alla nyanser i hela världen av Nanna, tack
DETTA var det roligaste jag har läst på länge. Nej, jag har inte läst ”Femtio nyanser”. Jag läser hellre Nanna Johansson.
(när jag ser de där citaten – ja, det var värre än jag någonsin kunde ana!)
det är kontrasterna som gör det – Christmas at Cupcake Café
Från skräckkaos på Finlandsfärja och döda satanister i Berlin till snöflingor, hjärta och smärta i London och New York. Jag kommer lite att tänka på Frank Andersson när han vid ett tillfälle sa att ”***** ska ha sitt” (ja, om ni inte minns så får ni gissa), och lite så känns det varje gång jag sveper i mig några hundra sidor chicklit.
Jag vet inte vilken kroppsdel som har begäret, det är vare sig hjärnan eller min anatomiska motsvarighet till Franks… öh, kisstofs, men något i mig vill ha simpelt, gärna London eller New York (här fick jag båda) kryddat med lite av mitt det där gamla favorittemat med någon som startar upp en business med allt vad det innebär och, ja. Kärlekshistorierna är alltid av KRAFTIGT underordnad betydelse. Vänskapsförhållandena (förvisso snudd på lika klyschiga för det mesta) är oftast roligare.
Issy Randall, proud owner of The Cupcake Cafe, is in love and couldn’t be happier. Her new business is thriving and she is surrounded by close friends, even if her cupcake colleagues Pearl and Caroline don’t seem quite as upbeat about the upcoming season of snow and merriment.
But when her boyfriend Austin is scouted for a possible move to New York, Issy is forced to face up to the prospect of a long-distance romance. And when the Christmas rush at the cafe – with its increased demand for her delectable creations – begins to take its toll, Issy has to decide what she holds most dear.
This December, Issy will have to rely on all her reserves of courage, good nature and cinnamon, to make sure everyone has a merry Christmas, one way or another…
(javisst – det är en fortsättning på den här boken!)
I slutet av boken bjussar fru Colgan på det första kapitlet från NÄSTA bok, och den ska handla om *trumvirvel* en kvinna i en chokladshop i Paris, eller nåt sånt. Ja, men ni ser! MÅNGFALD! Och så gnäller folk på att zombies är enkelspåriga, va?
Jenny Colgan hör till de alldeles OK chicklitförfattarna för det mesta, men jag tror att jag överdoserade lite på Issy nu när jag återvände (i JULETID dessutom, jag som inte direkt älskar julen) till hennes lilla nuttiga muffins-kafé i Stoke Newington. Tomma kalorier! Som att vräka i sig en extrastor påse skumtomtar utan att ens hinna känna hur de smakar (ja, för vatusan, det vet jag redan: sött). Den här boken går raka vägen till byteshyllan på jobbet. Jag hoppas att den finner en ny ägare som förmår att uppskatta den mer.
(inte så) Anonyma Biblioholister 