Årets fynd
Äntligen en BINGORAD! Det satt långt inne, men löstes på ett innovativt men underbart sätt. Jag saknar inte direkt böcker som är ”set in the place where I live”, men den här kändes som ett ovanligt coolt om än inte till 100% glasklart val!
Judith Schalansky som skrev denna ljuvliga atlas över avlägsna öar föddes i DDR. Hon var bara barn när hon såg en dokumentär om Galapagosöarna och berättade för sin mor att dit, dit ville hon. Modern sa nåt i stil med ”mhmmmm”. Detta var under en tid då bara OS-laget släpptes ut ur DDR – nja, det är en sanning med modifikation, men enkelt var det inte. Nu föll ju muren när Judith var nio år, men det innebär inte att det var enkelt att resa efter det heller. Inte för alla.
Judith hittade till biblioteket. Ni vet: bokälskarens andra sätt att resa. Enorma gamla jordglober och kartböcker blev hennes bästa vänner. Hon tittade, läste, drömde. Och skrev. Långt senare hade hon både förmåga att skriva och designa i sin hand och då föddes den här fantastiska boken.
Femtio m y c k e t udda öar. Jo, några av dem har du nog hört om förut, andra inte. En del bebodda. Andra obebodda. Alla kan de – via Judiths hjärna – dra in oss i spännande, otäcka, komiska, absurda eller (i få fall) underbara historier och legender. En del av dem har kopplingar till f d berlinare.
Vad som är sant? Vad är sanning?
Varje ö får två uppslag. Första uppslaget: en karta och kortfattade fakta. Nästa uppslag: en historia om eller från ön. En del är som korta noveller. Andra mer som faktatexter. Jag älskar allt. En varning är dock på sin plats om du är fyrtioplussare: den lilla ljuvliga pocketutgåvan (lite mindre än svensk pocketstandard) kräver läsglasögon om du inte läser i alldeles fantastiskt bra ljus (för mig hjälpte inte ens det, men jag har som tur är stans tjusigaste läsglasögon).
Och dessa öar? Spontant tänker vi ofta paradis. En liten ö. Så… hanterbar. Sand. Kristallklart vatten. Palmer. Så har många tänkt. Som barn ritade jag dröm-öar. Jag var en liten logistikninja redan då, jag älskade kartor och att klura ut vad man kan tänkas behöva. Jag är inte ensam. Det är ingen slump att vi gillar Robinson (OK, gillade innan den BARA blev dokusåpa). ”Paradise or hell?” undrar Judith. Utopiska drömmar blir lätt till helveten. Öar tycks trigga människor med en önskan om att få bli diktator. Somliga öar är i princip svårare att nå än månen.
Fantasieggande, allmänbildande, skapar sug efter mer kunskap. Optimalt!
Och självklart måste jag försöka ta mig in i (vad som bör vara…) Judiths bibliotek. Det saneras och renoveras, så jag vet inte om de där fantastiska jordgloberna finns att se, men det är värt att prova. Man måste dessutom registrera sig och betala några hundralappar för att få tillgång till alla delar och salar, men det finns en möjlighet att få tillgång gratis under några dagar, om jag gillar vad jag ser kan jag gärna köpa ett årskort sen.
Jag, som älskar böcker som leder mig in i andra böcker, tänker att den här boken lite löst kopplar till
Ön av Lotta Lundberg (ligger halvläst i mina gömmor, oklart varför den inte avslutades, kanske dags att leta upp igen)
Euphoria av Lily King (en av mina ”på-gång-just-nu”, relativt långsökt koppling men på något vis ändå inte)
Berlin Ringbahn
Ibland blir det ändrade planer, det som skulle bli en helg i Stockholm med litteraturfestival och kompis/mosterhäng förvandlades till en dags hemester (det är för knöligt att ändra redan godkänd semester, lita på att det går att krångla till sån administration i det här blankettglada landet!). Flygbiljetten kunde jag boka om för en liten (nåja) peng, nu har jag biljetter som tar mig till Sthlm i tid för att se Kraftwerk i sommar istället. Gott så.
Jag är utslut och har arga bihålor. Jag flög och for i samma tillstånd förra våren, det resulterade i en långdragen otäck mediaotit, jag hade endast 20% hörsel (!) i en månad och lock för sämsta örat i tre månader, kvarstående hörselnedsättning än och… nej, jag riskerar inte en liknande vända denna sommar. Satsar på att bli frisk inför nästa helgs resa till Amsterdam istället!
Killen nedan är glad att jag är hemma. Vi har precis nåtts av nyheten att Berlin-zoos rara bögpingviner (ja, var annars om inte i denna stad, en fristad för homosexuella sedan Weimarrepublikens dagar även om de mörka åren på 30- och 40-talet utgjorde en katastrof även för HBTQ-människor) Stan och Olli har tvångsförflyttats till Hamburg eftersom de inte hade lust att skaffa småpingviner med pingvindamerna här (de kom hit för att fräscha upp genpoolen, det hade de inte alls nån lust med, Berlins schwulem Pingu-Paar <— älska tyska språket) och nu ska jag inte tvinga in Spockissen i något fack – eller ut ur nån garderob – men han tröstar sig iallafall med sin pläd och sin rosa fågelkompis.
————-
Meeeeen, över till MINA kinks. Några av dem. Tåg. Stationer. Allt runtomkring.
Ring frei! är en otroligt snygg och smart bok om den nästan fyra mil långa ringbanan och alla stationer utefter den. Den är dessutom fyndigt paketerad i ”ringband” så att boken också går att läsa utan början och slut – man bläddrar runt runt på samma vis som jag eventuellt *harkel* har åkt ringbanan runt runt ett par gånger.
Om du har varit i Berlin några gånger så kanske du har tröttnat på Brandenburger Tor, KaDeWe och hipsterbutiker. Eller så tänker du att det ena behöver ju inte utesluta det andra. Från ringlinjen (S41/S42 beroende på om du åker medurs eller moturs) kan du förvisso ofta se TV-tornet (om du tittar åt ”innervarv”), men du har också möjligheten att se ett vardagsberlin som du missar annars. Ringlinjen var bruten under de delade åren, men delar av den rullade både i öst och i väst även om väst-Berlinarna ofta bojkottade och vägrade använda S-Bahn eftersom även de delar som opererade i väst ägdes av DDR.
Du kan se den gamla flygplatsen Tempelhof, du ser skog, du ser vatten och massor massor av fula höghus. Fint och fult. Underskatta heller inte hur kul det kan vara att studera sina medpassagerare.
Varje station har sitt (ganska korta, men de får in förvånansvärt mycket information i litet omfång) kapitel, konceptet serverar inte så mycket information om stationerna i sig (det är inte så jääääättemånga stationer utefter ringlinjen som är snygga eller sevärda), det är snarare information om livet runtomkring som är grejen.
Många av kapitlen har snygga snygga kartor (här nedan dyker min första adress i Berlin upp förresten!) med hänvisningar till eventuella sevärdheter i kvarteren runt stationen.
Underbart snygg bok rent grafiskt alltså, och jag gillar mixen av historia och nutid. Jag kommer att använda den som inspirationsbok för utflykter i sommar.
Fem stora feta boktoksflin av fem möjliga. Jag ÄLSKAR den här boken!
Jag hittade min på Thalia (stor kedja), men tippar på att du kan hitta den lite varstans i Berlin om du blir sugen. Ja, den är på tyska. Nej, det kanske inte är nog många bilder för att du ska ha nöje av den ”bara” som bilderbok om din tyska är dålig/ickeexisterande, men bläddra i den om du åtminstone kan lite. Läs och se. Kanske kan den bli en instegsbok?
nej, jag har inte rymt!
Overload med mycket jobb och intensiva utbildningar gör att till och med en fantastisk helg med Breakfast Book Club i Helsingfors ännu förblir oomskriven. Satsar på att få ihop något till helgen.
Under tiden – lika mycket till mig som till er: massiv vill-haaaaaaa-känsla efter att ha kollat in ett reportage om snygga kartor över Berlin.
Själv umgås jag med tanken på att starta upp en kulturnördskarta. Vi får se när jag får tid och ork till det!
Bis Freitag, tror jag. Oder Samstag.
(inte så) Anonyma Biblioholister 