Serendipity, Gudrun style
Men se där, ena dagen skriver jag om kulturtantsuniformer, nästa dag läser jag om något som låter som en LJUVLIG vill-ha-bok: Gudrun Sjödén – Mina mönster.
Jag kommer alltid ha mer av Martens än av Gudrun (man kan dock handla Gudrun här också, såklart!) men ändå är detta lite av en drömbok. Misstänker att jag skulle få lust att riva ut var och varannan sida för att rama in.
—
PS jag vet inte riiiiiktigt hur jag ska förklara min grova Freudian slip då jag först råkade skriva kuklurtant :-O
Berlintips, del 4578843
Det kan debatteras, det där med vad som ingår i en äkta kulturtantsuniform. De som inte förstår kulturtanter i hela artens ymnigt blommande spektrum tänker (oftast) slentrianmässigt ”Gudrun Sjödén”. Det är förvisso sant, jag känner kulturtanter som knarkar Gudrun i veckan och sniffar lite extra Marimekko på söndagar, men det sköna med att vara kulturtant är bredden (och då avser jag inte mitt eget akterparti).
”Jag är kulturtant, så jag klär mig hur fan jag vill”. Ungefär.
Faktum är att bland de kulturtanter som jag hänger med så är Dr Martens ett av de vanligast förekommande märkena. Vi är många som har upptäckt att de är svårslaget sköna (när man väl gått in dem, det är nästan legendariskt att man SKA lida lite när de är nya) och att livet är för kort för att trådas i smala, spetsiga och obekväma skor. ”Man ska vara varm om fötterna” sa alltid min mormor. Hon skulle älska den här delen av min kulturtantsuniform. Hon dog tyvärr innan jag vågade börja utforska den här delen av shoppinghimlen.
I många år var det London som gällde. Varje vår letade jag upp nån av favoritbutikerna där för att fylla på Martens-förrådet. Jo, jag började samla. Jag vill dock inte kalla det missbruk även om jag erkänner att jag köpte långt fler par än jag behövde.
Det tog oväntat lång tid innan jag letade upp den största butiken här. Jag var tvungen att skänka bort MASSOR av skor (Myrorna i Västerås fick nästan tio par Martens) när jag slimmade livet för att få plats i lägenheten här, men nu måste jag erkänna att samlingen byggs upp igen. Det är dock på bekostnad av andra skor. Och jag är noga med ”ett par in, ett par ut”.
Jag ska komma till saken. Butiken på Dircksenstrasse 49 är f a n t a s t i s k. Den ligger mellan Alexanderplatz och Hackescher Markt, mitt i turiststråket alltså, men ändå på en elegant svängd gata (alltså, svängen är elegant – inte gatan i sig) som är lätt att missa. Det vore synd, åtminstone om du förutom Martens också gillar gatukonst, S-Bahn är upphöjd här och det finns mycket kul att kolla på på tegelväggarna under järnvägen.
Två våningar, otroligt brett utbud (t o m lite kläder och väskor), ofta bra priser – alltid är det någon modell som är kraftigt nedsatt. Personalen brukar påstås vara otrevlig, men jag har aldrig haft några problem. Tvärtom.
Klart Mr Spock ska ha en ny låda! Ja, jag var där igår.
Hej då gamla trasiga (och dammiga, sorry) trotjänare.
Hej nya blanka par! (nä, jag kastar inte de gamla, de adopteras ut till nån som nog tycker att det trasiga adderar lite eeeeextra coolhetsfaktor)
Föll till föga för diskret präglat gulligull. De var dessutom några hundralappar biligare än de ”vanliga” just nu.
Nu ska de bara gås in! So far so good. Traskade en halvmil med dem igårkvällutan att få ont. Så här fint ljus är det i Mauerpark soliga vårkvällar.
Söndag och soooool, wohoooo
Söndag och solen skiner som besatt. Det är den gyllene hösten som är här, och vem vet hur länge den stannar? Bäst att fånga den! Jo, jag vet att bilden av discobollen ser mörk ut. Den har några timmar på nacken.
Det är helt absurt, jag tog en kvällspromenad igår och svettades. När jag gick och lade mig strax efter 23.00 var det fortfarande 16 grader varmt ute. Hemma i lägenheten fryser jag. Oh, the irony. Många lägenheter här är kalla på vintern, det är bara att tugga i sig. Jag har gott om svenska expatvänner som gjort samma upptäckt i sina respektive länder. Sverige bygger rent generellt rätt bra hus, inte bara ur vinterperspektiv. Hurra för svensk byggstandard! 🙂
Kände mig ledsen och ynklig i fredags, så jag shoppade två par varma sockor. Sockor, böcker, varma drycker, TV-serieboxar, stearinljus, sjalar, varma koftor, plädar – ah, så ska en Berlinvinter genomlevas! Jag får ofta frågor om var man ska shoppa i Berlin. Kedjan TK Maxx kan erbjuda både toppar och dalar – det är väl en av de kedjor som köper in konkurslager, förra årets/säsongens grejor etc och sen säljer det billigt. Ibland kan man tokfynda, ibland är det bara skit. Mina sockor tillhörde Jeeps kollektion (!) och det struntade jag rätt kraftigt i, men det är varma termosockor, de är färgglada och sköna och jag betalade under fem euro för två par. Taget! På TK Maxx kan du hitta allt från ”no name” till Missoni och Calvin Klein. Tålamod är guld värt där. Det finns flera butiker i stan, bl a en vid Alexanderplatz och en vid Potsdamer Platz. Kläder, inredning, sportprylar, väskor mm mm.
klassisk bok-i-knä-bild 😉
OCH jag läser (och lyssnar! storytel, tänk att jag äntligen upptäckte storytel, jobbpendlingen har fått ett lyft), om än långsamt.
Lucy Dillons senaste, One small act of kindness, utspelas ”som vanligt” i Longhampton, och vi möter ”som vanligt” några av huvudpersonerna från tidigare böcker i små biroller. Det gillar jag! Ännu en bok om vad som till synes är downsizing, att lämna ett – skenbart – tjusigt liv i tjusigt hus i London för att göra något heeeelt annat på landet. Libby och hennes man kommer till Longhampton för att hjälpa Libbys svärmor, nybliven änka, med hennes hotell.
Plötsligt en dag finner Libby en skadad kvinna vid vägkanten. Smitningsolycka. Kvinnan minns inte vem hon är eller vad hon gör där, men i fickan har hon en lapp med adressen till Libby/hotellet. Ingen i Libbys familj har nånsin sett henne förut. Säger de…
Klart godkänd, om än inte fantastisk. Dillon har en jämn nivå, jag vet vad jag får och jag gillar det. Principen i boken är ”pay it forward” och det gillar jag. Att man ibland gör nåt fint för nån utan baktanke och utan att egentligen veta varför. Hur en hel liten stad kommer samman och hjälper på de sätt de kan (kanske lite mer utopiskt än att ”pay it forward” kan funka ;)).
I december flyttar den här boken hem till Ulrica! Att byta grejor med varandra är också en sorts pay it forward som jag gillar! Det är bara några veckor kvar tills jag får hänga med bl a Ulrica och Hanna i London, det ser jag fram emot så otroligt mycket!
Veckans storkap: styleguide Berlin
Jag skulle ha brevpapper. Några vykort. Kanske ett litet anteckningsblock?
Lyckades med vykort och kladdblock. Misslyckades med brevpapper. Är det helt utdött numera? Nåväl. Nu slutade notan strax under 50 euro och sååååå många vykort blev det inte. Det var bara det att jag DROGS mot hyllorna med Berliniana.
Kartbok. En bra kartbok är en mänsklig rättighet. Börjar hitta trevligt folk och vill inte vara den där som ska behöva lotsas och hjälpas om vi ska hänga. Min bästa kollega (själv inflyttad för kanske tio år sen) har järnkoll och jag vill hitta till hans tips. Ja. Kartbok var nödvändig.
Så föll blicken på Styleguide Berlin av Teschendorf och Albert. Tjock bok. Kraftigt brunt papper.
eat
shop
love it
25 euro är inte billigt men boken är värd varenda cent. 256 sidor – allt i färg, fullsmockat med bilder. Intervjuer med nya och gamla Berlinare om deras bästa tips. Så svidande snyggt. Just den sortens lite udda tips som jag letar efter. Denna bok kommer att bli full av post it-notisar. Det är preciiiis en sån bok som jag hade velat göra själv! Högsta betyg!
Mitt exemplar är på tyska, har lightgooglat och t ex hittat den på adlibris men också där bara på tyska. Nivån på språket var alldeles lagom för mig. Kan du inte tyska alls? Köp den som ljuvlig pekbok. Drömbok.
Nu är Berlin en stad som förändras snabbt – det är halva charmen – så den som verkligen vill hitta alla tips i en sån här bok lär se till att få ett nyutgivet exemplar. Somliga tips leder till klassiker som inte lär gå under i första taget men innan man sätter sig på tåget är det bäst att kolla de webadresser som finns till i stort sett varenda tips.
Eftetsom jag är galen i just min Kiez så tycker jag såklart att de har missat en del uppe hos mig men: bygones.
”omkringklappar” till en boktok
Ibland är det bra att ta saken i egna händer. Julklappssaken. Jag beställde nya glasögon – ”vanliga” – i går, men eftersom jag vägrar skaffa progressiva igen (om jag inte har vant mig på två år så ÄR det nog ingenting för mig) så behöver jag läsglasögon också. Mitt förra par kostade 29:- på Ö&B. Jag använde dem aldrig. Något billigt som aldrig används är de facto något dyrt. Nu ville jag ge mig själv nåt riktigt snyggt i julklapp, ett par som jag kommer att använda.
Jag köpte mina nya läsglasögon i Rädda Barnens webshop. 136:- av 298:- går till RB. Det gillar jag.
Alla ni som fortfarande ser bra: NJUT! Jag glömmer ofta att jag är närmare 50 än 40 och blir lika förvånad varje gång när kroppens förfall väljer att påminna mig. Fast när jag nu kan titta över kanten på världens coolaste läsglasögon så känns det ganska OK trots allt. Att kunna dra ner brillorna en cm för att fyra av en Prusseluska-blick de luxe är ganska skönt.
Du behöver inga glasögon, men du gillar tanken på att kunna köpa snygga presenter? Frukta ej. I webshopen finns bl a illustrationer, smycken, halsdukar, ljusstakar, leksaker… lite av varje, priser från 5:- (!) och uppåt.
det blir inte jul om inte
Det är dags för Boksöders julbasar igen – wooohoooo:
Torsdag den 5 december kl 12-20 säljer tio oberoende Söderförlag julklappsböcker till gastkramande låga priser. Fynda nya och gamla fackböcker, romaner, barnböcker och serier direkt från lagren!
Saker som retar mig: varför ska jag till huvudstan på tjänsteförrättning i MORGON och inte på torsdag? PLUT!
Alfabeta, Leopard, Ordfront, Galago, En Bok För Alla, ETC, Tranan, Karneval, Arkitektur och Modernista. Kvalitet.
dags att börja jaga julklappar?
Jag kommer kanske att avslöja en och annan julklapp bland nedanstående tips, men de tilltänkta mottagarna vet inte ens att jag bokbloggar, så de läser med största sannolikhet inte här. De är inte bloggläsare alls.
(jag vet att det är svårt för oss bloggknarkare att tro, men det finns ju folk som tycker att det dära internet, det är sånt en kollar upp nån gång i veckan på sin höjd, när en ska ha tag på en busstidtabell eller liknande)
Min julklapplista kommer inte att vinna några priser för extraordinärt unikt urval, jag spelar ganska säkert och undviker att ta ut svängarna alltför mycket. Förra året lyckades jag faktiskt ge bort en bok om Proust till en Proust-älskare som inte ens visste att just den boken fanns – den bedriften kommer jag nog aldrig att lyckas med igen. Jag är nöjd om mina julklappsböcker får någon att skina upp lite en stund, om reaktionen är ”ja, åh, den här har jag varit sugen på!” snarare än ett extatiskt ”oooooh, detta hade jag aldrig anat men det är perfekt!”.
Till familjens relativt nyutexade gymnasieläraren ger jag I am Malala. Trots att skolplikten upphör efter årskurs nio så finns det gott om skoltrötta gymnasieelever som kan behöva motiveras från tid till annan. Jag hoppas att Malalas tankar om utbildning och RÄTT till utbildning kan servera en och annan anekdot som kan hjälpa till att inspirera. Det finns väl inte någon som har missat Malala eller hennes bok, men hon är den numera världsberömda flickan som snudd på betalade det högsta priset en människa kan betala för sin rätt till utbildning.
When the Taliban took control of the Swat Valley in Pakistan, one girl spoke out. Malala Yousafzai refused to be silenced and fought for her right to an education. On Tuesday, October 9, 2012, when she was fifteen, she almost paid the ultimate price. She was shot in the head at point-blank range while riding the bus home from school, and few expected her to survive.
Till släktingen som älskar välskrivna och ymnigt tilltagna historier om hela familjer, berättelser som ger oss en hint om dåtiden, vad som har lett fram till nuet, ger jag Mikael Fants Vattnet i mars och Hanne Vibeke Holsts Förlåtelsen. Just denna släkting är sjuk och trött och läser helst pocketutgåvor på grund av bokens vikt – och som tur är finns båda böckerna i pocketutgåva nu.
Vad jag tyckte om Vattnet i mars och Förlåtelsen.
Gillian Flynn fotograferad av Heidi Jo Brady
Till vännen som halvt jobbat ihjäl sig ger jag Gillian Flynns Gone girl. Jag vill på intet vis inspirera henne att rymma, men Flynns spänningsskapande perspektivbyten och osvikliga känsla för detaljer kan mycket väl skänka en stunds välkommen distraktion från vardagen. Den är ganska tjock, så jag skulle vilja kalla det en perfekt jullovsbok ett år som i år, då relativt få semesterdagar ändå ger en ganska lång sammanhängande ledighet (oh, bliss) – åtminstone för kontorsråttor som vännen och jag. (Jag brukade jobba i en bransch där verksamheten inte kunde avstanna bara för att det var röda dagar i almanackan, men inte nu längre)
Till gudbarnen i Värmland ger jag Stora boken med Lego-idéer och (ännu en) STOOOOR LÅDA LEGO. Jag lobbar stenhårt för att ungarna ska bli ingenjörer och även om en kan invända att en bok med detaljerade idéer om vad en kan bygga kan råka lägga lock på kreativiteten snarare än att stimulera den, men jag litar på att M och A kan se boken som inspiration snarare än facit.
————————-
Annat julklappsvärt:
Belinda Bauers Betraktaren (rättsmedicin, Wales, snyggt levererat)
Pål Eggerts Borde vara död (mörk svensk urban fantasy med socialt patos)
Kim Thúys Ru och Mãn (för det sinnligt exakta och vackra)
Pär Thörns Ordningen upprätthålls alltid (smart, snygg och nyskapande samling svenska serienoveller)
PC Jersilds Ypsilon/En levande själ (för att främst den sistnämnda är en av de bästa svenska sf-romanerna någonsin, och Ypsilon knyter ihop säcken så fantastiskt fint. PC Jersild är bäst. Basta)
Bergmark Elfgren/Strandbergs Engelsforstrilogi (för att den äntligen är i mål)
Åsa Nilsonnes En passande död (för att hon är min naturliga följeslagare till Jersilds fantastiska författarskap)
Ester Roxbergs Antiloper (vänskap, kärlek, sorg)
Elizabeth Weins Code Name Verity (för spänning och en sida av WWII som inte alla känner till – och ojvojvoj, nu såg jag att hon har skrivit en bok till, den får nog bli en av mina julklappar till MIG i år)
Elin Wägners Pennskaftet (som en påminnelse om att snygga oneliners inte är en produkt av 2013 allena)
…eller så ger du bort en e-boksprenumeration från Novellix. Jag undrar om jag inte ska få en sån också.
för kombonördar
Jag tror knappt att jag känner någon boknörd som inte är en x-nörd också.
(x? byt mot valfri nördgren)
Det är som om vi har en fallenhet för att gilla saker väldigt MYCKET, och kärlek växer ju ju mer en slösar med den. Det är inte som om (de flesta) nördar känner sig HELT otrogna om de nördar in på mer än en sak. Lavar. Astrocyter. Alger. Löpning. Clitorismodeller. Nagellack. Kartor. Tåg. Cyklar. Zombier. Jag behöver inte fortsätta va?
Jag gillar till exempel böcker, tåg, kartor och Henry VIII. Jag svek Henry den här gången, jag skulle besöka hans grav i Windsor men vi bangade när kön var snudd på kilometerlång (jag skojar inte) och solen gassade hett hett hett.
London Transport Museum är ett paradis för min inre tåg- och boknörd. Kartnörden får sig också några kg tillfredsställelse. Och designnörden. Jag är nog en ganska dålig nörd ändå, för jag har aldrig varit inne på någon utställning (”transport” betyder ju gubevars inte bara tåg, och bussar – nej, där går min gräns även om de äldre dubbeldäckarna har sin charm). Det är butiken och fiket som lockar.
Den här gången insåg jag att jag visst har ganska många av böckerna som säljs redan. Men OJ då! Jag lyckades sansa mig (att jag har många av något jag gillar innebär annars inte alltid per default att jag sansar mig, um…), det blev inga bokinköp MEN jag fick äntligen tag på ett eget exemplar av Tate by Tube! Eftersom vi har tunnelbanetema i ena hallen och karttema i hallen som ansluter (ja, det är gott om små hallar i vårt kringelikrokiga kyffe) så är den affischen en given bro mellan dessa teman.
Fiket bjudet på snabbt gratis wifi och snygg latte. Nej, OK, det är formellt sett fel att säga att de bjuder på latten, men den är förhållandevis billig. Summering: London Transport Museum kan utgöra en utmärkt utflykt även om en bara stannar i fiket och butiken. Visst VILL du ha en soffa klädd i sätestyg? Metropolitanöl? Espressokoppar a la Beck?
Vad jag ångrar: VARFÖR köpte jag inte den här också? Ja, svår att få hem, men vadå. If there is a will there is a way.
mer London
Ett av mina favoritantikvariat i London är Black Gull Books i Camden. Jag brukar ofta storfynda där, men i år? Njä.
…jag köpte närmare bestämt ingenting alls, trots dessa hyllor. Jag var för dagen ståndaktig (VARFÖR, undrar jag nu?) och köpte INTE det exemplar av Love + Sex with Robots som jag stod och fingrade på en lång stund. VARFÖR? Fem. Ynka. Pund. FEM.
Ingen Londonresa är komplett efter utan en repa på Charing Cross Road. Det är inte som det VAR, men nog finns några klassiker kvar, även om Foyles faktiskt ska flytta från den ljuvliga men trånga labyrint där de nu huserar (saker jag inte trodde var möjliga).
I år körde de en litterär blind-dejt-kampanj. Har du någonsin dejtat boken på bilden, tror du? Det har jag. Först till kvarn med rätt gissning vinner nåt kul om än förmodligen begagnat!
en vanlig fredag i London, boktokstyle
Finfin bokloppis under Waterloo Bridge – ja, det är Southbank Book Market i ett nötskal. Priserna är inte jättelåga, men det går att hitta riktigt fina fynd (vill du köpa snorbilligt kan jag rekommendera Oxfam eller liknande butiker, jag undvek dem med vilje ty jag SKULLE ju inte handla en massa böcker…). Åk t ex till Westminster och traska över floden, sedan österut. Då ser du det där stora cykelhjulet också. Och den där diskreta klockan. Big Jerry eller vad den heter 😉
Under en bro i Pari…. London. Det är ett bra ställe att möta skickliga yrkesmänniskor också. Den här mannen och hans hustru gjorde mig starstruck. Skämsigt att jag smygfotade? So sue me.
NÄR vi nu ändå var i faggorna så var vi tvungna att besöka två av stans Evansbutiker (cykelnördar vet) och jag hade SJÄLVKLART ingen baktanke med det. Jag glömmer alltid att The Book Warehouse ligger där, i hörnet av The Cut och Waterloo Rd. Detta är min favoritbutik (inte för att jag, som sagt, minns sånt), kedjan har butiker här och var i stan men detta är en av de största, som dessutom lyckas presentera utbudet på ett sätt som lockar mig.
Det är en butik som kräver lite tålamod. Du finner allt mellan himmel och ord här, högt och lågt, böcker som du aldrig anade fanns – än mindre förstod att du behövde (en fotobok med bilder av hårda ”Northeners” kanske? en liten bok med 72 vilda badställen? VILDA! joooo, jag hajar också vad de menar egentligen men jag ler ändå.). Ibland hittar jag just ingenting alls, ibland kommer jag ut med en jättekasse.
Denna gång? Jag var modest, ty vi hade många timmar att vandra och därmed bära kasse. Det blev en minikartbok över London, en snygg bok om London Underground, en bok om London (hur många jag har redan? strunt i det, en kalenderbitare vill alltid ha mer) och en vild chansning signerad Kate Locke. Vickan vs demonerna har varit ett vinnande koncept förr, så jag chansar mer än gärna igen, speciellt när hon är vampys. Jag har för mig att jag betalade £14 för högen. Det var den värd.
Om en nu vill verka highbrow, men det är en annan frågeställning
En av mina drömbokhandlar, The Strand i NYC, länkar till en lista med smart litteratur för den som inte vill slösa sin tid på stranden på skit, men som också inser att James Joyce kan vara OTT när det är så varmt att hjärnan hotar att koagulera.
Först suckar jag lite ointresserat, men sedan studsar några titlar ut.
The Teleportation Accident
The Other Typist
The Golem and the Jinni
Fast jag ska ju inte. Väl.
jag har inte ens varit i närheten av någon strand än i år, risken för strandhäng under denna min två veckor långa korta semester är försvinnande liten, men att läsa bok på ett fik eller i en park är lite ”strand” i sig. Ju.
ett annorlunda reseminne
Jag tänker alltid ”Renita Regina” – för hon är som en drottning (på det bra sättet, jag är inte direkt att betrakta som rojalist i övrigt) – men egentligen heter hon något annat aaaaasgarv, det visar sig att hon HETER så, på riktigt: hon är iallafall en av Suzanns partners in crime i föreläsningsvärlden. Renita har dessutom den goda smaken att gärna idka zombiekultur (vi planerar en döhippa [as opposed to möhippa] för att mata Suzann med odöd kultur och slaskig föda) och hon tipsade om Nanna Árnadóttirs Zombie Iceland när vi träffades på Suzanns bröllop (ja, pratar inte alla om böcker på bröllop? vad ska en annars prata om?).
Following an accident at the construction of a new Icelandic power plant, there is a short but intense burst of sulfur gone sour. Reports of a mysterious illness amongst the plant workers begin to spread as they infect friends and family through cannibalism. Even worse, the sick rise from the dead and can only be killed once their brains have been damaged. Now the gritty undead wander the streets of Reykjavík and a group of misfits struggle to survive in “Zombie Iceland”.
Överlevarnas skrifter blir nästan till en turistguide – massor av fotnötter om isländsk kultur, mat, historia mm. Renita köpte boken som en souvenir här hon besökte ön och ett bättre reseminne än så är svårt att hitta, det slår plastiga vikingahorn med (islands-)hästlängder.
Jag har ännu aldrig varit på Island, men det står definitivt på listan över länder jag vill besöka.
PS det finns NATURLIGTVIS ett soundtrack också!
skynda att fynda
Mina alldeles speciella små älsklingshedonister på Eskapix kör en månads rea fram till den 20/8 2013 – där har du receptet för något allt annat än slätstruket i sommarläshögen. Not for the fainthearted, men för dig som när en liten rebell i ditt hjärta.
skynda att fynda
Är du i Sthlm, i närheten av Söder i morgon? Då bör du gå på Boksöders julbasar, åtminstone om du vill fynda julklappar till kanonpris.
Japp. Jag är våldsamt avundsjuk på den som kan ta sig dit. Kan och kan. Nääääe. Det är inte praktiskt att ta sig till Sthlm en vardagskväll efter klockan 17 (då tar morgondagens heldagsmöte slut) när varenda rubrik vrålar snööööökaooooos. Det är ännu mindre praktiskt att ta sig hem till Brukshåla igen efteråt. På min önskelista för framtiden står en mer lantisvänlig lördagsbasar!
(snyggbilden? den har Mats Jonsson gjort. såklart.)
Vad får man för 260 spänn nuförtiden?
Jo, detta (om man shoppar på rätt ställe):
En del vilda chansningar, en del som jag varit sugen på (bl a Netherland, Shakespeare Undead, Anathem) ganska länge, en del säkra kort som jag köper för att ge bort (mina två främsta bokstorasystrar behöver lära sig nåt nytt).
2-6-0 kronor.
skynda att fynda!
Modernista går mot en stark höst, de ger bl a ut en svensk översättning av Max Brooks fantastiskt sköna (…filmatisering snart på en biograf nära dig!) World War Z, men i väntan på det kan du storfynda i garaget.
Modernista är kanske inte det största och bredaste förlaget (…tack gode gud!), men det de har, det har oftast det där lilla extra. Ska jag dit? Jajamensan, det ska jag! SCUM manifest, t ex, är en must-have (jag har den redan, men om du inte har den så är den helt klart värd att spana in). Köp köp!
vi har klippkort
Hastigt och lustigt så ska K ner till Tyskland på möte på tisdag – sen åker vi ner tillsammans igen onsdagen efter det. Då är det jag som ska på möte, men K tar ledigt och följer med och så stannar vi över helgen. Det blir min tredje vända sen i april, men jag misstycker inte direkt (det har förmodligen framgått förr).
Nu vill jag ha tips – Berlin är en storstad, en väldigt internationell dito – vet du någon riktigt bra bokhandel där? Vi är bortskämda med att ladda upp med sommarböcker i London, men nu blir det ju inte så.
Vi ska fika, fika och fika, äta gott, och så har vi bestämt att vi ska ta ännu en sväng på Berliner Unterwelten. Vi gjorde en vända för två år sedan, och det var värt varenda öre! Väldigt bra guide, och otroligt intressant att få se de bunkrar som dolde sig i en alldeles vanlig t-banestation. Det fanns mycket kvar sedan det användes som skyddsrum under andra världskriget. Nu är vi mest sugna på Tour M – Breaching the Berlin Wall, Subterranean escapes from East Berlin to West Berlin, men vi får väl se vad det blir.
Någonstans i hyllorna har jag Carl-Johan Vallgrens Berlin på åtta kapitel – det kanske är dags att plocka fram den igen.
Blytungt författarbesök i Stockholm den 10 maj
Vill du få en bok signerad av Paul Auster? Bege dig då till Pocketshop i Kulturhuset (Sthlm) den 10/5 klockan 17.30. Ja, du lär väl gå dit tidigare än så – vilken KÖ det kommer att vara!
Pocketshop stoltserar med att de vid detta tillfälle – och som enda bokhandel i vääääärlden – kan sälja Paul Austers senaste bok Osynlig i pocket, trots att den egentligen inte släpps i pocket förrän i augusti. Paul Auster är dessutom aktuell med en ny bok på svenska i höst, den kommer att heta Sunset Park och släpps i oktober.
Paul Auster är (bok-)kungen av New York, en författare som man absolut ska läsa på originalspråk om man kan. Try it! (pun intended ;)).
*skriiiiiik*
Måste ha måste ha måste haaaaaaaa! Då är bara frågan – är det Mats Strandberg som är zombie-mödis eller är spelet för svårt för oss också? Är vi nördiga nog? (och vill vi isåfall VETA det?) *aaaargh*
Tusen frågor, alldeles för ont om svar. Det finns bara ett sätt. Vi måste nog köpa ett eget. Vi har letat efter ett alternativ till TP (javadådå? vi är lite retro!) länge, detta knske är GREJEN.
…och nu tror jag minsann att jag ser en doktorand i Hufvudstaden som gnager på knogarna också, eller…? Fru Feuerzeug kanske redan har testat det här spelet? Spill, spill!
Mitt Månpocketval december 2010
Månpockets månadsbrev är alltid en höjdare, även om jag handlar betydligt mycket mindre av dem nu när jag lånar väldigt många böcker på biblioteket.
Mitt val denna månad blir Viggo Cavlings Rörmokaren.
Jag har hört mycket om den och Viggo tycks mig vara en svallertan… eh, skvallerfabror av rang, på det ROLIGA viset.
Det är väl egentligen inte direkt så att jag behöver köpa några nya böcker för att ha något kul att läsa under julen, men kanske kanske så köper jag den ändå. Civil olydnal. Eller – SIV-il, kanske man ska säga. Bwaaahaha.
Är boken kul-spännande på det sätt som jag hoppas så kommer den senare att gå på export till Texas (which reminds me, jag har redan ett paket till C, det har ”bara” legat i nån månad nu. S-u-c-k, jag hehöver en personlig assistent. Um. Eller en hjärna. Ser du det tomten? Du får en puss om jag får en uppgraderad hjärna. Eller så SLIPPER du en puss. Välj själv, men ge mig för helsike HJÄRNAN!)
Andra juklappstips från Månpocket?
Ja, jag har inte läst den själv än, men jag tycker att Anders Fagers Svenska kulter låter mysrysligt intressant. En del av berättelserna i boken har fått väldigt fina omdömen av skräckälskare som normalt brukar ha bra smak.
Karin Wahlberg tycks mig vara en sällsynt klok kvinna, och hennes Matthandlare Olssons död gillade jag lite extra. Jag hjärta Istanbul. (åk dit om du får chansen! ta gärna färjeturen upp och ner genom Bosporen, men undvik att bli mördad. jag klarade mig mycket bättre än herr Olsson, och det är en båttur som ligger på min tio-i-topp-lista när det gäller härliga utfärder)
”Vår” färja på Bosporen, oktober 2008. En härlig femtimmarstur för nästan inga pengar alls, och du får se MASSOR.
Christina Herrström är också en gammal favorit, och hennes Tusen gånger starkare är en fin bok! Genren kallas ”ungdomsböcker”, men som vanligt – eller åtminstone ”som så ofta” – har man minst lika mycket nöje av att läsa den som vuxen. Vem har inte varit tonåring? Och inte är det väl så att känslan av utanförskap försvinner i alla avseenden och i alla sammanhang den dag man fyller tjugo, eller trettio, eller fyrtio? Historien har filmats, filmen har fått massor av beröm och jag vill SE den. Glappet är f ö fortfarande en av mina favoritserier.
Annat nytt? Tja, t ex en ny Mark Billigham, det är med största sannolikhet läsvärd om man gillar brittiska kriminalromaner. Han BRUKAR vara bra.
—————-
Tofflan om Månpocket denna månad!
Skynda att fynda!
Som vanligt sitter man här ute i Brukshåla och bligar avundsjukt, såååååå avundsjukt, mot den Stora Staden i Öster… Nej då, det finns asfalterade vägar också här, och vi KAN åka till Stockholm – men det är ingenting jag är sugen på med nyopererad mage.
För den som är aningens piggare, och sugen på att julklappsfynda (kom ihåg att man får köpa julklappar till sig själv…!), kan jag verrrrrrrrkligen rekommendera ett besök på Modernistas julbazaar. Ta dig till Söder, om du kan. Modernista är i mitt tycke ett av de allra coolaste förlagen, där kan du garanterat hitta en bunt riktigt bra fynd.
skynda att fynda
Alltså, JAG ska inte titta in på den där sidan (jag skriver det här inlägget med kyskt slutna ögon ;)), men ni kanske kan göra fynd på Amazon – de har 50% rabatt på MASSOR av bra pocketböcker!
*gnager vitnad knoge*
(inte så) Anonyma Biblioholister 