Daniela Wilks, Banglatown

Vi fick, som jag skrev tidigare, otroligt fina goodie-bags med oss från Bokresan. Jag gick och lade mig tiiiidigt i går, jag var tvärtrött och sugen på en tecknad roman så jag nallade/lånade från Kristoffers kasse. Fick tassarna på Daniela Wilks, Banglatown. Nydelig!

London, ung svensk student, trassel, kärlek, trassel, oro, ångest, dejter, klubbar, London igen. Vad kan gå fel? Massor, men det gör det inte (inte med upplägget, men för bokens huvudperson går en del saker riktigt snett, uuuuh, man får ont i magen när man läser ibland).

Vi bodde i Shoreditch en gång, det var speciellt. Där åt jag den bästa indiska maten någonsin (hittills, jag slutar aldrig hoppas på nåt ÄNNU bättre ;)). Det var väääääldigt långt från Notting Hill, kan vi säga. Inte fågelvägen, men i allt utom det fysiska avståndet så är det två olika världar.

Gillar du Mats Jonsson så ska du absolut testa Wilks. Enda felet med boken är att den är för tunn. Jag vill ha mer. Av allt. Det måste finnas ÄNNU mer att berätta om tre år i London (det där är mitt glupska inre som gnäller). Jag älskar dessutom de större bilderna med massormassor av färger och detaljer. Många av dem skulle jag kunna tänka mig att rama in och sätta på väggen.

Daniela bloggar, det får duga i väntan på nästa bok. Ös på, Daniela. Jag längtar till nästa bok.

Jag börjar undra om jag befinner mig i någon sorts livskris utan att känna det som att jag krisar, men tanken kommer hela tiden, tanken på parallella liv. I ett av dem är jag tjugo och pluggar på rymdprogrammet i Luleå. I ett annat börjar jag plugga medicin i Uppsala i ett SMART skede av livet. I ett tredje drar jag till London och pluggar psykologi. Ja jisses. Tänk allt man kunde göra, OM…

(…och jag HAR gjort massor av det jag drömde om. GÖR! Mer än många, känner jag ofta. jag är så glad så glad så GLAD för att jag haft – skaffat mig – möjlighet till det!)

3 svar

  1. LM

    Känner samma. Både om vad jag skulle vilja och vad jag faktiskt gjort. Hoppas det finns flera liv, trots allt. 🙂

    14 februari, 2012 kl. 21:49

    • Johodu. Och så står vi där, du och jag, och får höra att ”nej tyväääääärr, ni var båda uttalade ateister så för ER blir det inga flera liv” (samtidigt som det flashar förbi bilder som visar alla glammiga grejor vi KUNDE ha fått göra, om vi bara… ;))

      15 februari, 2012 kl. 08:03

  2. Pingback: vad man hinner när man inte ser på TV « (inte så) Anonyma Biblioholister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s