omkringnjutning

Lesereise? Nöööö…

Jag tänkte sju ensamma tysta dagar och packade nio böcker. Men bredvid mig på planet satt ju fru C. Hon är van att resa ensam på ett annat sätt än jag är (jag är van vid att ha roligt ensam, hon är van vid att hitta nya vänner att ha roligt med :)) och gav mig sitt kort när vi gick ut från ankomsthallen. ”Hör av dig!”

Det gjorde jag, så hittills har vi hängt varje dag.

Skallen snurrar av alla språk. Skriven portugisiska är nog lik mina gamla sorgliga rester av inlärd spanska för att jag ständigt ska försöka läsa all text jag ser. Vi bubblar bara på tyska efter att fru C konstaterat att ”hörru, lägg av, du kan mycket mer tyska än du vill erkänna” så efter alla timmars oavbrutet tjöt får jag tänka efter för att prata engelska igen med alla utom henne. Och så skriver jag svenska här. Snart löser hjärnans överhettningsskydd.

  
den här är kul, korta tyska texter om Madeira/ resor hit. fnissade när jag läste första, någon fick spunk på vinter-Tyskland och åkte hit bara för att inse att det är vinter här med etc etc

Fru C pratar fortfortfort om avancerade saker så jag är lite slut i rutan och kämpar på med mina konjunktioner (wenn? weil? als?) men det går fortfarande bra. Hennes dialekt är enkel att förstå. Blev lite stukad under julen när jag såg en Doku om Bayern och fattade noll och intet, men sen har jag hört många tyskar säga att den rotvälskan förstår knappt de heller 😉

  
16 C men jag kunde inte stå emot: morgonsimtur i Atlanten – check!

  

balkongprepp inför dagen i Monte igår med min tyska Reiseführer

Igår tog vi linbanan upp till Monte, det var kallt och lite blåsigt. Inte såååå fantastiskt som det sägs, men vi njöt av vackra växter och språkade med en rolig tupp som hängde med oss länge.  Linbanan var också cool, men det lilla roliga var ju över på tio minuter blankt. En bra dag med måååånga backar. Motion får vi!

   
 Tår i sand känns gjort! Martens i Atlanten är the shit! Tänkte kanske inte bli riktigt så närgången men en extrastor våg ville annat.

   
    
    
Långt där nere ligger Funchal. ”Ormbunkarna” var 3-4 meter höga. Tankar på triffiderna ekade i skallen.

    
    
 


vino e libri

vinoelibri

Igår kväll testade jag äntligen Vino e libri på Torstrasse, det stället har stått på to do-listan hur länge som helst utan att bli av (har ofta passerat på söndagar bara för att gång på gång inse att de inte har öppet för bok och kaffe/vin på eftermiddagen).

Vino e libri. Vin och böcker. Optimalt enligt stora delar av ‪#‎boblmaf‬. Jo, foajén (med tre små bord för den som inte vill äta) var ombonad, väggarna var täckta av välfyllda bokhyllor. Fint! Men vinet? Tja, för den som inte ville beställa in en hel putell (det ville inte vi) fanns endast TVÅ sorters rött att välja på i glas, ”husets” och nåt sardinskt. Klent! OK, nu är ”vino” singularis, stället heter inte _Vini_ e libri – men dock. Vi blev paffa. ”Husets” visade sig vara gott, som tur var.

Mitt sällskap var en italiensk advokat som numera bor mitt i maffialand (…jag förstår att han valde civilrätt när det blev dags att välja :-/) men som ofta är i Berlin och ska flytta hit permanent i januari. Jag har bara bytt tåg i Neapel så jag bleknade en smula när jag fattade e x a k t hur mycket maffian styr. Jag behöver nog läsa Saviano ändå. Vi talade språk och politik, allt på en salig blandning av tyska, engelska, italienska och norska (!), ty han har jobbat i Oslo också. Hans norska är snudd på bättre än engelskan.

Samtal om hur ”vanliga” människor kan rösta på Berlusconi trots allt, om klimatfrågan, om hur kalla kriget påverkade våra respektive länder way back then, om hur det är att försöka lära sig ett nytt språk i vuxen ålder när man glömt allt om ordklasser och satsdelar, om Il Duces mindre erkända GODA sidor, om Sverige, Norge och Tyskland (och om den där fascinerande tendensen att högljutt vilja uppfostra andra som t ex går mot rött oavsett hur tom gatan är – jag blev visst [orättvist såklart ;)] gapad på i fredags och råkade visst gapa tillbaka, oh ni aaaanar inte hur befriande det kan vara att gapa tillbaka på tyska).

Alla dessa människor och samtal. Så värdefullt.

Idag blir det fler samtal! Första mötet med min nystartade bokklubb! Vi som möts idag (om alla föranmälda kommer) kommer från Australien, UK, Egypten, Spanien, Polen, Rumänien, Indien och Tyskland. GULD! I dagens samtal ska vi tipsa varandra om böcker (skön- såväl som facklitteratur) som har anknytning till Berlin. Jag tar med mig en hel säck! Meningen är att vi ska hitta framtida bokcirkelböcker. Efter denna kombinerade sena lunch och boktoksession tar jag med mig hugade spekulanter till Kulturbrauerei där det bjussas på svenskt luciatåg idag. Jag misstänker att det kan bli knökat så vi får väl se om vi kommer in.


wish me luck

brunchnbooks

BBC har frullemöte i Sthlm nu. Själv har jag just startat brunch’n’books på Internations ;-O
– så det blev! Hittills är vi en britt, en tysk, en australiensare och jag (Bellman spelar däremot svår och har inte reggat sig. Än.) och då är gruppen inte ens officiellt annonserad på forumet än. Wish us luck!

Koncept: en söndagsbrunch med diskussion om nån form av Berliniana per månad.


In Transit

IMG_5174

IMG_5176

IMG_5177

En av alla mina pågående handväskböcker just nu har några år på nacken – Märta Tikkanens Män kan inte våldtas. Det kan tyckas brutalt att njuta god mat med en så tung bok, men ibland är det alldeles så det ska och måste ske.

Jag testade Transit (krypavstånd från Rosenthaler Platz) förra helgen och blev inte besviken. Som nån sorts asiatiska fusion-tapas – du kan beställa många smårätter eller en stor – bra utbud vare sig du vill ha vego eller kött. Inte jättebilligt (med Berlinmått mätt) men gott. Lite rörig miljö, men snyggt ställe. Jag gillade det även om det nog inte kommer att bli något nytt stamställe.


Cindy Sherman på me Collectors Room Berlin

Den här helgen uppgraderade jag från Siv_ver_4.6 till Siv_ver_4.7, men jag brukar vilja ta det ganska lugnt och gärna förtiga dagen på förhand. Mina närmaste vänner låtsades inte veta om det men bjöd hem mig på middag, det blev en låååång ljuvlig tillställning med god mat, vin och vid tolvslaget kom en av dem in med glass och champagne :’-)

Jag kan då inte tänka mig ett bättre sätt att vaka in ett nytt år – och det bara fortsatte. Under kvällen började vi tala om konst och det visade sig att både G och jag gillar Cindy Sherman. Jag visste att det just nu finns ett galleri som visar delar av hennes produktion, så vi bestämde oss för att det fick lov att bli en konstsöndag! (den tredje deltagaren velade fram och tillbaka, inte helt övertygad om Shermans storhet, men eftersom en av dennes favorityogis var i Berlin samtidigt så tog han en session där och sammanstrålade med oss efteråt).

sherman

Sherman visas på me Collectors Room Berlin, ett fantastiskt men/och genomkommersialiserat galleri på mysiga Auguststrasse. Här kan du se konst (nähä), fika, shoppa (fiiiin liten museibutik) och faktiskt hyra galleriet om du vill hålla en middag mitt bland all konst med dina vänner/kollegor/kunder. Hur försäkringarna ser ut för att nån ska tordas ge sig på det kan man undra (jag den torra teknokraten).

Sherman var såklart magisk, 65 av hennes verk finns att se fram till april 2016 och utställningskatalogen blev en födelsedagspresent till mig själv. Jag kanske återvänder och köper mer nästa helg. Det som gör Sherman unik är hur hon använder sig själv i iscensatta bilder, hon porträtterar kvinnoklyschor och föreställningar om vad en kvinna är (oftast, men ibland intar hon en närmast maskulin persona också) och förändrar sig själv med hjälp av smink, maskering, styling – men också med hur hon egentligen för sig och poserar. Helt otroligt. Många av bilderna är sådana som man kan stå och fantisera länge om. Bilden ovan – en av hennes mest kända – fick oss att gemensamt hitta på en historia som växte och förändrades. En fin stund med en fin vän!

Det som gjorde mig förvånad var att hon inte ansåg sig vilja skicka något politiskt budskap med de här bilderna. Hon är kontroversiell och omtalad, och för mig ÄR konst politisk (om inte konst är politisk så är det ”bara” bilder/former för mig – det är inte ”konst”) men jag vet inte om hon var ironisk när hon sa det, eller om jag missuppfattade något. En del i utställningen var en intervjufilm med henne men den hann vi inte se denna gång. Jag kommer garanterat att återvända innan utställningen är till ända, så det blir fler chanser.

Den riktigt häftiga överraskningen var deras Wunderkammer, ett kuriosakabinett i renässans-stil med groteska, fascinerande, skrämmande, vackra, fula, motbjudande och bara-gapa-och-se-ut-som-en-fågelholk-saker – ja, alla ting du kan tänka dig. Allt antikt.

Sist men inte minst: ett finfint fik! Ja, det är härliga lokaler och de tycks ständigt ha påkostade och intressanta events. Inträde plus fin utställningskatalog/bok gick loss på EUR 21.80 (enbart inträde EUR 7) och det var värt varenda öre.

151026a

151026b
151026bb

151026c

151026d

151026e

—————

Efter utställningen mötte vi upp med A och gick och fikade innan jag tog en promenad hem, det var en ljummen höstkväll i Mitte/Prenzlauer Berg så det blev många stopp för att njuta på vägen. Knock yourself out! Jaaaa, en del av bilderna är sönderfiltrerade – alternativt tillkonstlade – det är ju svårt att inte se ett konstverk i varenda buske efter en så inspirerande eftermiddag. Den sista bilden ska helt opretentiöst (lol!) erbjuda en liten känsla av Hockney going Berlin 😉

151026f

151026g

151026h

151026i

151025j


Höst i Berlin

Dagarna trillar på och november drar allt närmare.

Förr avskydde jag allt bortom augusti. Vinterångesten var så stor att jag inte förmådde njuta hösten. Så sträckte jag mig till mitten av september. Sen ett ”OK, mitten av oktober”. Nu stretchar jag det lite till. En perfekt Berlinhöst – ja, då kan man sitta i solen i bara t-shirt (gyllene höst heter det här, men vi fick inte riktigt den värmen i år) även under den senare delen av månaden.

Men livet är kort och det gäller att hitta #njutvarjeminut (courtesy of Katarina) utan sol och värme också.

Camus sägs ha sagt att ”Hösten är en andra vår, där varje löv är en blomma.” Oh! Ja! Fint sätt att se det. Nu behöver jag bara hitta nåt fint med nästa fas också, den långa perioden då så många träd står nakna, kala och svarta. Oavsett korrekt färgton så SER de svarta ut när de är blöta som de så ofta är här mellan november och mars.

En sak som jag njuter av oavsett årstid är god mat och dryck, alternativt fika. Och boklådor!

Igår hade jag ett otroligt intressant och inspirerande möte i Café Wintergarten i Literaturhaus. Mycket vackert ställe, inte så dyrt som det ser ut (åtminstone inte för oss svenskar som är vana vid en generellt ganska hög prisnivå). Anständigt kaffe, men när Suzann och jag åt lunch där en gång så var mackorna trista och flaskvattnet ljummet och illasmakande. Sedan dess har jag inte gett dem nån chans att erbjuda mer än bara kaffe, men det kanske är läge att våga språnget igen nån gång.

I källaren under restaurangen finns en urtrevlig boklåda, Kohlhaas & Company. Mysig miljö, intressant utbud (speciellt om du letar Berliniana) och massor av fina vykort!

Egentligen borde jag åka till Literaturhaus mycket oftare, det händer mycket spännande där, men det ligger i ”fel” del av stan för mig, det tar lång tid att ta sig dit och det är svårt att undvika Ku’damm (kaosgata på helgerna). Det är lätt att bli lat!

151024a

151024b

—————

151024c

Mina hoods, Schönhauser Allée, i skymningstimmen.

—————

151025a

Att mysa hemma med katterna är också en bra grej varenda årstid. Tråkigt nog är det snart ”katten” och inte ”katterna” som gäller. Tant Izzy, närmast kameran, har mycket dåliga njurar nu och måste snart få hoppa vidare över regnbågsbron. Alla som haft husdjur vet hur hjärtat brister oavsett hur icke djurälskare tror att ”det är ju bara en katt/hund/undulat/råtta/hamster” etc.

—————

…och hur var filmen då, undrar ni? Er ist wieder da? Ja, det undrar jag med. Tre timmar innan jag skulle sticka landade nämligen ett oplanerat måstejobb på mig och det var bara att snällt skippa filmen och jobba kväll istället. Sånt är livet!


jag läsäter mig genom Berlin – del 538475634587, denna gång med Ida Bäckman som sällskap

Förra söndagen var en strååålande höstdag (gott om såna här just nu, det är jag ganska glad över) och jag ägnade mig åt min favoritgrej: traskade runt stan med en bok i väskan. Jag hade tänkt att jag skulle unna mig både fika och utemat, men i slutändan stod jag mig så länge på fikat att jag traskade runt runt runt och lagade mat hemma istället.

Häng med!

150927a

Dagens första depåstopp gjorde jag på Princess Cheesecake på Tucholskystr i Mitte. Jag har varit sugen på att fika där länge, men det har alltid varit helt fullknökat förut – äntligen fick jag plats. Ooooh, utbudet, helt fantastiskt. Åt en toffe-tårta som var gudomlig, och allt är ekologiskt. Mysig liten gata, lite gömd, och bra spanläge! Hit kommer jag att återvända.

Efter fikat tog jag en låååång solig promenad i Mitte, Fhain och Prenzlberg. Med en bok i väskan har man sällan tråkigt i den här stan. Att helt sonika traska runt och glo på folk och leta gatukonst, sen sätta sig ner på random fik och äta och dricka läsandes en bra bok, det är ett av de bästa sätten att njuta Berlin om du frågar mig.

150927b

150927c

150927d

150927e

150927f