J C Oates – oh yes she can!

Man ska ha lite tur ibland, t ex så som jag hade i mars när jag lyckades pricka in ett par *harkel* besök på Hugendubel alldeles innan de stängde (egentligen flyttade – de har flyttat in i KaDeWe nu, suck) min forna favoritfilial i Berlin. De tömde lagret och sålde ut allt de hade för nästan inga pengar alls – hade det inte varit så så hade jag nog aldrig lyckats lägga tassarna på denna lilla YA-pärla skriven av Joyce Carol Oates 2002, och det hade varit synd.

Big Mouth: ”No I did not. I did not, I did not. I did not say those things, and I did not plan those things. Won’t It anyone believe me?”

Ugly Girl: ”All right, Ugly Girl made a mistake. I’d told my mom what I’d heard in the cafeteria, and she’d told Dad. Evidently. I’d thought for sure they would want me to speak up for the truth.”

Matt Donaghy is the class joker and Ursula Riggs is the misfit loner. Neither knows the other.

But when Matt is arrested on a charge of threatening to blow up the school and massacre the students, Ursula is the only one who sees through the hysteria and hypocrisy, and corroborates Matt’s story.

Matt må ha stor käft, men Ursula är natuuuurligtvis inte ugly. Hon är skolans basketstjärna, lite tonårsavig och står upp för sig själv. Jag antar att det i di amärrikanske klyschornas värld ger henne en självklar misfit-stämpel (ja, t o m hos J C Oates som annars är en fantastisk författare) när det för oss, åtminstone för mig, låter som hon en riktig STJÄRNA, bara. Lång och cool. Säger som hon tycker.

Matt är smart och snabb i käften. Sarkastisk. Orkar inte alltid ta reda på var gränsen går. En dag råkar han skämta ganska högljutt i skolkafeterian, ett skämt som tas på allvar av helt fel personer, och plötsligt blir Matt hämtad av polisen under en lektion. Visst planerade han en skolskjutning?

Men han skojade ju som sagt bara, och den enda som pallar stå upp för vad som egentligen hände är Ursula. Hon känner inte Matt, vet bara vem han är. Hon brukar inte bry sig så mycket i vad folk gör och inte gör, hon är sin egen ö, men hon försöker försvara Matt trots att alla avråder henne och trots att det skadar henne och hennes familj.

Gissa hur det slutar?

Big Mouth & Ugly Girl, alltså. Trots en par kg förutsägbarhet är detta en riktig liten pärla, och jag undrade mer än en gång hur tant Oates kan skriva så bra om fjortisar. NYC-förortsfjortisar. Hon kan nog allt, den där kvinnan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s