bokhandlar

Sopskyffel, bokhandelsfynd och Lotta Lundberg

 

  Sopskyffel i motljus
Ni h a j a r inte hur kört det är att hitta sopset med skaft här. Blev överlycklig när jag passerade en liten designbutik på Auguststraße och såg ett svenskt (designat, i oljad bok :-0 :-D) sopset i skyltfönstret. Det var sent och butiken var stängd då. Återvände ikväll och köpte.

”Ett sånt här set har jag aldrig sett i Tyskland förut”

”Nä, vi importerar dem från Sverige”

”Mmmm, jag är svensk. Har saknat.”

”Men du bor här?”

”Jäpp”

”Det hörs inte att du är svensk”

(Hurraaaaa, min sopskyffeltyska är perfekt!)

/lycklig Pollyanna Andersson

 
Jag blev så lycklig av inköpet att jag drog på en författaruppläsning som jag egentligen tänkt att jag var för trött för.

  
 ”Jag har hittat en sooooooopskyffel!”

Lotta Lundberg måste tro att jag är galen, för det var vad jag kom in och hojtade med mitt stora paket i högsta hugg. Men hon förstod storheten och frågade ”vaaaar hittade du den?” Tyskarna blev nyfikna och bad att få kolla. ”Men åh, det är ju skitsmart, man slipper ju böja sig ner hela tiden!”

Just det.

Lotta var såklart skitbra och den lilla bokhandeln var jättemysig. Jag har hittat tyska kultuuuurtanter! Som STICKAR medan de pratar böcker! Dit kommer jag återvända. Independent-bokhandel med lite extra nordiskt fokus. Böcker översatta till tyska, men också en och annan på originalspråk.

  
Det är fint uppe i Pankow

 Så insåg jag att de hade Kjell Westö också, så jag köpte en översatt Hägring 38 till favoritkollegan. Kände mig ännu knäppare när en av mina idoler satt bredvid (det var under minglet efter framträdandet) och jag började prata om Westö och finska inbördeskriget med en nyfiken kvinna. Vi pratade kollektiv skam, förträngning och hur man börjar glänta på locket till sin egen (som land) svarta historia. 

Lottas bok (Sternstunde/Skynda kom och se) kopplar ju i viss mån till icke-pk saker i svensk historia. 

Hon berättade också om hur tyska tidningar och magasin ALDRIG vill att hon skriver negativt om Sverige (om rasbiologiska institutet då och om passkontroller på Öresundsbron nu). Tyska medier betalar bara för Bullerbyversionen av Sverige. Jäkligt intressant! 

Annonser

Boktokens Berlin, del 76527

Buchhandlung Walter König har flera filialer i Berlin, men den i Mitte nere vid Spree (an der Museumsinsel, Burgstraße 27) är svårslagen. Välsorterad och labyrintlik, ofta med fina priser. Kedjan har filialer i många av stans konstmuséer också, med ledning av det kanske du kan gissa inriktningen: konst, design, arkitektur, mode (och roliga gadgets kopplade därtill). SCORE!

En fantastisk kedja helt enkelt, och om du har minsta intresse av ovan nämnda ämnen så är ett besök ett måste om du ändå är i centrala Berlin, i närheten av TV-tornet (runt tio minuters promenad bort). Bered plats i väskan och var beredd att behöva checka in den på hemvägen – här kan du hitta snygga och intressanta fotoböcker för snudd på inga pengar alls.


Shit happens, revisited

   
   
Shit happens? DUSSMANN happens! Och det är inte kattskit.

Promenad hem från jobbet. Kylig (med våra mått mätt, runt 14 C i kvällningen?) men solig kväll. Trött men på gott humör. Passerar Dussmann. Passerar inte a l l s Dussmann. Går in. Handlar. Oj. Så det blev.

Sen, hemma: prosecco och en bok om kyrkogårdar.

Helt rimlig onsdagskväll.

Rent av underbar dito. 

Återkommer med omdöme.


Höst i Berlin

Dagarna trillar på och november drar allt närmare.

Förr avskydde jag allt bortom augusti. Vinterångesten var så stor att jag inte förmådde njuta hösten. Så sträckte jag mig till mitten av september. Sen ett ”OK, mitten av oktober”. Nu stretchar jag det lite till. En perfekt Berlinhöst – ja, då kan man sitta i solen i bara t-shirt (gyllene höst heter det här, men vi fick inte riktigt den värmen i år) även under den senare delen av månaden.

Men livet är kort och det gäller att hitta #njutvarjeminut (courtesy of Katarina) utan sol och värme också.

Camus sägs ha sagt att ”Hösten är en andra vår, där varje löv är en blomma.” Oh! Ja! Fint sätt att se det. Nu behöver jag bara hitta nåt fint med nästa fas också, den långa perioden då så många träd står nakna, kala och svarta. Oavsett korrekt färgton så SER de svarta ut när de är blöta som de så ofta är här mellan november och mars.

En sak som jag njuter av oavsett årstid är god mat och dryck, alternativt fika. Och boklådor!

Igår hade jag ett otroligt intressant och inspirerande möte i Café Wintergarten i Literaturhaus. Mycket vackert ställe, inte så dyrt som det ser ut (åtminstone inte för oss svenskar som är vana vid en generellt ganska hög prisnivå). Anständigt kaffe, men när Suzann och jag åt lunch där en gång så var mackorna trista och flaskvattnet ljummet och illasmakande. Sedan dess har jag inte gett dem nån chans att erbjuda mer än bara kaffe, men det kanske är läge att våga språnget igen nån gång.

I källaren under restaurangen finns en urtrevlig boklåda, Kohlhaas & Company. Mysig miljö, intressant utbud (speciellt om du letar Berliniana) och massor av fina vykort!

Egentligen borde jag åka till Literaturhaus mycket oftare, det händer mycket spännande där, men det ligger i ”fel” del av stan för mig, det tar lång tid att ta sig dit och det är svårt att undvika Ku’damm (kaosgata på helgerna). Det är lätt att bli lat!

151024a

151024b

—————

151024c

Mina hoods, Schönhauser Allée, i skymningstimmen.

—————

151025a

Att mysa hemma med katterna är också en bra grej varenda årstid. Tråkigt nog är det snart ”katten” och inte ”katterna” som gäller. Tant Izzy, närmast kameran, har mycket dåliga njurar nu och måste snart få hoppa vidare över regnbågsbron. Alla som haft husdjur vet hur hjärtat brister oavsett hur icke djurälskare tror att ”det är ju bara en katt/hund/undulat/råtta/hamster” etc.

—————

…och hur var filmen då, undrar ni? Er ist wieder da? Ja, det undrar jag med. Tre timmar innan jag skulle sticka landade nämligen ett oplanerat måstejobb på mig och det var bara att snällt skippa filmen och jobba kväll istället. Sånt är livet!


Breakfast Book Club på vift i Köpenhamn och på Louisiana

Sommarens resa för mig – en helg i Köpenhamn! Löst häng med delar av Breakfast Book Club, massor av god mat, sol sol sol från knallblå himmel och en av de mysigaste sommarstäderna jag vet. TOPPEN!

kp1

Jag vore ju inte jag om jag inte gick ut hårt med en bild av den vackra Hovedbangården i Köpenhamn. Snyggt både inne och ute! Det är så smidigt att ta sig till och från Kastrup, det går att ta vanliga tåg eller metro – jag testade såklart båda varianterna 😉 Vanligt tåg går snabbast (runt sju minuter) men metron är kul för en tågnörd, på den här linjen har de nämligen förarlösa tåg.

kp2

TW alla boktokar – Arnold Busck uppe vid Rundetårn är en grym bokhandel. Jag kan stolt säga att jag inte gjorde av med så mycket som en spänn här, men det var en rolig butik att titta runt i.

Rent generellt: ditcha Ströget! Njut av Latinerkvarteren (runt just Rundentårn) istället. Och Christianshavn.

Vad jag gjorde mer än åt? Jag gick. Gick gick gick gick. Spridda intryck nedan, gott om båtar och vatten.

kp3

kp4

kp5

Louisiana då, själva Litteraturfestivalen och boksnacket? (tips: Anna skriver bra om festivalen) Tja, jag var inte jättesugen på seminarieprogrammet men jag VAR jättesugen på att se konstmuséet (det är en så otroligt bra idé att gifta ihop boktok och konst – de flesta boktokar jag känner gillar nämligen båda grejorna), både de fasta utställningarna och en del av de tillfälliga som bjöds nu. Första intrycket: det var mindre än jag trodde, men det som fanns var utsökt (och museishopen…. aaaaargh). Nedan bl a Giacometti, Miró och Kennermeyer. Precis som Anna föll jag dessutom som en sten för Terry Winters grafik.

lo1

lo2

lo3

lo4

Åter till Köpenhamn och åka BÅT! Det kostar 80 DKK, tar ungefär en timme och är så mysigt [iallafall i det kalasväder som det alltid varit när jag gjort det]. Maggan, Marie, Ann-Sofie och jag tog en tur under sen eftermiddag och det var nyyyyydelig. På bilden nedan synes Olafur Eliassons Cirkelbron, snyggsnyggSNYGG och alldeles nyinvigd när vi passerade under den. Det regnade ännu serpentiner!

kp6

kp7

kp9

Dronningens lilla jolle till vänster.

kp10

kp11

kp8

Herr Andersen måste jag ju hälsa på, såklart!

kp12

….till sist: min nya ring. Jag hade bestämt att Min Souvenir (om jag hittade den) från Köpenhamn skulle bli en ring. jag visste PRECIS hur den skulle se ut. Jag har ofta liknande planer, men hittar nästan aldrig det jag bestämt mig för. Den här gången gjorde jag det! I museishopen i Louisiana låg den och väntade på bara mig ( 😉 ), priset var mycket lägre än jag trott (210 DKK) och nu sitter den på min högerhand och glänser. Ett fint minne av en fin helg!

———–

Whut? Vad jag tyckte om boken/långnovellen/kortromanen vi diskuterade på bokfrullen? Det kommer i ett eget inlägg. Stay tuned.


Sommarlov med kulturkollo – #hopp, det känner man lätt med A J Fikry i väskan

ajfikry
nej, det är inte en vääääldigt liten bok, det är väääääääldigt stora blåbär! å goda var’om serru!

Kopplat till ordet ”hopp” skriver Carolina om en mig mycket välbekant syn. Hopptokarna på Alex. Vojne. Missförstå mig rätt, jag är gammal simhoppare OCH fallskärmshoppare, båda sporterna får en del att mumla ”dåre” (* – men det där de pysslar med på Alex, nej tack.

Men nu skulle jag skriva om Fikry. A J Fikry. Alla boktokar mumlade om denna metaboktok de luxe, jag roffade åt mig sista exet på Thalia uppe vid Schönhauser tidigare i vår. Kastade mig över. Men… men… men… den där Fikry, han kändes lite som Ove. En amerikansk bokhandels-man-som-inte-heter-Ove-men-är-rätt-sur-och-bitter-och-ni-hajar. Jag tillhör den lilla skara som INTE föll pladask för Ove. Min och A J Fikrys start var seg. Boken fick ofta ofta vara handväskbok, men det blev sällan så värst mycket läst. I teorin var den ju PERFEKT, vad var fel?

A. J. Fikry s life is not at all what he expected it to be. He lives alone, his bookstore is experiencing the worst sales in its history, and now his prized possession, a rare collection of Poe poems, has been stolen. But when a mysterious package appears at the bookstore, its unexpected arrival gives Fikry the chance to make his life over–and see everything anew.

Jo, det lossnade till slut. Det blev aldrig en lääääängta-till-bok, men den var bra! Klart läsvärd.

Alltså, uuuuhuhu, det händer så mycket tragiskt i den här boken, ändå ÄR den snudd på feelgood. Märklig känsla (eller så är jag bara ovan vid den typen av böcker). Den är bitterljuv på ett sätt som jag nog inte skulle ha uppskattat om det inte varit just så där mycket metaboktok med.

Och: den ger hopp. På något vis så gör den det. Drama, tragedi, bra sak. Drama, tragedi, bra sak. Repeat. Som livet. Och hopp om livet, hör ni, det måste vi faktiskt ha.

Den finns på svenska också. Livet enligt Fikry. Zevin.

—————–

*) innan man ska få börja ta sitt fallskärmscert måste man genomgå en hälsoundersökning – hjärta kollas, blodvärden, yadayadayada, och jaaaa, det finns faktiskt en liten ruta för mental status också. ”är du rädd?” frågade syster Håkan strax innan han skulle venpunktera mig. det var innan jag började med blodgivning, jag var svårstucken och ämlig. ”ja, detta gillar jag inte” svarade jag sanningsenligt. doktorn bredvid mig frustade till. ”du ska alltså BETALA för att kasta dig ur flygplan med en glorifierad ryggsäck på ryggen, men du är RÄDD FÖR ATT TA ETT BLODPROV?”

”jaa?” pep jag.

”lessen serru men då kan jag og inte kryssa i rutan om att du verkar mentalt frisk”

(höhöhö, kul kille. men jag fick mitt intyg.)


se men inte röra, det är boktokens göra

bucherbogendetta blev ju en synnerligen trist bild på en trevlig plats, men det var en ljuvlig försommardag och mobilkameran hanterade motljuset lite so-so

Igår gjorde jag slag i saken – jag utforskade en liten del av Väst-Berlin! Jag har blivit otroligt inskränkt och tråkig och extremt ossifierad, jag älskar MIN Kiez och möööööjligen några av grannområdena, men väst – nej huuuu så tråkigt. Har bara sett Ku’damm framför mig.

lihammer2Lihammer och jag i Volkspark am Weinberg

Nu fick jag en anledning att åka dit (men jag skrattade nästan själv åt hur jag liksom bet mig fast i öst genom att sätta mig och läsa en lång stund i Volkspark am Weinberg innan jag traskade västerut) och när jag väl klev ut från S Savignyplatz så fick jag erkänna att det är ju väldigt fint där också. Det dräller av fik och matställen, roliga små butiker som INTE tillhör de vanliga kedjorna, ja – det är helt enkelt lika mycket (medelklassghetto… oj, jag skrev det!) eh… lika mycket ”stora träd, gamla hus som överlevde kriget samt folk som älskar sina kvarter och stannar och pratar med grannarna på trottoaren” som i mina hoods. Möjligen var Dr Martens-koncentrationen mycket lägre än hemma.

Jag hade stämt fikaträff med en ny bekantskap och vi skulle ses framför Bücherbogen. Han var lite sen så jag fick en anledning att ta några varv extra inne i butiken och oooooooh. En bit bort, också i valven under S-Bahn, fanns ännu en boklåda, Autorenbuchhandlung, som tycktes ha ett enormt utbud av böcker på engelska. Fantastiskt. Dussmann i all ära, men jag utökar gärna jaktmarkerna…! Igår var det dock ”se men inte röra” (på alla vis, lol, jag är eventuellt lite besvärlig att hantera för en viss ragazzo italiano som kanske inte är lika svårflörtad som jag är) och jag höll mig från att köpa något trots ett finfint reabord.

Till Savignyplatz kommer jag definitivt att återvända. Det ligger dessutom snudd på på krypavstånd från Literaturhaus.