Arkiv för juni, 2012

det går vilt till på jobbet

Amerikansk kollega ska ta över och revidera ett gigantiskt dokument som jag skrev för två år sen. Han ville stämma träff med mig på måndag eftermiddag ”to pick my brain”. Rätt normalt idiomatiskt uttryck, men extra kul för en zombiefanatiker som jag.

Jag drog iväg en ”accept with comments” och lade till ett ”good luck, not so sure how much is left to pick being the zombie lover that I am”

Tio minuter förflöt, sen kom en begäran om att redigera mötestitel.

Det är såna små små saker som får en att fortsätta flina en vecka som den som just gick. Stress stress stress och en hel massa skrivbordsluncher, men allt gick bra till slut och jag känner mig jäkligt nöjd och faktiskt ganska stolt. Jag kan och orkar så mycket mer än jag inser innan allt är på plats.

————————-

På måndag kväll åker jag till Berlin igen. Sörjer min bortflyttade Hugendubelfilial, men ser VÄLDIGT mycket fram emot två hotellfrukostar.

Annonser

man är fläckvis lättköpt

Ah, jag är så lättköpt ibland. Speciellt klockan två på natten när jag just har läst ut en bok men fortfarande inte är trött nog att ens försööööka sova, utan vill ha en TILL. Snabbtsnabbt ska det gå, men den får inte vara för jobbig. Då. Då sitter Martina Haag som en smäck. Glada hälsningar från Missångerträsk, alldeles nyutkommen i pocket.

Jag greppade den som sagt kl två i natt, jag gick upp sju i morse och hann med en arbetsdag däremellan. En timme i badkaret i kväll också, det var vad som krävdes för att svepa den här boken. Det är inte direkt på spaning efter den tid som flytt.

Stockholm. Nadja har längtat efter barn i hela sitt liv, men inte träffat den rätte. Men nu, när hon närmar sig 45 och fortfarande är barnlös singel, så bestämmer hon sig för att göra någonting åt saken.

Kosta vad det kosta vill.

Missångerträsk. Lotta har fått nog. Hon och Magnus har inte legat med varandra på över ett år. Nu ska de åka till Paris och ta in på hotell, rädda äktenskapet och prova alla former av sex som de inte har testat hittills.

Två systrar, en innerstadsstockholmstjej och en småbarnsmamma i Lappland gör en hemlig överenskommelse om att hjälpa varandra.

Men det går inte riktigt som de har tänkt sig.

…det där sista, ”det går inte riktigt som de tänkt sig”, vilken brasklapp va? Wooohoooo, alla håller andan.

OK. Martina Haag lirar på alla fördomar som finns (men alltså – coola innerstadsstockholstjejer -gilla EUROPE? är inte det mer, tja, Fisksätra, eller nåt? Eller ärligt talat – typ VIRSBO?), boken är fullsketen med billiga poänger och det är förfärligt… förfärligt jävla kul, ändå. Jag skrattade så jag grät vid ett tillfälle, fulpanikgrät. Martinas humor är sällan subtil, den är extraallt hela tiden. Nu är jag förvisso jäkligt övertrött, men ändå. Mina samiska procent (de är inte många, men de är envisa ;)) kommer för övrigt aldrig att förstå folks renskräck, men jag har ju folk på nära håll som kan vittna om hur paniken griper tag i en när man sitter uppflugen i en skidlift mitt i sommaren och… NEJ, Suzann, du kommer aldrig att få glömma det där.

Jag skrattade gott, men det är ingen keeper. Den här boken passas genast vidare.


man knyter till sig nästa generation

När det faktiskt finns ungar runt en som delar ens intressen så måste man passa på att börja indoktrinera dem TIDIGT. Olle, Leo och Emil, en och annan förälder + vuxen tåggillande kompis – nån gång i sommar ska vi försöka ses i Sthlm allihop, och så ska jag få visa och förklara. Sthlms central är extra kul med tanke på att man kan avverka regional/fjärrtåg OCH tunnelbana ganska enkelt. Det ska bli så KUL!


säsongsrelaterad läsplanering

Det skulle bli en så trevlig midsommarafton. Fyra män och tre kvinnor som gick i samma gymnasieklass anordnar en återträff tjugofem år efter studenten.

En snabb båt bär dem till den avlägsna fyrön Tjärven där de ska grilla och dricka öl, prata minnen. Men deras båt tas ifrån dem tillsammans med alla deras mobiltelefoner. Strandsatta på den lilla ön vid gränsen till Ålands hav försöker de göra det bästa av situationen. Alkoholen har de kvar, och blandbandet med Modern Talking.

Men det är den speciella dag på året då solen står som högst på himlen. Den dag då de som för evigt fryser kan söka sig till ljuset och värmen.

De drunknade stiger upp ur havet. Och de är hungriga.

Det allra otäckaste de första 73 sidorna ÄR faktiskt Modern Talking (illa nog, beroende på vem du frågar) samt ångesten i att förväntas vara vänner igen, seamless, efter många år borta från klasskompisar som man kanske inte ens hade så mycket gemensamt med från allra första början, men sen jäklar…! Det är Tomas Ledins allra värsta mardröm (Pripps-Blå-reklam gone baaaaaaaad) och det enda som egentligen FATTAS mig är att Kalle skulle ha fått plinka fram ”Sommaren är kort” innan döden tar strypgrepp om aftonen. Att välja en relativt avlägsen skärgårdsö som skådeplats är smart, och det har gjorts oväntat sällan förut. En stuga i skogen KAN man ändå springa från – om man orkar. Men långt ute i skärgården kan ingen höra dig skrika (TM)

Underbart! Vi ska fira Brukshålemidsommar hemma i huset med Kristoffers kusse (det ska bli så skööööönt att få vara hemma på midsommar i år, trevliga familjemedlemmar på annan ort i all ära men vi älskar Hemma. Vårt Hem Är Vår Borg.). Vi lovar att INTE spela Modern Talking. Sen får vi se… 😉

Tjärven av John Ajvide Lindqvist. ÄNTLIGEN finns den att e-låna! Bättre sent än aldrig. Och ja. Jag måste motvilligt erkänna att konceptet e-böcker känns bättre och bättre…!

PS men grillpartyt i Karlstad den 30/6, det där det ska pratas teknisminnen och grillas hamburgare i Kontas trädgård – det hoppar jag nog över. Det är – var, den 8/6 – dessutom bara 24 år sen jag sprang ut efter fyra plågsamma år på Älvkullegymnasiet i Karlstad 😉


vaaaaarför taggade Suvi den här på mig?

Här är vår privata samling. Tafflig bild, men den enda hittills där alla fyra legat still länge nog för att slutaren skulle hinna göra sitt jobb:

Nu är inte ens jag kattgalen nog att vilja ha så här många katter EGENTLIGEN, men vänta till den dagen då ni är i min sits (om ni har sjuka föräldrar med djur): mamma gav mig ”tillåtelse” att avliva Iriis (den svartvita kattanten) efter att hon dött. Mamma dog den 17/10 2011. Iriis lever än.

Iriis är gammal, VAR vresig (hon har blivit en KelgrIriis nu), inte jätteförtjust i andra katter (fast det har blivit mycket bättre) OCH det leder till att hon kissar och bajsar lite här och var. INTE roligt. Men, som sagt, katterna är enda ”levande” länken kvar till min sista förälder (pappa dog 1981, så det har liksom svalnat) och tänk dig själv att lyfta in kattdamen med de vackra ögonen i buren och åka till veterinären för att hon är BESVÄRLIG. En del skulle förmodligen göra det utan att blinka (”hon förstör parketten!”) men jag är inte en av dem. Hon är över 15 år och börjar bli skröplig, så dagen kommer nog relativt snart ändå, men att avliva ett husdjur för att det är svårt sjukt är ändå inte lika förfärligt som att göra det för att djuret är ”besvärligt”. F-n – isåfall vore jag avlivad för länge sen.

(nån ville anställa mig förra veckan, jag avrådde och erkände att jag är fantastisk men besvärlig, om man hanterar mig rätt får man stundtals ut mirakel men jag är ingen lek att tas med. om jag stod i hyllan på ett apotek så skulle jag ha en fet röd lapp med texten ”apply with caution”)

Mycket kan man säga om min BOKSAMLING (som väl också skulle betecknas som lätt grotesk av somliga), men böckerna kissar åtminstone inte i hörnen. Alltid nåt.


Science Tales – Lies, Hoaxes and Scams

…A documentary comic book debunking myths and exposing the lies of scientific naysayers and conspiracy theorists, and the role of the media.

The Book Warehouse i all ära, men den värsta frestelsen under vår ”nu-ska-jag-INTE-köpa-en-massa-böcker”-resa till London i maj (ni vet, öh, den HÄR) var faktiskt besöket i Cambridge. Dels för att boklådorna där var om än möjligt ÄNNU trevligare än sina kedjefränder i London (inte lika stressad personal, inte lika fullsmockade med folk, det gick alldeles utmärkt att få sig en stor och god kopp kaffe för inga pengar alls OCH det fanns lediga fåtöljer! :-O) – och om inte det vore ”illa” (oh, the suffering…!) nog så finns det riktigt riktigt bra independenthandlare också. Intressanta hyllor med tips från personalen…!

Ett av de oemotståndliga tipsen var alltså Daryl Cunninghams Science Tales. En snabb bläddring senare låg den i undantagshögen.
GottaHAVEhögen.
Böcker som jag skulle ångra att jag inte hade köpt, och varför bygga på DEN ångesten?

(otaliga äro den syndandes undanflykter)

Den är riktigt kul, men det känns som en bok som man inte ska räkna med att ha sällskap av i mer än… tja, tiden det tar att glufsa i sig en lunch (vilket förvisso kan vara en FÖRDEL i somligas ögon – dock inte i mina, jag ville ha mycket mycket mer). Daryl är lätt sarkatisk och jag gillar hans bilder.


ett essämpel, Helge, inte hela storyn

Cambridge var underbart (inte bara för en boktok), men mitt bästa bokköpartips i England är fortfarande alla Oxfam/charity shops (cancer är stekhett i London, det drällde av tokfyndspotentialinfesterade cancerloppisar) där man kan hitta fantastiska böcker för £1. Nya fräscha böcker, hot off the shelf. Ovanliga böcker. Böcker man knappt trodde fanns. Jaha, säger du, f*n vad du ska tjata om London då, så är det väl på Myrorna och Stadsmissionen också? Jo. Men alldeles för sällan. Eller så är det bara i min stad som dessa butiker verkar vara bästa dumpningsplatsen för gamla skämsiga Marklundare och andra hyllvärmare. Jag HAR hittat nästan alla mina P C Jersildare på Myrorna i Västerås, men det blir allt glesare mellan glädjestunderna.

———————–

….aaaaargh, när jag googlade på Science Tales hittade jag till Gosh! i London också. Underbart fynd, men det kommer att stå mig dyrt. Bok-stavligen (ah… min humor MÖGLAR).


vinn en Eskapix-bok

—————————————————-

Nu börjar Eskapix´stora sommartävling. Den håller på ända fram tills ”Häxrötter” är tryckt och klar. Förlaget lottar ut tre böcker av ”Häxrötter”. De rätta svaren mejlar ni till eskapix@gmail.com

—————————————————-

Ser till min glädje att en av novellerna handlar om Lilith. Lilith var mitt vanligaste nickname back in the days, när man skrev på mitts.nu (när var det?), hypodea och alla andra sköna samlingsställen. Mina första Lilith-chattar gick av stapeln runt 1995. Ett halvt internetliv 😉

Jag känner till platsen som avses, men har ännu aldrig varit där. Jag var i trakterna på tjänsteförrättning för fem år sen, men tiden räckte inte till en utflykt (vi ville verkligen) innan det var dags att kliva på flyget hem.

Kristoffer och jag passade däremot att besöka capuccinerkryptan i Rom för några år sen. VÄL värt ett besök för en skelettfetischist som jag. Ja, K tyckte också att det var smarrigt även om han inte riktigt delar alla mina böjelser 😉

”What you are now we used to be; what we are now you will be…”