Kvinnoliv
Det går trögt så trögt med läsandet. Tvångsläsa (som träning, ingen kan springa en mara utan att träna heller. ju.) eller inte?
Inte.
Lust lust lust är mitt ledord i läsningen nu, annars förstör jag min snuttetrasa. Det vill jag inte.
Jag fortsätter att titta och lyssna istället. Igår tog jag äntligen tag i What Happened, Miss Simone? och det blev en ganska omskakande upplevelse. Liz Garbus presenterar en kvinna som är långt mer än ”bara” en fantastisk jazzsångerska. Vi får lära känna den politiska aktivisten Ms Simone. Den mycket hårt skolade klassiska pianisten Ms Simone. Den misshandlade Ms Simone, som senare förvandlas till misshandlare. Mycket mycket sevärt och massor av bra musik, såklart.
Tidigt i filmen får Nina frågan ”vad är frihet för dig?”. Hennes svar fick mig att börja gråta och det slutade jag visst inte med sen. Jag gillar att gråta av film (åtminstone när jag är ensam och inte lockas till tårar av rena pekoral)
Sedan föreslog Netflix att jag borde titta på dokumentärfilmen om Iris Apfel också. Jag var tveksam men tänkte att den kunde kvala in på jullovsbingobrickan som ”en film jag aldrig hade trott att jag skulle se”.
Jag kände bara till Iris som ”den där rika New York-tanten med de konstiga glasögonen” men hon var visst lite mer än så. Jo, det förstod jag väl OCKSÅ på något vis, men nu blev jag riktigt förtjust i den här damen. Hon är galen men jordad på oväntade vis. I filmen fyller hennes man hundra år (hon är ”bara” 94), men nu har de visst skilts åt efter många många år tillsammans, han dog tre dagar innan han skulle fylla 101.
Två kvinnoliv. Det var en fin kväll.
———-
Idag ska jag möta upp med fellow bokmässeambassadör emeritus Anna som är i Berlin i några dagar! Vi ska kulturtanta oss bl a genom att se utställningen From Hockney to Holbein på Martin Gropius Bau. Solen skiner och det börjar bli kallare (så sent som i förrgår var det femton galna grader varmt klockan sju på kvällen…) så med lite tur blir det en fin dag!
Nytt från Norstedts
Jag styrde kosan mot en bokträff hos Norstedts i onsdags, det var trevligt att träffa nya och gamla bokälskarbekanta och inte minst att få lyssna på samtal om en bunt nya böcker.
Först ut var Amanda Svensson, hennes senaste roman Allt det där jag sa till dig var sant kvalar i viss mån in i favoritgenren aka-porr. Internat, närmare bestämt folkhögskola. Förlaget beskriver det som ”en berättelse om berättelser” och jag håller med – det är metaboktok på hög nivå.
Titeln? Den hittade hon skriven på en toalett när hon besökte sin gamla folkhögskola. Amanda är inget annat än en språklig ekvilibrist de luxe, det blir roligt att skriva om den här boken. Jag vet redan vem i vänskaran som absolut MÅSTE läsa den efter mig. Stay tuned!
—————————–
Nästa författare att berätta om kommande storverk var Stefan Norrthon som debuterar med Det är alldeles för få som ger upp i augusti. Det där sistnämnda – att boken släpps först i augusti – fick mig att gnissla tänder. Hade jag träffat på boken ute i handeln så hade jag nog greppat den på grund av omslaget (fantastiskt!) men baksidestexten hade inte fångat mig, Stefans kloka och roliga berättande gjorde mig emellertid vansinnigt sugen på att läsa boken. Känner du igen namnet? Yes, Stefan är en av de skådespelande bröderna Norrthon.
”Gräv där du står” heter det ofta, sålunda utspelas boken i skådespelarkretsar. Jocke är ETT med sitt (skådespelar-)yrke men yrket är inte riktigt ett med honom. Livet är sällan rättvist! Boken beskrivs som ”en absurd roman om höga ideal och självbedrägeri” och jag ser fram emot att höra mer, kanske på Bokmässan?
—————————–
Vi hade gärna beamat oss över Atlanten, men Scotty jobbar inte på Norstedts (än) så vi fick skypa med Hugh Howey istället.
Howey är redan ett välkänt namn i fantastiskkretsar, hans Wool har gjort stor succé. Vi snackar dystopi, en av mina favoritgenrer. Norstedts har lagt beslag på de svenska rättigheterna, Ull är på gång och jag gissar att Howeys skara av svenska fans kommer att öka markant.
Det började med 40 egenutgivna sidor, därmed tyckte Howey att historien var avslutad. Läsarna höll inte med. De (vi!) krävde mer och mer, Howey skrev mer och Wool/Ull är en sällan skådad framgångssaga. Just nu är storyn såld till 40 länder.
Howey känns kul och prestigelös. Det där med att Ridley Scott och Steve Zaillian har köpt filmrättigheterna tar han med ro, ”I’ll believe it when I’m in the theatre, watching the movie” sa han men tillade sen att det finns folk som hållit sig flytande i åratal på filmrättigheter som ännu aldrig blivit någon film.
en liten liten pralin om dagen…
Nu börjar de hagla relativt tätt, de små pralinerna som avslöjar vilka författare vi får chansen att lyssna på under Bokmässan. Det kan låta lite hårt att det regnar praliner, men den här sortens praliner smeker silkeslent trots sin kompakta, högoktaniga tyngd. Inget paraply behövs.
Tom Rachman kommer – hans De imperfekta finns redan på vill-läsa-listan och nu släpper han nytt. Japp, det blir bra!
Favoriten John A L släpper också nytt – Himmelstrand – och dyker också upp. Tjohoooo!
David Safier är ändå den jag är allra mest nyfiken på just nu. Jag missade honom förra året, men det kommer inte att hända igen.
”Dagen då jag dog var inte speciellt kul. Det berodde inte enbart på min död. Närmare bestämt lyckades den episoden bara med nöd och näppe klämma sig in som nummer sex på listan över dygnets mest värdelösa ögonblick.”
Jag har fingrat på Dålig karma och hör bra saker om Min familj och andra monster också (bara omslaget är ju snudd på skäl nog att köpa boken). Safier ligger dessutom bakom den populära TV-serien Berlin, Berlin och jag antar att jag inte behöver förklara att jag är sugen på att se den.
Jag mumlar ofta om att jag ska våga (förlåt, det är ju bara att GÖRA, men…äh, ja, jo, jag fegar) börja läsa på tyska. Kanske kanske Safier nu…?
Nästa bloggambassadör – Anna: och dagarna går…
Nu är min månad i rampljuset på Bokmässewebbens förstasida över – Anna med bloggen ”och dagarna går…” tar över!
Jag har träffat Anna några gånger förut, så det är jätteroligt att få vara boblamb-kollega med henne i år! Anna skriver mycket om världslitteratur, det tilltalar mig också (jag med mitt lätt maniska reseintresse…!), så för mig finns det alltid något intressant att hitta i Annas blogg.
I bokmässans diskussionsforum har hon startat en grupp som heter Vardagsrum för världslitteratur – kom dit och diskutera du också!
”start spreadin’ the news…”
Hela listan med Bokmässans bloggambassadörer 2014 är publicerad – wooohooo!
Dags att avtäcka #boblamb14 – en hashtag att lägga på minnet! Ambassadörerna för 2013 går inte i pension förrän den 31/12 och vi nybörjare vill ju inte på något vis försöka roffa åt oss kronorna riktigt än, men vi kanske kan få sitta bredvid årets prinsar och prinsessor i några veckor, sola oss lite i glansen och gemensamhetsmysa? Boktokar är vi allihopa!
Säg hej till:
Feministbiblioteket
Bokunge
och dagarna går…
Bokdetektiven
Julias nerdroom
Fantastiska berättelser
Paula och böckerna
Mind the Book
Bokofil..m
Stories from the city
Boktok73
…och till mig! HEJ!
Dagen till ära så vågade jag äntligen trycka ”publicera” på min fb-sida för (inte så) Anonyma Biblioholister också, jag skapade fb-sidan 2011 men kom aldrig riktigt till skott då. Jag funderade lite på vad jag skulle ha sidan till – det är ju inte någon större mening att bara använda den för att annonsera länkar till sina blogginlägg, men någon sorts mervärde ska jag försöka få till. Välkommen dit och följ om du vill, det blir som en digital väg till fåtöljerna i vårt bibliotek.
(inte så) Anonyma Biblioholister 