shoppingtips

Serendipity, Gudrun style

gudrunsmonster

Men se där, ena dagen skriver jag om kulturtantsuniformer, nästa dag läser jag om något som låter som en LJUVLIG vill-ha-bok: Gudrun Sjödén – Mina mönster.

Jag kommer alltid ha mer av Martens än av Gudrun (man kan dock handla Gudrun här också, såklart!) men ändå är detta lite av en drömbok. Misstänker att jag skulle få lust att riva ut var och varannan sida för att rama in.

PS jag vet inte riiiiiktigt hur jag ska förklara min grova Freudian slip då jag först råkade skriva kuklurtant :-O

Annonser

Berlintips, del 4578843

Det kan debatteras, det där med vad som ingår i en äkta kulturtantsuniform. De som inte förstår kulturtanter i hela artens ymnigt blommande spektrum tänker (oftast) slentrianmässigt ”Gudrun Sjödén”. Det är förvisso sant, jag känner kulturtanter som knarkar Gudrun i veckan och sniffar lite extra Marimekko på söndagar, men det sköna med att vara kulturtant är bredden (och då avser jag inte mitt eget akterparti).

”Jag är kulturtant, så jag klär mig hur fan jag vill”. Ungefär.

Faktum är att bland de kulturtanter som jag hänger med så är Dr Martens ett av de vanligast förekommande märkena. Vi är många som har upptäckt att de är svårslaget sköna (när man väl gått in dem, det är nästan legendariskt att man SKA lida lite när de är nya) och att livet är för kort för att trådas i smala, spetsiga och obekväma skor. ”Man ska vara varm om fötterna” sa alltid min mormor. Hon skulle älska den här delen av min kulturtantsuniform. Hon dog tyvärr innan jag vågade börja utforska den här delen av shoppinghimlen.

I många år var det London som gällde. Varje vår letade jag upp nån av favoritbutikerna där för att fylla på Martens-förrådet. Jo, jag började samla. Jag vill dock inte kalla det missbruk även om jag erkänner att jag köpte långt fler par än jag behövde.

Det tog oväntat lång tid innan jag letade upp den största butiken här. Jag var tvungen att skänka bort MASSOR av skor (Myrorna i Västerås fick nästan tio par Martens) när jag slimmade livet för att få plats i lägenheten här, men nu måste jag erkänna att samlingen byggs upp igen. Det är dock på bekostnad av andra skor. Och jag är noga med ”ett par in, ett par ut”.

Jag ska komma till saken. Butiken på Dircksenstrasse 49 är f a n t a s t i s k. Den ligger mellan Alexanderplatz och Hackescher Markt, mitt i turiststråket alltså, men ändå på en elegant svängd gata (alltså, svängen är elegant – inte gatan i sig) som är lätt att missa. Det vore synd, åtminstone om du förutom Martens också gillar gatukonst, S-Bahn är upphöjd här och det finns mycket kul att kolla på på tegelväggarna under järnvägen.

Två våningar, otroligt brett utbud (t o m lite kläder och väskor), ofta bra priser – alltid är det någon modell som är kraftigt nedsatt. Personalen brukar påstås vara otrevlig, men jag har aldrig haft några problem. Tvärtom.

Klart Mr Spock ska ha en ny låda! Ja, jag var där igår.
Hej då gamla trasiga (och dammiga, sorry) trotjänare.

Hej nya blanka par! (nä, jag kastar inte de gamla, de adopteras ut till nån som nog tycker att det trasiga adderar lite eeeeextra coolhetsfaktor)

Föll till föga för diskret präglat gulligull. De var dessutom några hundralappar biligare än de ”vanliga” just nu.

Nu ska de bara gås in! So far so good. Traskade en halvmil med dem igårkvällutan att få ont. Så här fint ljus är det i Mauerpark soliga vårkvällar.


Söndag och soooool, wohoooo

discobollenigen

Söndag och solen skiner som besatt. Det är den gyllene hösten som är här, och vem vet hur länge den stannar? Bäst att fånga den! Jo, jag vet att bilden av discobollen ser mörk ut. Den har några timmar på nacken.

Det är helt absurt, jag tog en kvällspromenad igår och svettades. När jag gick och lade mig strax efter 23.00 var det fortfarande 16 grader varmt ute. Hemma i lägenheten fryser jag. Oh, the irony. Många lägenheter här är kalla på vintern, det är bara att tugga i sig. Jag har gott om svenska expatvänner som gjort samma upptäckt i sina respektive länder. Sverige bygger rent generellt rätt bra hus, inte bara ur vinterperspektiv. Hurra för svensk byggstandard! 🙂

Kände mig ledsen och ynklig i fredags, så jag shoppade två par varma sockor. Sockor, böcker, varma drycker, TV-serieboxar, stearinljus, sjalar, varma koftor, plädar – ah, så ska en Berlinvinter genomlevas! Jag får ofta frågor om var man ska shoppa i Berlin. Kedjan TK Maxx kan erbjuda både toppar och dalar – det är väl en av de kedjor som köper in konkurslager, förra årets/säsongens grejor etc och sen säljer det billigt. Ibland kan man tokfynda, ibland är det bara skit. Mina sockor tillhörde Jeeps kollektion (!) och det struntade jag rätt kraftigt i, men det är varma termosockor, de är färgglada och sköna och jag betalade under fem euro för två par. Taget! På TK Maxx kan du hitta allt från ”no name” till Missoni och Calvin Klein. Tålamod är guld värt där. Det finns flera butiker i stan, bl a en vid Alexanderplatz och en vid Potsdamer Platz. Kläder, inredning, sportprylar, väskor mm mm.

dillonigen
klassisk bok-i-knä-bild 😉

OCH jag läser (och lyssnar! storytel, tänk att jag äntligen upptäckte storytel, jobbpendlingen har fått ett lyft), om än långsamt.

Lucy Dillons senaste, One small act of kindness, utspelas ”som vanligt” i Longhampton, och vi möter ”som vanligt” några av huvudpersonerna från tidigare böcker i små biroller. Det gillar jag! Ännu en bok om vad som till synes är downsizing, att lämna ett – skenbart – tjusigt liv i tjusigt hus i London för att göra något heeeelt annat på landet. Libby och hennes man kommer till Longhampton för att hjälpa Libbys svärmor, nybliven änka, med hennes hotell.

Plötsligt en dag finner Libby en skadad kvinna vid vägkanten. Smitningsolycka. Kvinnan minns inte vem hon är eller vad hon gör där, men i fickan har hon en lapp med adressen till Libby/hotellet. Ingen i Libbys familj har nånsin sett henne förut. Säger de…

Klart godkänd, om än inte fantastisk. Dillon har en jämn nivå, jag vet vad jag får och jag gillar det. Principen i boken är ”pay it forward” och det gillar jag. Att man ibland gör nåt fint för nån utan baktanke och utan att egentligen veta varför. Hur en hel liten stad kommer samman och hjälper på de sätt de kan (kanske lite mer utopiskt än att ”pay it forward” kan funka ;)).

I december flyttar den här boken hem till Ulrica! Att byta grejor med varandra är också en sorts pay it forward som jag gillar! Det är bara några veckor kvar tills jag får hänga med bl a Ulrica och Hanna i London, det ser jag fram emot så otroligt mycket!


Julklappsdags?

Saker jag hade gjort om jag var i Stockholm den 1/12 – julbasar hos Brombergs.

image


Veckans storkap: styleguide Berlin

image

Jag skulle ha brevpapper.  Några vykort. Kanske ett litet anteckningsblock?

Lyckades med vykort och kladdblock. Misslyckades med brevpapper.  Är det helt utdött numera? Nåväl. Nu slutade notan strax under 50 euro och sååååå många vykort blev det inte. Det var bara det att jag DROGS mot hyllorna med Berliniana.

Kartbok. En bra kartbok är en mänsklig rättighet.  Börjar hitta trevligt folk och vill inte vara den där som ska behöva lotsas och hjälpas om vi ska hänga. Min bästa kollega (själv inflyttad för kanske tio år sen) har järnkoll och jag vill hitta till hans tips. Ja. Kartbok var nödvändig.

Så föll blicken på Styleguide Berlin av Teschendorf och Albert. Tjock bok. Kraftigt brunt papper.

eat
shop
love it

25 euro är inte billigt men boken är värd varenda cent. 256 sidor – allt i färg, fullsmockat med bilder. Intervjuer med nya och gamla Berlinare om deras bästa tips. Så svidande snyggt. Just den sortens lite udda tips som jag letar efter. Denna bok kommer att bli full av post it-notisar. Det är preciiiis en sån bok som jag hade velat göra själv! Högsta betyg!

Mitt exemplar är på tyska, har lightgooglat och t ex hittat den på adlibris men också där bara på tyska.  Nivån på språket var alldeles lagom för mig. Kan du inte tyska alls? Köp den som ljuvlig pekbok. Drömbok.

Nu är Berlin en stad som förändras snabbt – det är halva charmen – så den som verkligen vill hitta alla tips i en sån här bok lär se till att få ett nyutgivet exemplar.  Somliga tips leder till klassiker som inte lär gå under i första taget men innan man sätter sig på tåget är det bäst att kolla de webadresser som finns till i stort sett varenda tips.

Eftetsom jag är galen i just min Kiez så tycker jag såklart att de har missat en del uppe hos mig men: bygones.

image

image

image


”omkringklappar” till en boktok

Ibland är det bra att ta saken i egna händer. Julklappssaken. Jag beställde nya glasögon – ”vanliga” – i går, men eftersom jag vägrar skaffa progressiva igen (om jag inte har vant mig på två år så ÄR det nog ingenting för mig) så behöver jag läsglasögon också. Mitt förra par kostade 29:- på Ö&B. Jag använde dem aldrig. Något billigt som aldrig används är de facto något dyrt. Nu ville jag ge mig själv nåt riktigt snyggt i julklapp, ett par som jag kommer att använda.

glajjorna

Jag köpte mina nya läsglasögon i Rädda Barnens webshop. 136:- av 298:- går till RB. Det gillar jag.

Alla ni som fortfarande ser bra: NJUT! Jag glömmer ofta att jag är närmare 50 än 40 och blir lika förvånad varje gång när kroppens förfall väljer att påminna mig. Fast när jag nu kan titta över kanten på världens coolaste läsglasögon så känns det ganska OK trots allt. Att kunna dra ner brillorna en cm för att fyra av en Prusseluska-blick de luxe är ganska skönt.

Du behöver inga glasögon, men du gillar tanken på att kunna köpa snygga presenter? Frukta ej. I webshopen finns bl a illustrationer, smycken, halsdukar, ljusstakar, leksaker… lite av varje, priser från 5:- (!) och uppåt.


det blir inte jul om inte

bokbasar2014

Det är dags för Boksöders julbasar igen – wooohoooo:

Torsdag den 5 december kl 12-20 säljer tio oberoende Söderförlag julklappsböcker till gastkramande låga priser. Fynda nya och gamla fackböcker, romaner, barnböcker och serier direkt från lagren!

Saker som retar mig: varför ska jag till huvudstan på tjänsteförrättning i MORGON och inte på torsdag? PLUT!

Alfabeta, Leopard, Ordfront, Galago, En Bok För Alla, ETC, Tranan, Karneval, Arkitektur och Modernista. Kvalitet.