i-landsproblem

Första krysset – tack Mhairi!

  

Min dator håller på att dö (den stänger av sig själv utan förvarning bara några minuter efter att jag startat den och den är så uråldrig att reparation inte riktigt lönar sig) och jag hoppas att jag står ut med att vänta till slutet av juli med att köpa en ny. Jag ska till Sverige då och kalla mig kinkig men jag föredrar fortfarande svenskt tangentbord också fysiskt (på jobbet har jag ett kanadensiskt – ! – men har mjukvaruställt om till svenskt, det är ändå irriterande ibland).

Sålunda är jag hänvisad till mobilbloggande. Tålamod till det har jag ibland. Oftast inte.

Mitt första botns16-kryss fick jag iallafall för att jag tog mig igenom Who’s that girl – 500 sidor och lite till.

Mhairis fjärde bok var nog den trögaste hittills  att ta sig igenom. Jag skrev om Lisa Jewell för några dagar sedan, att hon skriver mindre och mindre chicklittigt, Mhairi är färskare och ännu kvar i det yngre, mer vildeskapistiska och tokroliga. Precis vad jag söker ibland, men egentligen inte nu. Utan London (huvudpersonen tvingas för en tid flytta till ursprungsstaden Nottingham) och med liiiiite för fantastiska skeenden blir det godkänt, men inte mycket mer.

Edie, 36, arbetar som copywriter i London. En kollega, Jack, har flirtat med henne lääääänge. De har blivit mycket nära vänner och Edie har berättat saker för honom som ingen annan i London fått veta. Kruxet är att Jack har en annan kvinna, som också jobbar på samma kontor. En dag inser Edie att Jack ska gifta sig med denna kvinna, tvärt emot vad han tidigare sagt.

Fine. Det är bara det att han drar undan Edie under bröllopsfesten. Han kysser henne. De blir ertappade och gissa vem som får skulden? Den moderna tidens häxprocess tar vid. Edie flyr till hemstaden för att spökskriva en biografi åt en av landets up and coming manliga skådespelare. Och sen va…

Familjehemligheter en masse, strul hit och dit, oväntade vänskaper och väntade (för oss läsare) svek. Mentalt lätt men fysiskt tungt (stor tjock inbunden bok är sällan en bra idé om man vill lustläsa). Tja.

Jag fick mitt kryss. Nu får vi se när jag fixar nästa. Jag har otroooooligt många bra böcker på vänt, men det blir mest bara littslattar. Påbörjar, lägger undan. Repeat. Nåja. ”Plötsligt händer det”, ni vet. Ljudböcker är lättare att avsluta eftersom jag tillbringar minst två timmar om dagen (ännu mer de dagar då jag promenerar hem) varje vardag med att ta mig till och från jobbet med sagda ljudböcker i öronen. Nu räknas ljudböcker OCKSÅ in i min botns16-utmaning, men jag är ännu inte lika skicklig på att hitta bra alternativ där och det är ju egeeeeeentligen de fysiska bokhögarna som behöver reduceras. Lyxbekymmer!

Annonser

Visby eller inte Visby? Det är frågan.

Lycklig boktok tidigare idag:

Har just chockat mig själv genom att boka hotell i Visby under några dagar som av en sluuuuuump sammanfaller med Crimetime Gotland. Jag har aldrig varit på Gotland! Betalar man med euro där?
(Fritt tolkad Linda Rosing special)

Sååååå, ska ni dit?

 

Svettig boktok, för en stund sen:

Insåg just att jag aldrig fick nån bokningsbekräftelse :-/ Svettig väntan på att hotellet ska svara nu…

 

Skit också. Joooo, jag vet att det finns fler hotell i Visby men att hitta bra hotell till bra pris i augusti är ingen lek. Dessutom så vill jag ju inte göra en ny bokning förrän jag vet om den gamla funkar eller ej.

 

I-landsbekymmer. Men dock.

 

————-

 

Svar från hotellet- yes, jag har rum! OCH flygbiljetter. 1677:- Berlin – Visby t o r var inte dumt alls, förvisso med löjligt lång väntan i Sthlm, men i värsta fall kan jag alltid åka in till stan. Har sex timmars väntan på hemvägen, då åker jag definitivt in! Hurraaaaa!

 

Jag är ju ingen jättecrimekramare, men favoriter som Anna Lihammer, Elizabeth Hand,  Johan Theorin, Håkan Nesser och Peter Robinson är redan bokade. What’s not to love?

 


att delta eller inte delta, det är frågan

Jag är trött och ganska utarbetad och då är det

1) å ena sidan otroligt bekvämt att få hjälp när kreativiteten inte står som spön i backen av sig själv
2) illans dumt att ta på sig fler måsten

bokutmaningapril

Jag vacklar, vi får se. Inbyggt i min personlighet finns på gott och ont någon slags fånig drift att om jag deltar så mååååååste jag hitta något bra varje dag, men så är det ju inte riktigt. Ingen skjuter mig om jag misslyckas. Tror jag.


Extrapolera mera

image

Jo. Det påstås att jag blir kvar minst ett år. Efter att ha fått ännu ett bra besked så insåg jag att livet är för kort för att slösa bort på smaklöst kaffe, det var dags att spendera en slant på en bra kaffemaskin. Jag är nöjd!

image

Min bokhylla däremot bekymrar mig. Efter sex veckor i lägenheten, med i mitt tycke kraftigt modererade inköp, ser den redan ut så här. Lägg till en och annan hög på annan plats. Plockar förvisso ut en del av de lästa böckerna och ger bort dem, men ändå.  Hyllan uppe till höger består för övrigt till 90% av Berliniana. I love it.

(Ja, det är en dålig bild.  Nej. Ni förväntas inte kunna läsa titlarna.)  .

image

Och här är jag! Tunnelbanan lockar fram den där blicken från mig.

Eh… läsningen? Den går fortsatt trögt. Rastlöshet och mycket (roligt!) att göra påverkar, men jag inser att jag måste lugna mig snart. Vi får se. Och skrivandet? Jo. Det där med att alltid blogga via telefonen gör mig lat och oinspirerad, det måste jag erkänna.


Familjen Veka Magen chillar

image

image

En god middag i går blev till en vaken natt för min sambo, i morse hängde jag på kassamagen-tåget. Say no more. Vi lämnar ogärna toal… hemmets trygga vrå. Den lilla gräsplätten med alla vackra träd är guld värd. Restaurangägaren vägg i vägg kunde möjligen ha bättre musiksmak (obeskrivligt: som klagande vietnamesisk hästjazz med FLÖJTER) men allt som allt: det är sällan så mysigt att vara klen om en nu nödvändigtvis ska vara det. Middagen på favoritindiern får dock lov att frysa inne.

Untold Story är ganska lagom litteratur nu. Lite långsam. Lite ”nej, det är inte så lätt att fly sina demoner” (oh prinsessan, det förstod vi ju alla! ju!). En typ av berättande som jag tycker om, tre huvudspår (exprinsessan, hennes f d privatsekreterare och den paparazzo som tog de allra bästa bilderna på henne back in the days). En handling som sker i nutid, dåtid och som förs framåt genom såväl dagboksanteckningar som brev – och naturligtvis med alldeles vanligt tredje person-berättande. Flera röster och vinklar.

Det blir intressant att se vart den tar vägen. När jag ska förstå – OM jag gör det – varför så många blev så besvikna. Det är inte någon bok som jag omöjligen kan slita mig från men som långsam jag-är-inte-så-alert-idag-läsning funkar den fint.

image

image

När Ks mage började lugna sig imorse var det nästan dags för soluppgång. Vi vågade oss de få stegen till vattnet, men det var mulet i dag också så vi såg inte klotet stiga ur havet. Två chanser kvar! Mulet eller ej, det är en stilla vacker stund och det är intressant att se fiskarna ute på havet. De stävar fram stående i små runda båtar, ganska nära land. Aldrig sett något liknande förut.  


man väntar… och väntar…

men frågan är om han bara lovar och lovar?


Kontrast? Nope.

Mina grubblerier om Kontrast eller ej löste sig nästan som av sig själv. Jag fick med mig en rapport hem från jobbet som ska granskas, rättas upp och vara färdig på måndag morgon, så att åka till Uppsala i morgon kan jag bara glömma. Jag orkar inte ens vara besviken. Jag bara bestämmer mig för att det lönar sig att sätta in några extra klutar ibland. Det kommer inte alltid tillbaka med en gång, men ska jag gå efter vad som har hänt mig på jobbet de senaste åren så – jo, det har lönat sig att slita emellanåt.

Så – 2013, det är också ett bra år för att gå på sitt första fantastik-konvent. Det är jag alldeles alldeles säker på.