland, uppvuxen i Sverige) och testa ett seriealbum – såna gillar jag ju! Jag vet inte om boken var inplastad eller om jag bara inte bläddrade i den, men jag plockade iallafall med mig Konami Kanatas Kleine Katze Chi och tänkte väl något i stil med ”mhmmm, japanskt, coooooool – lite manga och katt kanske, vad kan gå fel?”
Tja, fel och fel. Mitt självförtroende är som sagt rätt lågt och jag skojade om att det var perfekt att prata med 2,5-årige Henrik när han var här (vårt ordförråd var väl ungefär lika utbyggt om vi undantar mina Rammsteinska obsceniteter, mitt uttal är dessutom bättre än hans men jag är fortfarande inte säker på att det mest av allt beror på att jag inte har en ständig napp i truten ;)) men det här var lite VÄL mycket barnbok.
Lilla Chis familj flyttar till ny lägenhet, Chi är arg för hon känner inte igen sig, men så inser hon sakta att det kanske inte är så dumt ändå. Ja, det var det hele. Söt bok, ljuvliga illustrationer, men njä – jag kanske kan satsa LITE högre nästa gång (men OK, nu vet jag vad ”klippa klorna” heter på tyska;)). Nu fick den gå vidare till Henrik och hans syskon som tack för att de hjälpte sin mamma (min chef) att ta hand om Izzy och Spockissen är jag var i Sverige över jul.
Tyskatraggel i övrigt? Tja, i morse kom koncernens CSR-ansvariga förbi och önskade gott nytt år och då tog jag hela storyn om min Sverige-turné under julen SAMT nyårsdiskussionen (inklusive gnäll om dyngraka muppar som drog av raketer mitt inne bland husen utan nån som helst koll) på tyska med henne och det gick finfint. Lite i taget, that’s the shit. ”Plötsligt så händer det”. Att våga prata tyska med nån som jag knappt hade vågat prata med ALLS för ett halvår sen är ett stort steg för mig.
Juldagen
Skulle köpa på mig lite böcker i Sverige inför julen men har inte kommit mig för, så nu blev det gratisbok från Femina (packade grejor för åtta dagar i handbagage, inkl julklappar, så bokhög fick inte plats). Kristina Ohlsson är alltid bra, men min tröttma på svenska deckare håller i sig. Den är OK men jag ser fram emot att kunna ta en vända Akademibokhandeln imorgon.
Julen hos min halvsyster är luuuuugn. Igår åt vi god julmat, barnbarnen kom hit och jag trasade sönder ena axeln när jag kastade runt en viss ung man. Shit happens! Ibumetin ftw 😉
God fortsättning! Katten Alma hälsar!
the thing from the future
Möljer genom en hel bunt tidigare olästa glossiga magasin i väntan på att kunna köpa nya (två veckor. TVÅ VECKOR!), i ett av dem läser jag en fantasieggande Koljonen-krönika om ett relativt nytt kortspel som heter The Thing From The Future. Det låter huuuuur intressant som helst, men det kräver nog sina medspelare. Jag har svårt att tänka annat än att delar av den dystopiälskande #boblmaf-skaran skulle vara perfekta i sammanhanget. Någon som testat?
——–
Min LBaG-trilogi är no longer future but a feature of the past. Jag genomled en tämligen sömnlös natt igen, så när jag inte chattade med min käraste vän (som var på tääääämligen blöt fiesta, he) så läste jag ut boken. Tja. Mja. Jag får en känsla av att LBaG mest vill knyta ihop säcken och bli av med det här gänget, boken är dessutom tunn (om än tjock) jämfört med första och andra delen. Nu vinner ju kvalitet över kvantitet i de flesta sammanhang, men det var inte den bästa av de tre heller. Med tvekan godkänt, men den får kudos för att den åtminstone blev avslutad alls, de flesta böcker jag börjar på numera går annars ett oläst öde till mötes.
Tänkte försöka klara av att packa en veckas klädbehov i ett handbagage (lycka till Siv…) så att jag kan hinna med flygbussen till V-ås så snabbt som möjligt den 20/12, OM jag lyckas få ner den så tar jag med den här boken hem till vännen Titti som fått de första två delarna också. Böcker skall icke förfaras, böcker jag inte vill behålla skall helst adopteras bort. Bokträdet i all ära, men Titti är prio 1 på den här boken.
——–
Breakfast Book Club börjar samlas i Berlin nu! Vill du se vad de (vi) hittar på kan du kolla taggen #bbcberlin på twitter och instagram.
Mr Spock, dandyesque ordförande i Föreningen Kränkta Svarta Katter, står i fönstret och undrar var tanterna är. ÄR de inte här enkom för att beundra honom, alltså? Whuuuuuuut?
träningsläger pågår
Den som har hängt med ett tag vet att en älskad fyrbent familjemedlem blev väldigt dålig oväntat snabbt och lämnade oss för några veckor sedan. Han var familjens hårigaste boktok och han älskade när vi läste för då höll vi oss STILL. Mycket social herre. Vi är ju inte helt utan fyrbeningar nu heller, men den yngre generationen är aningens mer rastlös och kan på sin höjd (”på sin höjd” – uj, det blev vitisigt värre) tänka sig att övervaka läsningen på avstånd. Sankt Astor (yes, han är kanoni… förlåt, kattoniserad här) var mer närgången. En varm kelgris som rättvist alternerade mellan husses och mattes knä. Mycket saknad. Mycket.
…fast det kanske ligger något i det där med att vi alla har roller. Även djuren. Tänk om lillsprallisen kan bli ny bibliotekskatt nu när platsen är vakant? Han LÅG STILL i knät några 90-sekundersvändor.
En stund senare parkerade han sig på tidningen jag läste. Ja, ska han nu lockas att bli ny bibliotekskatt så kunde jag ju inte köra ner honom heller. Artikeln om Merete Mazzarella fick helt enkelt vänta.
Vi får se. Varje gång jag försöker med ett litet ”du har fler cyklar än jag har katter” så kontrar sambon med ”men du har fler böcker än jag har cyklar”. What to do?
”…har JAG beställt det här?”
Är det bara jag som ställer mig frågan i rubriken ibland? Jag kan bli riktig paff vissa gånger när det kommer ett SMS om att jag har fått paket från amazon. Jag är snål och kör super saver delivery (i e gratis frakt), då väntar de ofta in böcker med längre leveranstid och skickar allt på en gång. Helt OK. På samma vis snålar jag ofta och förbokar saker när de har bra pris – så ja, det händer att det tar flera månader mellan beställning och leverans. Inte tusan kan jag komma ihåg allt 😉
Man kan bli riktigt nyfiken när det kommer en STOR låda. Nu var den inte så tung, men oj vad stor den var. Hälften var brunt papper för att fylla upp kartongen visade det sig. Jahaja.
Illasinnade rykten låter gälla att kattägande boktokar ARRANGERAR bilder med sina fyrbeningar. I vårt hushåll behövs inte det. Med fyra katter är det snudd på svårt att befinna sig någonstans UTAN att en katt också är där. Gamla tant Iriis är dessutom redan en rutinerad bokbloggarkatt som vet att ingen bokbild är så bra att den inte kan förbättras lite till genom att hon deltar i den. Det tog inte många sekunder efter att jag hade satt lådan på bordet innan hon hoppade upp och åmade sig mot den.
Men har JAG beställt detta? På riktigt? En massa chicklit? Nu får Jonny vatten på sin kvarn.
OK, en stund senare minns jag hur det var. Jag ville absolut ha S J Bolton, jag ville absolut ha fraktfritt (man måste beställa för minst 25 pund) och de hade nån tokdrive på chick lit. Ergo – det slank med som utfyllnad. Inte mig emot. Jag är så trött att jag behöver nåt lättsmält. Vad jag INTE hade räknat med var att det skulle vara såna där gigaaaaaantiska pocketböcker som man knappt orkar lyfta (vad är grejen med det, liksom? det är ofta så med engelska pocket. stora. pocket, hör ni, pocket. FICKA. pocketböcker ska vara små och lätta. ju.) så frågan är om de ens får agera lättsmält sällskap i Grekland. Jaja, vi får se.
Marian Keyes har tacklat av betänkligt, men hon har pausat romanskrivandet några år (jag tror att hon gav ut en muffinsbok senast…?!) och jag tänkte ge henne en sista chans.
Ja, den HÄR boken kan jag med säkerhet både minnas och erkänna att jag har beställt. Jag blev riktigt förtjust i S J Boltons Nu ser du mig som jag läste för några veckor sedan. Jag noterade att det redan hade kommit en uppföljare, och vem var väl jag att försöka motstå den frestelsen? Man är blott en simpel biblioholist. So sue me.
film noir
Det är inte bara hamstern Edward som filosoferar fint om livets leda. Henri – till yrket chat noir – är också en desillusionerad själ.
PS Jag tror inte ens att man måste vara en crazy cat lady för att ha utbyte av Henris filmer.
PPS Jag ska gömma mobilkameran på nätterna. Jag vill nog inte veta vad husets fyrbeningar har att säga här.
du kan aldrig se på utsidan vem som lider, och varför
Du tror att du vet. Du tror att DITT liv, med jobb, skola eller andra måsten är att springa som i ett hamsterhjul. Du tror att en RIKTIG hamster, hen har minsann inga bekymmer.
Du fattar ingenting. Du fattar inte hur det är att vilja matvägra, men ändå dras till fröna som en mal dras till ljuset. Du vill sluta med hjulet. Du vill VERKLIGEN sluta med hjulet. Natten därpå finner du dig där igen. Rasslande snabbare än nånsin. Du längtar efter nån som förstår. Du tror inte att hen finns – men så en dag så är hen där. Ni älskar. Det är underbart.
Hen tas ifrån dig.
Du tror att du vet, men det gör du inte. Eller så gör du det.
Why write? Life is a cage of empty words.
Edward the Hamster, 1990-1990
(den här boken sorterar in under humor. sägs det. jag tyckte den var ”uhuuuuu :´-(” men söt och lite smart också. jag tror precis att jag vem vem som ska få ärva den. den kostar som en lite dyrare chokladkaka och tar ungefär lika lång – kort! – tid att vräka i sig, men man blir inte fet av den. och man tittar LITE undrande på sina husdjur. FÖR de dagbok, i smyg…?)
The Symbol formerly known as… eller nåt
Suzann bildgooglade efter kvinnokampstecken och fann MIG. Mig och en hjullastare. Och en häst. Känns fint, speciellt med tanke på min forna karriär som gerillabrodös. Izzy kräver royalties för tassdeltagandet.
————————-
Nästa glada överraskning var att min vinst från i vintras äntligen låg i brevlådan: Varg Gyllanders senaste, Ingen jord den andra lik, signerad.
Jag är lättad, jag hade ju inga olästa böcker alls kvar. Um. Kanske några. Men ni fattar.
————————-
Byteshyllan är fortfarande ett attans lyckat projekt. Jag bar dit sju böcker i morse (i ren tjurighet mot vem-det-nu-är som bär dit Stanley Sjöberg så kontrade jag bl a med Svordomsboken, he), och drar dit fyra till i morgon. Omsättningen är finfin och fler och fler står där och tittar och diskuterar.
med risk för att för evigt förpassas till CCL-facket
Jag törs knappt lägga upp den här boken men wtf – man ska inte skämmas över vad man läser. ”The Devious Book for Cats” av Fluffy och Bonkers, jo men visst serru!
Cats have nine lives. Shouldn’t they be lived to the fullest?
”Domesticated” does not mean ”docile.” The ho-hum routine of sleep, eat, eat, and sleep is no way for any creature who ruled Egypt for a millennium to spend her day.
The Devious Book for Cats offers today’s discerning kitties words of wisdom and advice on everything they need to know, including fail-safe tips on waking a human when you want to get fed, choosing the purr-fect gift, and staring like a pro, plus in-depth guides to cardboard boxes, catnip, and a brief history of the Felinism movement.
It’s high time felines everywhere woke up from their cat naps and grabbed life’s strings with both paws.
Cats: Discover the devious fun you can have when you’re the one in charge!
Genremässig periodare, var det ja. På sistone har det blivit många humorböcker, och denna är inget undantag. Det är, öööööh, en självhjälpsbok för katter som befarar att de blivit alltför domesticerade. Till skillnad från ”Maybe life’s just not that into you” så är denna kul, VÄLDIGT kul. Det är INTE bara jag som tycker det. Hanjagbormed har läst över axeln ibland och fnissat rätt rejält han också. Mina brittiska kolleger (medelålders män, också de kattägda) skrockade när de läste baksidestexten.
Detta är ännu ett av typ-fem-pund-på-amazon-fynden från mitt julklappspaket till mig själv, och jag skrattade för minst tio pund. Såpass! Gillar du Simon Tofield så kommer du att älska detta.
Dear Fluffy and Bonkers. You just gave us our life back. We love you! Hugs and kisses,
Astor, Iriis, Mr Spock and Izzy.
(japp, det var några som tyckte om den, även om jag kan konstatera att de snudd på kunde ha skrivit boken själva. och jag vet några som SKULLE tycka om den. får dra lott om vart den här boken ska skickas härnäst ;))
———————
Men NÄSTA bok kan jag nog INTE lägga upp…
(cliffhanger)
VAD kan vara så förbjudet? 😉
Längtan
Världens sötaste långsnok, Mr Spock, tycker precis som jag att nu får det banne mig bli vår. Sitta i soligt lä-läge ute på terrassen med en bok i handen? Ja tack. Lökar tittar upp i rabatten? Ja tack. Fräknar på snoken? Ja tack.
wohooo, BOKMOSTER då!
Ett vadderat kuvert i den snötyngda brevlådan, huh? Det kändes onekligen som ett sånt paket som vi biblioholister gillar (tänk ”platt, hårt, gärna rektangulärt”) och det VAR det – Bokmoster hade storfyndat (det visste jag redan, om än inte exakt vad) och ett av fynden dirigerade hon till mig! Yay!
En för mig helt ny författare som låter nördigt kulskön (OK, egentligen TVÅ nya författare – hennes katt Sneaky Pie står som medförfattare *harkel* …och så kallar folk MIG för Crazy Cat Lady?*). Ingen kan väl heller undgå att notera den svarta katten. Jag hjärta svarta katter. …quelle surprise…
”New York Times bestselling authors Rita Mae Brown and her feline partner, Sneaky Pie Brown, are back for the holidays in a new mystery featuring Mary Minor “Harry” Haristeen, the sleuthing cats Mrs. Murphy and Pewter, and corgi Tee Tucker. Can they save the season from a killjoy who’s decided to gift the festive little town…with murder?
As Harry well knows, there’s hardly a place on earth cozier than Crozet, Virginia, at Christmastime. The snowflakes drifting lazily down, the soft glow of the winter light, the sound of old carols in the streets…even cats Mrs. Murphy and Pewter get into the spirit batting ornaments and climbing the holiday tree.
In fact, it’s this year’s tree that Harry and her husband, Fair, have gone to fetch when they find the one they’ve chosen grimly decorated with a dead body. The tree farm is run by The Brothers of Love, a semimonastic organization that tends to AIDS patients.
The brothers live in a monastery atop the scenic Blue Ridge Mountains. Harry is surprised to find an old high-school friend associated with The Brothers of Love. Christopher Hewitt wasn’t a bad man, but good works weren’t exactly one of his priorities. But then, if even Scrooge could turn over a new leaf, certainly Chris could. And after the scandal that all but destroyed his life, there were probably few in Crozet who needed the gift of a second chance more.
Harry knows she shouldn’t take it personally, but it was her tree that someone left the corpse under. Now, as the season grows merrier, a murderer is growing bolder. One by one, prominent men of Crozet are being crossed off Christmas shopping lists and added to the morgue. And if Harry and her four-legged helpers aren’t very good—and very careful—this Christmas may be her last.”
Coooooolt! Vilken perfekt (eller purrrrrrfect som Izzy skulle ha sagt) bok att läsa på påsklovet! Äh, jag skulle bara se om ni var vakna. Det är jul snart, om nån har missat det.
Tack Bokmoster! Det där förgyllde en snuvig nysdag! Bokmärket med tåget var pricken över j! 😉
—
*) JA, mina katter har egna facebooksidor. Var det nåt mer ni ville påpeka? Hrmf!
(inte så) Anonyma Biblioholister 