Arkiv för april, 2012

vad jag gör i dag

TACK Sekwa Förlag!


Elva frågor av vikt – om böcker och bibliotek

Utmaning från Linda:

1. Favoritgenre?

Oj! Det där är en svår fråga (men så svarar väl alla). Egentligen det mesta utom boats och harlequin. Porrwestern är ingen storfavvo heller (fast den genren kanske inte finns längre? det var en storsäljare när jag jobbade på BP i Åsele 1988, men de som ägnar sig åt sånt kanske finner sina kickar lite diskretare på nätet numera ;)).

Just nu blir det mycket YA, postapokalyps/dystopi/skräck och så har jag (det senaste halvåret) snöat in på historier om människor som startar ett nytt liv genom att flytta till annan stad och ta över en/ett tynande bokhandel/muffinsbutik/hundpensionat/whatever. Det finns en sån dröm djupt inuti mig (jag bor i liten Brukshåla där det dräller av tomma lokaler i centrum) men jag är nog för jordad för att inbilla mig att jag skulle kunna få det att fungera.

Smal facklitteratur om vad som för tillfället intresserar mig (Henrik VIII, London Underground, graffitti på tåg etc) är också alltid hett i min bokhylla.

2. Brukar du känna att du måste försvara ditt läsande?

Aldrig inför min sambo, som tur är, men visst finns det de som påpekar att jag läser mycket, och de gör det i den där lite nedlåtande tonen som får det att låta som att så mycket skulle jag minsann inte [kunna] läsa om jag hade barn, putsade fönster lite oftare eller ägnade mig åt annan random aktivitet som de tycker att Lite Finare och Flitigare människor ägnar sig åt. Det går åt en del energi för att inte sparka såna enkelspåriga puckon på smalbenen.

Min sambo retas lite med mig ibland, det kan väl kanske vara så att högarna med olästa böcker inte alltid sjunker i samma takt som bokpaketen trillar in, men han själv samlar på cyklar så han har vett att ligga lågt med de värsta attackerna. Han läser dessutom mycket själv, som tur är (annars vore han inte min sambo).

3. Bästa svenska bok i år?

OJ! Svårt! Just nu är jag nog färgad av de senaste dagarnas läsupplevelse, jag blev alldeles kär i Avståndet mellan som är en pendeltågshappening, en fantastisk serie berättelser av kända och mindre kända författare. Det finns gott om tillfällen att hitta nya favoriter i den boken.

provläs.se

4. Unga Vuxna-böcker – vad tycker du om dem?

Jag ÄLSKAR dem!

5. Nämn tre nya författare som du vill hylla!

Nene Ormes är lovande, Pål Eggert likaså. Jag är jättenyfiken på Jenny Milewski, men jag har inte läst Skalpelldansen än. Elin Grelsson!

(va? blev det FYRA st? oooooooj…)

6. Hur ska vi se till att biblioteken inte alltid ska känna sig hotade?

Bibliotek 2015
, en vision: De är kryddan. Bonusen. Som chokladbiten till kaffet. En plats som knyter ihop omtalad populärkultur med de där guldkornen som inte är lika lätta att upptäcka, de nya bibliotekarierna brinner för böcker och lyser upp när någon ber om tips. Det är också platser där man kan hitta trevliga läshörnor, där någon ser till att anordna roliga bokcirklar öppna för alla (bokcirkel är ju stekhett just nu, många av oss deltar i en eller flera men vi är ju lyckliga nog att bo på orter med gott om boktokar, eller att ha lätt att hitta nätverk med likasinnade, så är det inte överallt). De nya biblioteken kommunicerar och interagerar friskt i och med sociala media. SÅ överlever de.

7. Den ideala läsmiljön för dig?

Det finns ingen plats på jorden som inte blir ännu bättre med en bra bok. Bilden nedan togs i Mexiko, jag kan väl erkänna att den där hängmattan nog är att betrakta som Läsplats nr 1 hittills i livet, men jag har alltid en bok i väskan. Ett fik med gott kaffe. På tåget. I sängen. INTE i bilen tyvärr, då kräks jag, men vi ska börja lyssna på ljudböcker nu faktiskt.

När jag var liten brukade jag knöla in mig i en sovsäck och sitta under ett stort paraply på balkongen och läsa när det ösregnade. En annan variant var att jag lånade bilnycklarna och kröp in i vår gamla Volvo 142:a och njöt av hur regnet smattrade mot taket. Jag hade inget eget rum, men ett enormt behov av mysfaktor.

8. Ljudbok eller e-bok, vilket föredrar du och varför?

Jag har aldrig testat ljudbok, vi ska försöka börja med det nu (5 mil jobbpendling med bil per dag), e-bok försöker jag att lära mig älska just nu (Katarina Wennstams ”Svikaren”) men trots att båda varianterna är otroligt praktiska så är jag fortfarande en rigid pappersboksälskare. Vi får väl se om det går att modernisera mig en smula.

9. Vilka böcker tipsar du om till tioåringar?

C S Lewis Narnia-böcker. Ickeoriginellt så det förslår. Skulle också uppmuntra dem att läsa enkla böcker på engelska, bara för att få upp vanan och suget. Det är svårt att generalisera, det beror väldigt mycket på vem tioåringen är!

10 Vilket är dagens boktips till en vuxen läsare?

Dagens boktips rent generellt är våga testa fantastikgenren. De flesta av de jag interagerar med i den HÄR bloggen uppskattar redan fantastik, men det finns fortfarande alldeles för många vuxna som tror att det är billigt skräp riktat till simpla människor som vägrar växa upp. Jag skulle ge dem Alden Bell (The Reapers are the Angels) eller Isaac Marion (Warm Bodies) eller Margaret Atwood. Vore de RIKTIGT strikta så skulle jag sätta PC Jersild i näven på dem, han är ett bra smygsätt att dras in i genren (bl a Efter floden – men det är MÅNGA av hans böcker som har en snygg dystopisk touch).

11. Årets positiva överraskning i bokväg?

Det får bli Avståndet mellan, igen. Den där riktigt tjohooooooiga bokupplevelsen under 2012 väntar jag emellertid på fortfarande. Kanske hittar jag Boken när vi åker till London om två veckor

——————————————————————


Ska jag hitta 11 bokbloggare som inte redan har gjort det här nu?
Verkligen? ”De som inte har gjort det än har säkert inte lust” (tänker jag helt ologiskt eftersom jag själv glömde göra det ända till Linda puffade på mig).

Jag skulle vilja utmana min käresta. Han är djupt inne i cykelbyggarbloggande just nu, men kanske kanske?

Egentligen vill jag att ALLLLLLA ska göra’t och lämna en länk här. Har du ingen blogg så är du varmt välkommen att göra det i mitt kommentarsfält 🙂


long time, no katt-på-bok

Söt långsnok vilar i…. eh, PÅ konsten. Mr Spock.


if the drugs don’t work

T o m jag kan få mardrömmar av den här lilla filmen, trots att jag älskar katter. Fantastiskt. Allra mest skrämmande är nog hur jag finner mig sitta nickande i takt till musiken, som en riktigt duktig idiot. Välgjort, knasigt, psykedeliskt och läskigt.


Var’e du som vann?

Liten vacker Spock har nosat upp en vinnare – grattis Pop! Egentligen är det nästan lite orättvist för du HAR redan en varm kropp, en liten liten varm kropp att snosa nacke på, så vi säger så här – du skickar hit Liten Söt Kille, så skickar jag boken till dig. OK?

Nähä. Inte det nej.

Boken landar i brevlådan nästa vecka! GRATTIS!

till er som inte vann – stay tuned, jag har mer kul att lotta ut. snart snart!


Vinn en bok… igen!

Johnny och Linda på Swedish Zombie har fått upp farten rejält, de skriver massor av spännande recensioner OCH lottar ut böcker ofta ofta.

En av alla de nya svenska böcker som lockar mig just nu är Jenny Milewskis Skalpelldansen – och det är bl a den du kan vinna.

Vid 35 års ålder har Jonas Lerman uppnått allt en författare kan drömma om. Böckerna om kirurgen och flickmördaren Carl Cederfeldt säljer som smör, beundrarinnorna står i kö och han har suttit i fler tv-soffor än han kan minnas. All kritik mot det extrema våldet i hans romaner avfärdar han med att allt bara är på låtsas. Tills det en dag inte alls är på låtsas längre.

Steg för steg förvandlas Jonas liv till en obegriplig mardröm och gränsen mellan fiktion och verklighet blir allt suddigare. Av hans tidigare så bekväma författartillvaro återstår till slut bara skräck, galenskap och torterade tonårsflickor. Jonas enda chans till räddning verkar vara att hitta svaret på den klassiska författarfrågan: ”Var får du allt ifrån?”

Ny svensk skräck alltså, skynda att fynda! Den 29/4 2012 dras tre vinnare.

…under tiden tycker jag att du ska göra ett besök på Jennys egen sida


Hurraaaaaa för alla böcker!

För mig är alla dagar Bokdagar med stort B, men Världsbokdagen i dag firar jag tillsammans med Elfriede Jelinek. Jag prackade på Bokmoster ett ex av Pianolärarinnan (fast på tyska – tiokronorsfynd från outletbutiken!), så nu plockade jag upp den själv också (…på engelska, jag fegar Jelinek-tyskan än så länge). Den tyska upplagan hade f ö myyyyycket snyggare omslag än varianten jag läser (den gula hångelbilden från filmen – nån som sett den förresten? borde man se den?), men man kan ju inte få allt.

I dag glömde jag plånkan (….OCH glasögonen, OCH klockan – japp, det var måndag, väldigt mycket måndag), men i morgon ska jag gå till Butiken för att se om jag kan göra några sista-minuten-fynd innan de stänger. Har en del beställningar…! Sen är det inte mycket tid kvar. jag jobbar i Hufvudstaden torsdag-fredag, ska vara i Sthlm på lördag också och är ledig på måndag – och sen är det slut. Fr o m 1/5 gapar ett stort tomt hål där älskade butiken ligger. Uhhhuhuuuuuuu.


är det så man får mig i löp?

Att min sambo älskar att springa vet redan många. Att jag INTE älskar att springa vet ännu fler, tror jag. Är det nu jag ÄNTLIGEN ska hitta appen som motiverar mig? 😉


The End of the Line

*TJONG* Där satt den. Fanns den. Ni vet, min vanliga undanflykt: ”de som köpte x köpte y också” på amazon. ”ÅÅÅÅÅÅÅH, en hel bok med skräcknoveller om tunnelbana? Det mesta av det händer i London Underground?”

Nyskrivet just för den här boken, m a o inte bara gammal skåpmat som man eventuellt har läst förut. En del RIKTIGT lovande författarnamn (bl a Adam L G Nevill och M M Smith). Magiskt. Måstemåsteha.

The End of the Line. An anthology of Underground horror. In deep tunnels something stirs, borne on a warm breath of wind, reeking of diesel and blood. The spaces between stations hold secrets too terrible for the upper world to comprehend and the steel lines sing with the songs of the dead.

Jonathan Oliver has collected together some of the very best in new horror writing in an themed anthology of stories set on, and around, the Underground, the Metro and other places deep below.

Ärligt talat så är jag lite besviken. OK då: mycket. Det allra bästa med den här boken – som hade sån POTENTIAL – är omslaget. Alldeles för många av novellerna är alleles för lika varandra. Roligast är Natasha Rhodes galna rocktåg i LA. Finast är Christopher Fowlers historia om en man som söker efter något alldeles speciellt i London Underground.

Det är så spretigt, det som är bra är jättebra (…och då blir jag alldeles frustrerad och vill veta meeeer, skriv en hel bok för tusan yada yada), men alldeles för många av novellerna känns som sagt lite för lika, och alldeles för många av dem får mig att tänka ”huh?” när de är slut.

Nåja. Jag kanske inte ska beslå boken med negativa omdömen på grund av min egen oförmåga att förstå eventuellt simpla saker. Eller så ÄR de bara obegripliga, många av historierna. De kanske ska vara det. Faktum kvarstår: jag behöver inte alltid bli skriven allting på nästan, men LITE mer vill jag haja.

Synd på rara ärtor. Jag ger ändå inte upp tanken på att ett liknande koncept kan bli en gigantisk succé i framtiden.

(FÖRDELEN med en novellsamling som denna var att den fungerar perfekt när jag är så trött som jag är nu, jag orkar bara läsa en liten liten stund innan jag smäller av och den där lilla stunden jag orkar läsa är inte direkt min smartaste tidpunkt på hela dagen. Jag ”förstör” alltså inte upplevelsen av att kunna njuta en hel lång och eventuellt intrikat handling med min limiterade koncentrationsförmåga, alltid nåt :))


Joe Pitt – hej du!

Vampyrer känns lite trötta, jag överdoserade för många år sedan (hej Anne Rice!) och sen hann jag liksom aldrig hämta mig innan jag drabbades av den för mig i populärkultursammanhang allomstörtande ZOMBIEKÄRLEKEN. Jag har bara plats för en sorts mörksens varelser åt gången i hjärtat, tycks det *host*

Så öppnade den underbara outlet-butiken som jag alltid tjatar om (och som – jag kan inte älta det många gånger nog – STÄNGER om drygt en vecka).

I en av packlårarna låg en bunt pocketböcker med snyggsnyggSNYYYYYGGA omslag i svart, vitt och rött. På en av böckerna fanns t o m ett TUNNELBANETÅG, och inte från vilken jäkla tunnelbana som helst utan från New York Subway.

Enter Charlie Huston och hans böcker om Joe Pitt. Tråkigt nog så var det bara bok 2-4 som låg och gonade sig i tiokronorslådan, men jag tokchansade och köpte alla tre baraföratt.

Seriens första bok – Already Dead – hittade jag på SF-bokhandeln och jag var nästan skraj när jag började läsa den, tänk om den var aptrist nu när jag hade investerat HELA 30 SPÄNN på bok 2-4.

Det var den ju inte. Charlie själv kallar sin genre för Pulp Noir, och visst är det mörkt. Det är ett New York som av förklarliga skäl för det mesta levs på kvällen och natten (vampyrer, ni vet – allergi mot sol ;)), ett New York som man mycket väl känner igen men där Gossip Girl byts mot gangsters, knarkare och gängvåld. Ja, för vampyrer bildar också gäng, och de allra värsta gängen lyder under rika ”finvampyrer”. De som har resurser.

På något vis så är Joes sjukdom (vampyrismen, alltså) en bisak. Han är en privatdetektiv som letar efter en galen seriemördare och som naturligtvis röker för mycket och spenderar för mycket tid på sunkiga barer och så försöker han mitt i allt att inte bli dödad själv och att heller inte försumma sin HIV-positiva flickvän (som inte ens vet att han är vampyr).

Tufft.

Kolsvart humor, massor massor av New York, fläckvis rätt slaskiga mord och en lite ny twist på hela vampyrprylen. I like it. LOVE it.

(uppföljaren ”No Dominion” som jag läser nu är än så länge aningens segare, men… Joe Pitt är värd att följa. Helt klart.)


Drömbokh… eh, DRÖMBOKEN! eller ”varför en del bokomslag förtjänar fullbredd”

(vill ha!)

Den före detta vagabonden Ivan och den italienska arvtagerskan Francesca öppnar en minst sagt ovanlig bokhandel, där deras litterära drömmar kan få fritt spelrum. De gör uppror mot bästsäljarhysterin genom att bara erbjuda bra romaner: ett stort antal litterära mästerverk har valts ut av en topphemlig kommitté bestående av likasinnade litteraturkännare. Till Ivans och Francescas förvåning visar sig drömbokhandeln bli en succé. Men då börjar också problemen. De utsätts för anonyma hot och giftiga kommentarer om bokhandeln på internet, men när tre av de åtta medlemmarna i den hemliga urvalskommittén blir attackerade, bestämmer de sig för att kontakta polisen. En efter en faller de olycksbådande pusselbitarna på plats och det blir alltmer tydligt att Ivans och Francescas drömmar kommer att bemötas med småaktighet, avundsjuka och våld.

(Drömbokhandeln, Laurence Cossé, sköna Sekwa Förlag)


i-landsångesten igen

Torsdag 19/4 *pling* ”Ditt paket från Amazon EU SARL finns att hämta”

Fredag 20/4 *pling* ”Ditt paket från Amazon EU SARL finns att hämta”

HEJ KONSUM! Snart ses vi igen! Och tvåååå paket, jaaa, jag vet, de är galna de där typerna! Bara skickar och skickar.

PS Ett Annat Företag levererar via Schenker. Styrde just om DEN leveransen till Anonym Butik Inne I Västerås. Alltid nåt.


Man är mogen. Man vet när man ska sluta kludda. Not.

image

Anteckningsböckerna på jobbet är svarta. Alla har en. Men ingen ska råka få med sig min av misstag. INGEN.


Strindbergsutmaningen

Ett sätt att njuta Strindberg är att filtrera honom genom andras ögon. Bokmosterstorasystern, igen. Try her. You’ll love her.

Ty så älskade August, eh, Axel sin Siri, eh, Maria att han anlade pannlugg. När förhållandet börjar gå mot sitt slut återgår han dock till sin vanliga ostyriga lejonman och ‘rösten som till hälften slocknat på grund av den ständiga vanan att jollra med en nervös kvinna återfår sin klang …’


Crazy cat lady

image

Den vandrande trafikkonen. Självlysande, hela jag.


Längtan

Pythians anvisningar, den tredje och sista boken i trilogin om Victoria Bergmans svaghet, signerad herrar Eriksson och Axlander-Sundquist.

Jag.
Vill.
Läsa.
NU.


vinn en bra bok!

En av mina absoluta favoritböcker förra året var Isaac Marions Warm Bodies – en underbar och välskriven bok som kombinerar filosofi, kärlek och… zombies. Jo, men på sitt vis så är det så. Zombies, 100%, kärlek, ja utan tvekan, filosofi – ja, det beror väl på vem man frågar men jag tycker att den har en och annan twist som man kan klura på.

Min älsklingsoutlet i Sigmahuset stänger snart (mindre än två veckor kvar nu – uuuuhuhu, hur ska jag sen få tag på billiga snabbfixar under dystra luncher de där dagarna när det är SYND om mig?) men man kan fortfarande fynda. Det gjorde jag i dag. Jag hittade TVÅ exemplar av just Warm Bodies, för tio spänn styck. Helt galet!

Ett av dem är redan skickat till en bokälskande vän med öppet sinne, men det andra exet tänkte jag lotta ut bland eventuella hugade spekulanter. Vill du vara med, kommentera med ett ”jag vill vara med” och så berättar du vilken som var DIN bästa bok under 2011. Jag viktar inte dina åsikter (du hamnar inte längst ner i lotthögen om du svarar, tja, med nån gräslig bok ;)), jag tänkte bara få mig en bonus i form av en simpel gallupundersökning.

Jag skriver alla namn på en lapp på onsdag (25/4), sen får Mr Spock sniffa upp en vinnare.


han är större och snällare nu, en fena på att nosa upp vinnare

——–

Om man hellre vill läsa den på svenska så kan man spana in den HÄR.

Mix Förlag (pigg Bonnier-imprint!) ger ut ännu en otroligt fin zombiebok i höst, då de ger sig i kast med Alden Bell.

Jag läser helst oöversatt, men ska man gå efter det jag har hört hittills så var åtminstone översättningen av Warm Bodies alldeles alldeles OK.


nu på rätt dag


foto: Lars Sundh

I DAG är det första recensionsdag på Bodil Malmstens senaste loggbok Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag. Modernista brukar vara otroligt bra på att skicka med snygga och användbara informationsblad men det var bortglömt denna gång och eftersom en av nätbokhandlarna redan sålde boken så lade jag helt sonika ut min text alldeles för tidigt, i ren ovetande iver.

…och eftersom jag nu var så ivrig så antar jag att det är rätt uppenbart att jag älskade boken, men det får ni läsa mer om i den alldelesförtidigakärleksförklaringenovan.


en väldigt lång post som de flesta av er faktiskt kan ha NYTTA av om ni tänker efter

Först tänkte jag bearbeta texten ännu lite till, det hade egentligen varit en ganska roande övning, men så besinnade jag mig och antog att ni som uttalade litteraturmissbrukare har intellekt nog att själva inse hur ni kan applicera de nämnda strategierna i ert vardagsliv. Lycka till! 😉

——————————————

Ursäkter, lögner och knep, allt för att kunna skaffa fler kajaker

Artikeln bygger på ett avsnitt ur boken ”The Grasshopper Trap” av Patrick McManus. Avsnittet handlade om strategi och taktik för att kunna skaffa fler bössor, men byter man ut ordet ”gevär” mot ”kajak”, upptäcker man att resonemanget kan användas även i detta sammanhanget. Översättningen är tämligen fritt gjord. Översättning och bearbetning Jens Marklund

Det krävs en hel del planering för att skaffa en kajaksamling. För dig som ännu inte börjat, vill jag framlägga en strategi värd att tänka på. Denna strategi gäller hur du ska hantera situationen gentemot en levnadspartner (kvinnlig, manlig eller obestämbar) som inte delar din passion för kajaker.

Låt oss beakta vad som händer med din partner, när du kommer hem med en kajak. Det är viktigt att notera att den första kajaken möts med avsevärd entusiasm från den icke-paddlande partnern, kanske till och med skryt inför vänner. ”Den nya kajaken blir praktisk för resor till och från jobbet, och så får man ju en massa motion…” Det är viktigt att inpränta i partnern att denna kajak är en motionskajak, och för turer på oskyddade vatten kommer en havskajak eller en forskajak att bli nödvändig.

”Varför kan du inte paddla i skärgården eller den där lilla forsen med samma kajak?” säger partnern. ”Jag tror nog det går om du verkligen vill”. Du får lov att noga förklara skillnaderna i konstruktion och egenskaper hos motionskajaker, skärgårdskajaker, havskajaker, forskajaker osv. Till slut kommer in partner att gå med på att du ”väl” behöver en kajak till.

Här har vi alltså en situation mycket typisk för den nya samlaren. Han eller hon börjar med två kajaker, eftersom partnern åtminstone hjälpligt accepterar argumenten om att två kajaker är nödvändiga. Efter den andra kajaken kommer din partner att avfärda alla argument om du behöver ytterligare en kajak med en djup suck och himlande ögon. Vi talar nu bara om den tredje kajaken, kom ihåg det. Om ert förhållande är nytt, kan djupa suckar och himlande ögon verka som allvarliga hinder, men så är det faktiskt inte. Köp den tredje kajaken och ta hem den. Suckarna och himlandet upphör efter ett par dagar. Nu kommer kraftprovet – den fjärde kajaken.

Vid blotta nämnandet att du behöver en fjärde kajak, kommer din partner att hoppa förbi suckandet och himlandet för att i stället direkt börja räkna upp dina karaktärsbrister, dina perversa infall och samtliga synder du begått till dags dato. Din partner kommer att dra upp sådant som behovet av pensionssparande, den där obetalda elräkningen osv, osv. Uppräkningen av era ekonomiska vedermödor avslutas antagligen med ”Och så hade du tänkt köpa en kajak till!” Sarkasmen studsar runt i rummet som kulblixtar.

Den fjärde kajaken är tuff, och ställd inför angrepp som det ovanstående kan man frestas att smyga hem kajaken. Det vore emellertid ett misstag. Din partners vetskap om att du köpt en fjärde kajak, är själva grundstenen i strategin för den fortsatta utvecklingen av kajaksamlingen. Ty när du köpt kajaken och tagit hem den, kommer din partner att skaka på huvudet och säga ”Jag begriper inte vad du ska med alla de där kajakerna till.” Notera att partnern inte säger ”de där fyra kajakerna” utan istället det vagare ”alla de där kajakerna”. Framledes kommer din partner att betrakta din kajaksamling som en enhet, inte som bestående av enskilda kajaker.

För att till fullo inse värdet av detta, föreställ dig att din partner ser på din samling och uppgivet säger ”Du och alla dina kajaker…”, kanske även med ett blekt leende. Vad partnern undgår att notera, är att det nu finns fem kajaker! Bara den psykologiska barriär som finns vid den fjärde kajaken har passerats, kan kajaksamlingen utökas i det oändliga utan att partnern märker det. Du måste förstås använda lite sunt förnuft och inte lägga till alltför många kajaker på en gång. Två-tre om året borde gå, om du sprider dem tidsmässigt.

Denna strategi har en fallgrop – kajakförrådet. Även om din partner aldrig kommer att räkna kajakerna, kommer hon/han att lägga märke till antalet lediga platser. Se alltså alltid till att det finns tre lediga kajakhyllor, även om din samling sväller från fyra till fyrtio kajaker. Välj en förrådsmetod, som tillåter dig att stegvis utöka förrådet och alltid ha tre väl synliga, lediga platser. Det fungerar!

Men hur ska man få hem alla dessa kajaker utan att partnern märker något, frågar du kanske. Faktiskt är det helt OK att någon gång vart tredje år helt rättframt gå hem och säga: ”Älskling, jag köpte en ny kajak.” ”Jaharu”, säger partnern, ”man blir ju extatisk. Kan du berätta ” – och nu är den sarkastiska tonen inte ens dold – ” vad i hela fridens namn du ska ha den till, när du redan har alla de där kajakerna. De flesta av dem har du väl inte paddlat ens en enda gång de senaste åren”.

Paddlat dem? Jo, en partner kan vräka ur sig sådant. En partner kan finna det obegripligt att du behöver kajakerna för att du behöver dem. Att du vill ha kajakerna där, se på dem, ta i dem, polera och flytta runt dem ibland. En partner har svårt att förstå att du måste ha kajakerna, även om du inte måste paddla dem. Säg att ”en kajaksamling är precis som den fria Naturen. Även om vi inte använder alltihop hela tiden, behöver vi veta att den finns där”.
Kanske tjänar det inte mycket till att komma med sådana förklaringar, men det skadar inte att försöka.

Alltså: Att bekänna den nakna sanningen om kajakköpen kan fungera i enskilda fall. Men varför chansa? Kör med din bästa lögn och få in kajaken i ditt utbyggbara förråd så fort som möjligt. Märkligt nog finns det ett par riktigt bra lögner för att bortförklara köpet av en ny kajak.

”Tillfället”, en klassiker, går ut på att du berättar för din partner att kajaken du just betalat 12.000 för i själva verket realiserades för 127:50! Om du möts av misstroendets höjda ögonbryn, dra till med att kajakförsäljaren hämtades av tre män i vita rockar just efter det att du avslutat ditt köp. Säj att du kunde ha köpt ytterligare fem sprillandes ny kajaker för 500 spänn, men att du inte vill dra ytterligare fördel av den stackars mannens sjukdom.

”Snyftaren” kan fungera på yngre, oerfarna partners. Kom hem med glädjetårar rinnande nedför kinderna. Invänta inte frågor, utan berätta med flämtande entusiasm något i stil med: ”Titta, titta, en jobbarkompis sålde den här till mig. Den är precis likadan som den som Farfar gav mig på sin dödsbädd… jag glömmer aldrig hur Farfar rosslade fram att Här lelle pojk får du gamla Bettan, varje gång du paddlar henne ska du tänka på allt kul vi haft ihop, lelle pojk…
Gud, så ledsen jag var när jag tvangs sälja Bettan för att betala mammas operation… Men nu har jag hittat en likadan! Det kanske till och med är samma kajak? Tror du det kan vara det, snälla, säg att det är gamla Bettan!”
Varning: Kör inte ”Snyftaren” om du och din partner varit tillsammans mer än fem år. Det är plågsamt att se en person man älskar vrida sig i skrattkramper.

”Investeringen” är en gångbar lögn, om den förbereds väl. Ta i rejält, du kommer ändå aldrig att kunna leva upp till löftena. ”Han där Kalle Bergström, det är en smart typ” säger du en dag. ”Han köpte en klassisk Vitudden-kajak i mahogny för ett par tusenlappar. Tre veckor senare sålde han den för 300.000! Tänk om jag kunde få tag på en sådan kajak… Vi kunde sälja den när vi går i pension, köpa en villa nere på Rivieran och resa jorden runt för resten av pengarna!”

Sedan du använt alla dina lögner återstår bara en utväg. Du får ta dig samman, kavla upp skjortärmarna och bestämma dig för att göra det du antagligen skulle gjort från första början. Smuggla in kajakerna i huset. Här är några användbara smugglar-knep:
– Tårtan: Du säger att du ska på en kamrats födelsedagsfest. Det har blivit din uppgift att ta hand om den speciella, kajakformade tårtan.
– Lampan: Skaffa en hemsk lampskärm och sätt fast den på kajakens fördäck. Säg ”Titta älskling, jag hittade en fantastisk lampa till vardagsrummet!” Din partner bleknar och ser ut som om hon/han svalt en vattenmelon. ”I h-e heller, aldrig i mitt vardagsrum! Ta ut den till ditt förråd och låt mig aldrig behöva se åbäket igen!”
– Lånet: En god vän dyker upp vid din dörr och säger, med ljudlig stämma: ”Tack för lånet av kajaken, här får du tillbaka den. Säg till när jag kan göra dig en gentjänst!” Detta knep kräver dock pålitliga vänner. En gång körde jag Låne-knepet, men fick inte se kajaken igen förrän en månad efter isläggningen.
– Reservdelarna: Ta isär kajaken och bär hem den i vanliga ICA-kassar. Nämn sådär i förbigående att du hittade lite småprylar i kajakverkstadens skrotbinge. Denna teknik är förstås särskilt användbar för Kleppers, Feathercrafts eller andra faltkajaker.

Lycka till! Kom ihåg att priset för en bra kajak alltid är lägre än dess värde!

——————————————

Kristoffer gav upp och gav mig texten till slut. Han hade redan insett att jag inte gick på det där med cykelformade tårtor i parti och minut.


Om man tröttnar på att läsa, och saknar öppen spis

Nick Georgiou – amazing! Jag gillar det. Denna bild i form av en affisch på väggen vore inte dumt. Den är störande och underbar på en och samma gång.

Jens tipsade om 10 Amazing Book-Art Pieces – och, ja jisses. I like!


Vådan av att leva i ett litet samhälle

Ibland önskar jag att jag kunde välja ett annat utlämningsställe för paket. Det känns snudd på pinsamt när bokpaketen kommer tätt (amazon har börjat dela upp mina order på rätt absurda sätt, ibland kommer det mail två gånger samma dag att de skickat en bok [jag uppskattar att de skickar saker snabbt, men de FÅR gärna vänta och skicka två, eller t o m tre (!) böcker i samma paket] bara för att skicka ÄNNU en bok några timmar senare).

Jag traskar genom lekparken med avin, förvisso förväntansfull som ett barn, men… ja, jag går där alla de typ femhundra metrarna från Boktoksvägen till Konsum och tänker ”hoppas att det inte är hon igen, hoppas att det inte är HON” för ”hon” – som hittills denna vecka har lämnat ut TRE paket till mig vid olika tillfällen – är visserligen trevlig, men jag förstår om hon börjar googla efter behandlingshem för shoppingmissbruk snart.

Men nu ÄR det alltså lilla Konsum som gäller (vi har inte ens ett ICA, de gick i konken, och Posten Företagspaket har också lagt ner) så Konsum it is för både stora och små paket. De HAR fler anställda än ”hon” (som jag nog borde fråga vad hon heter snart, för vi småpratar om det mesta) men på något magiskt vis så hamnar HON i postdisken t o m när det stått nån annan där bara trettio sekunder innan jag hinner fram (det skedde i går, jag hann tänka ”puh” när jag såg snubben som stod där innan HON klev ut från postrummet, log och sträckte sig efter min avi).

Nu känns inte Brukshåla som landets kulturmässiga medelpunkt, men vi kan ju hoppas att folk åtminstone har så mycket koll att de inte tror att det är knark i mina paket(* med AmazonAmazonAmazonAmazon tryckt på utsidan.

*) Edit: hoppsan :-O

…även om böcker nu råkar vara som kattmynta för min själ.


den uppmärksamme anar ett tema

Jag vill dock poängtera att jag inte var värst i dag. K hade OCKSÅ fått en paketavi, så vi traskade ner till Konsum tillsammans. ”Vad har du köpt?” undrade jag och han mumlade ett ”Det får du se”.

Tjejen bakom disken gick och hämtade stooooora paketet. ”Har du köpt en till CYKEL?” utbrast jag, ”Jaa” pep K.

Vi har våra respektive fetischer. Och ett stort hus. Tur för oss.


man vet att man är Rammstein-fixerad när man…

…får i uppdrag att göra ett KPI-förslag och tänker ”Höhöhö, har han tröttnat på pyroteknik nu?”

(nä, jag har inte läst ut hans poesisamling – Messer – än, jag har bara tittat på bilderna och de var precis så obehagliga som jag antar att han VILL att de ska vara)


vilken miss, kära kolleger

Råkade ha en dublett av ”Hungerspelen” (så går det när man hittar alla-tre-böckerna-i-en för bara 39.50 på WILLYS i Brukshåla av alla ställen) och den känns ju ganska aktuell just nu, så jag ställde in den i byteshyllan i morse och trodde att jag skulle göra någon jätteglad.

Den står kvar än, 5,5 timme senare. Folk är galna.