Cry me a river, antar jag
Jag fick alldeles nyss ett riktigt trevligt brev från Galago. De ville berätta att jag snart skulle få min sista tidning (den kom i dag) och att de tyckte att jag borde förnya prenumerationen ett år till. Jag har prenumererat på tidningen av och till i väldigt många år nu. Jag älskar ju serier. Smarta serier.
Det hade jag nog tänkt göra också, åtminstone fram till för några månader sen, men jag börjar känna mig exkluderad. Galago har alltid varit politisk, ska vara på vissa vis, men den börjar bli så jävla illröd att allt annat än ett ganska marginaliserat liv på ytterkanten känns förbjudet. Poliser är dumma, bara dumma, staten är dum, alla är dumma (inklusive socialdemokraterna som faktiskt talar i termer som ANSTÄLLNINGSBARHET och eget ansvar för densamma – hur KAN de? TÄNKER de inte på 25-åringen som grät ut häromveckan, hon hade aldrig haft en fast anställning och det är illa, jag känner med henne, men så avslutar hon med att nu ska hon nog kanske börja plugga för hon vill bli programledare. Programledare. Vafaaaaan.(* [ja, där tappade hon mig, kan man säga])
Åter till Galago. Nästan alla är onda men medelklassen är ondast av alla. Det finns humor i det, javisst, underdogperspektiv och allt det där, men det ligger lite i debatten om kulturvänstern. När blev det så att man måste vara jävligt vänster för att få njuta kultur, RÄTT kultur (för det bestämmer ju… vem?), för all kultur som medelklass gillar är kapitalistisk skit och vi är ena själviska idioter allihop för den delen.
Medelklassen i Sverige är stor och vi betalar trots allt en hel del skatt så det skulle vara halvjobbigt utan oss. Fast det spelar ingen roll för vi är idioter.
Sorry Galago. Ni kommer nog inte att sakna mig personligen, men ni är en prenumerant färre nu. Jag kan garva åt mig själv, åt min medmedelklass, men till slut fastnar det i halsen och man blir bara tokless. Jag växte upp i ett rött hem med en pappa som alltid gick med Branting på kavajslaget, men jag är förlorad till kapitalismen. Jag är inte ens socialdemokrat! (fast, som sagt, de är också klassförrädare nu)
*) jag säger inte att en människa inte ska få ha drömmar, men hur blev det så att så många verkar anse att de ska kunna jobba med det de drömmer om, det ska bara vara så och om de inte för göra det så ska vi faktiskt inte kräva att de ska göra nåt de inte har lust med? FAN varför fick jag inte BLI ASTRONAUT DÅ? Det ville ju JAG. VILL.
————————–
Ey, Eskapix, vill NI ha mina pengar fast jag är en svennebananmedelklass?
————————–
PS: alla som känner mig – d v s alla utom ni 400 som råkade trilla in här under två timmar bara just idag (jag är fortfarande helt paff, var i hela fridens namn kom ni ifrån?) – vet dessutom redan att jag är en genomrasistisk och homofob antifeminist. Frågor på det?
Rrrrrausverrrrrrrrkauf!
Allt får sån skön KRAFT på tyska! Raus! Raus!
(btw – illa illa att jag är förföljd av TVÅ europeiska amazonsajter samtidigt…! uuuhuhu, dubbel chan… eh, RISK att åka dit på spontanshopping)
Mitt tyska läsprojekt har tagit fart igen, efter beröm från tyska kolleger två veckor på raken (goes to show you, det är bra att lyssna på Rammstein: Till Lindemanns något dragna-in-absurdum-uttal landar mer lagom i en mesig svensk mun som utan en skvätt Lindemanninfluens skulle låta ÄNNU mer mesigt svysk) så känns det roligt att försöka snabba upp läshastigheten. Jag måste MÅSTE bara lära mig att inte lockas att slå upp vart och vartannat ord. Bara läsa på i några kapitel oavsett om man fattar allt eller ej, sen gå tillbaka och kolla och skriva upp de glosor jag inte kan, och så läsa om igen. Så där som man BORDE ha gjort i skolan *harkel* Så lätt sagt, så svårt att göra.
Fast egentligen borde jag polera italienskan. Det blir en spännande jobbresa till Vado Ligure om två veckor ser det ut som. Min italienska räcker INTE till att läsa böcker (jo, kanske pekböcker ;)), men det är nog läge att dra fram gamla skolboken och åtminstone återuppliva matglosor samt åka-tåg-och-taxi-glosor.
Melanzaaaaane. Smaka på det! Pompelmo! Om tyskan ger kraft i arm och mod i barm så är det det italienska språket man ska äta. Mums.
Gelaaaaato. Fragola. Ah…
———————–
NÄ! För den konstruktionsgenomgången blir inte i Italien, den blir i Hennigsdorf. Jag glömmer italienskan och putsar de tyska verben igen. Eller nåt.
(inte så) Anonyma Biblioholister 