Flyttar lite. Lite.
Eftermiddag betyder poolen eftersom havet – yes, ända in till strandkanten – kokar av kitesurfare. Det är lugnare och skuggigare här uppe och jag som är gammalt kakelvrak uppskattar lite turkost mot ögonen.
Trots löften till mig själv om att inte köpa fler böcker på ett tag så smyger jag runt bland nätbokhandlarna. Jag är nämligen så förtjust i Tom Eastons postapokalyptiska samhällsbygge att jag inte alls vill lämna gänget. Jag har tio sidor kvar och kan omöjligt nöja mig med det. Inte för att det är något paradis, det som blev. När pandemin tonat ut är någon galen. Någon med mycket makt. Det är snajdigt när en av de få som vågar ifrågasätta förser de unga med böcker i smyg. George Orwell.
Vad är överlevnad värd?
”… what’s the good of us carrying on at all if we can’t be human?”
Jag tror att detta är YA, men som vanligt spelar det ingen roll alls. Gillar’t. Nu ska vi se om de sista sidorna får mig att ändra åsikt.
God morgon lördag
Ännu en dag i paradiset. Mulet än, nyss kom lite regn men ryktet säger att det ska klarna upp fr o m nu. Det sköna som boktok är att för mig är det semester att kunna läsa från morgon till kväll om jag vill, oavsett vädet. Med en bokhög blir jag mer oberoende än random villblibrunpressare. Det är skönt.
Vår suddiga hög. Några e-böcker i läsaren därtill. Räcker fint.
I dag återvänder jag bokledes till den lilla byn utanför London där en handfull människor försöker överleva HAV3N-pandemin och det som kommer efter. Med tanke på fågelinfluensans ursprung kanske jag borde vänta med att läsa den tills vi kommer hem 😉
När K var ute på morgonlöpning i går hörde han ett så underligt ljud bakom sig. Surrdurrkvackkvack.
Jodå. På en moppe kom en snubbe med femton ankor. Det var då det lilla. Norröver binder folk fast levande bufflar och kör runt med, men det är inte tillåtet i provinserna kring Saigon.
…men nu spricker molnen nästan upp och jag har en spännande bok att läsa. Ha en fin dag, hörni.
(inte så) Anonyma Biblioholister 