urban fantasy

nu med tunnelbana!

”Det enda som fattas är TUNNELBANA” skrev jag när jag hade läst Nene Ormes första bok, Udda verklighet. Hoppsan. Kanske inte tunnelbana per se, men underjordiska tågstationer – ja det kan Malmö bjussa på numera. Jag blir nästan sur på mig själv för att jag inte hade en ANING (tågnörd? jag? med den nollkollen?).

Fast nu var det inte Triangelns station jag skulle skriva om, utan uppföljaren till Udda verklighet: Särskild.

Det är festival i Malmö, och festivalen har lockat mer än bara vanliga människor. De sära har kommit till stan för att jaga, slåss och roa sig. Men bakom musiken, de glättiga scenerna och festivalstånden ruvar mörker och hemligheter.

Udda har börjat drömma igen, och hennes drömmar leder henne tillbaka till den karismatiske hamnskiftaren Hemming och till det enigmatiska Oraklet som bor i toppen av Turning Torso. Uddas förmågor gör henne till både en tillgång och ett hot för de krafter som rör sig i Malmös sära värld. Där finns de som vill utnyttja henne, men också de som fruktar henne och vill förgöra henne.

Magrete, Hemmings brutala mäster, gillar inte att Udda har svurit sin lojalitet till Oraklet och en sammandrabbning är överhängande. Hamnskiftare, drömmare, lotsar, eldtursar och orakel – vem går segrande ur striden?

Jag köpte faktiskt bara sju böcker på bokmässan, och Särskild var en av dem. Jag hade tänkt vänta tills den kom i pocket (jag har ju redan drygt 650 olästa böcker i, öh, den lilla skattkistan vid sängen), men efter en kort improviserad (me, star-struck, big time) pratstund med Nene så ville jag bara ha den med en gång. Särskild är – för mig – inte lika omedelbar som Udda verklighet var. Jag kan också känna att jag borde ha läst dem tillsammans för det är så många detaljer från den första boken som jag har glömt. Jag känner (rätt eller fel) att jag missar något på grund av allt jag glömt.

…men, kommer inte nästa del snart? (nej, det gör den nog inte, men jag blir OTROLIGT nyfiken när jag läser att Nene Ormes jobbar på två projekt samtidigt nu)

Annonser

mer blandad bokmässa

Jag satte nivån redan på tåget ner till Göteborg. HUR kunde jag veta att jag skulle tvingas att åka i ett av konkurrentens tåg när jag valde reselektyr?

Styxx är bra på att göra snygga böcker, och Nene Ormes Särskild är inget undantag. Började jag läsa den med en gång? japp, det gjorde jag.

Kass bild från Apart förlags snack på seriescenen. Det var fullsmockat och jag är en tvärhand hög, så det var svårt att få bra bild.

Men HOPPSAN, så det blev! Hur hamnade den häääär påsen i min hand? Det går lätt och fort att spendera 400 spänn i SF-bokhandelns monter. Jag hade nog kunnat tänka mig att spendera det fyrdubbla, men det var det där med att orka släpa…

Vem skrev en bok om OSS? Det var ju snällt att åtminstone kallas oss YNGRE vrak. Efter två dagar på bokmässan kände vi oss som urgamla rööööötna vrak.

Suzann, Bob och jag befann oss plötsligt i en diskussion om att få bajsblöjor i ansiktet. Jag vet inte riktigt vart den diskussionen tog vägen.

En av mässans TYNGSTA kändis-spaningar!

Vi lyssnade på ett väldigt intressant – men på tok för kort! – föredrag om hur man anlägger ett genusperspektiv på biologi av Malin Ah-King.

Sist men inte minst: vi lyssnade på Mariebergsskolans stolthet Jan Jörnmark som pratade om sin och Annika von Hausswolffs bok Avgrunden. Jan har också gett ut två otroligt uppskattade böcker om Övergivna platser. Jag kallar honom The Robert Plant of Ekonomisk Historia, jag tror att han är rätt nöjd med den titeln.


Seeeeeeg lördag

Jag nästan bävade på förhand: bokmässelördagen är verkligen mayhem, folk packas som sillar och det är tröstlöst att ta sig mellan vissa montrar. Och så vaknar jag med feber och ont i halsen. Uff…

Kristoffer kom med tåget strax före elva, vi fikade och strosade och njöt av att det faktiskt inte regnade i Blöteborg! Framåt eftermiddagen vågade vi oss mot mässan. Vi köpte inte ett jota i dag! Vi tittade runt och nöjde oss med just det: se men inte röra, det är trötta typers göra.

image

Sara och Mats släppte roooooolig bomb: det blir grafisk roman av Engelsfors också. De samarbetar med tre av Sveriges bästa tecknare: Kim W Andersson, Lina Neidestam och Karl Johansson. Det ser jag fram emot MYCKET!

image

image

Vi letade upp samma tysta och sköna (fåtöljförsedda ;)) hörn som Suz och jag nyttjade i torsdags. Lade mig ner mot ryggstödet och dog en stund. Sen orkade vi ta oss mot nåt gott att äta och dricka.

image

Står han och myser med polarns nya bok om honom själv tro?

image

Medicinsk Margarita. Kall och god för ond ond hals. Ju.


Tröööööötta fötter…

…men vi hade en fin första dag på mässan.

image

Nene Ormes skriver urban fantasy, hon skriver om ett Malmö som du (förmodligen) aldrig anade att det fanns. Hon är bra! Hennes nya bok Särskild kommer att få följa med hem på lördag.

image

Ulrika Dahl är alltid kul att lyssna på. Och, öhm, titta på. Från hennes monter följde det senaste numret av Ottar med. Ja, och då fick jag en bok av Fanny Ambjörnsson på köpet. Och en av Anna-Maria Sörberg. Har alltså INTE köpt böcker i dag. Fick dem på köpet. Ju. Jo.

image

Här fick jag känna mig som en hjälte en stund. Vi pratade tåg (no shit) och jag visade lite Västtrafik-Reginor i en av deras böcker.


en elefant som inte gick att äta upp i en enda middagssittning

Det är inte det att den inte är spännande – Hungerspelstrilogin – men jag förmådde inte riktigt sträckläsa den så som många andra tycks göra. Det tog tid att läsa den, och jag har varvat med mycket annat i bokväg.

Dels så var den där fyrtiokronorsklumpen som jag fick tag på rätt osmidig, den lyckades rent tillverkningsmässigt kombinera storlek och tyngd med dålig kvalitet och instabilitet (joooo, jag vet, man väntar sig nästan inget annat av en billig reaspecial), dels så tyckte jag att historien tappade fart en smula efter att det första fyrverkeriet (bok 1, Hungerspelen) var över.

Jag vet inte huuuuuur många gånger jag har fått kommentaren ”kolla på Battle Royal istället”, lustigt nog (eller kanske inte) så kommer den enbart från folk som INTE har sett/läst Hungerspelen, för Hungerspelen ÄR ju inte bara själva Hungerspelen.

Det är faktiskt lite fler trådar än så invävda i storyn, även om den första filmen kanske (jag har inte sett den än!) fokar på själva spelen i sig, jag har ingen aning.

24 deltagare. Allt direktsänds. Bara en överlever.

För att kväsa uppror och påminna befolkningen om regimens makt arrangeras varje år Hungerspelen. Reglerna är enkla: Den som överlever får åka hem.

Som en av deltagarna i Hungerspelen hamnar Katniss snart i rampljuset. Hon förs till huvudstaden, där hon tränas, stylas och intervjuas. För att klara sig måste hon bryta mot spelets regler och sätta sig upp mot landets makthavare. Men Katniss blir snart en bricka i ett spel. Vad hon än gör verkar det föra med sig våld och lidande, och hon vet hon inte längre vem hon kan lita på. Fångad mellan den gryende revolutionen och Panems president inser Katniss att hennes handlingar har satt saker och ting i rörelse som hon inte längre kan kontrollera…

En trea, en klar trea. Ibland var det en klar femma, jag lunde längta hem till boken, men som helhet blir det en trea. Det blev lite tjatigt ibland, Katniss förträfflighet (lite för Lisbeth Salander) och skönhet och och och, ibland var det dessutom lite för många karaktärer inblandade för min simpla skalle. Trea. Jaaa. OK: tre plus.

(rubriken? nån av mina ickesvenska kolleger använder alltid just det uttrycket – ”you can’t eat the whole elephant at one time” – och jag älskar’t)


Vad får man för 260 spänn nuförtiden?

Jo, detta (om man shoppar på rätt ställe):

En del vilda chansningar, en del som jag varit sugen på (bl a Netherland, Shakespeare Undead, Anathem) ganska länge, en del säkra kort som jag köper för att ge bort (mina två främsta bokstorasystrar behöver lära sig nåt nytt).

2-6-0 kronor.


julklappar

K och jag försöker avskaffa det där med julklappar vuxna människor emellan, men det lyckas inte riktigt. Kvarvarande släkt tycker att vi är tråkiga. Och HELT sant är det ju inte hemma hos oss heller, men vi bestämmer tillsammans vad vi gemensamt ska införskaffa till hushållet/oss själva (i år blir det en gymbänk och en matberedare, men nu hördes det rykten om att vi ska strunta i matberedaren för nån av jultomtens nissar ska ha fixat en sån till oss).

(märkligt nog så hade IZZY köpt en massa fina tuber med akrylfärg till mig igår… inte illa. vems visakort snodde hon?)

Jag är BIG fan av ”köpa julklappar till sig själv”. Det har t o m hänt att jag fått dem inslagna. Innan vi åkte till Egypten beställde jag ett gäng böcker från amazon – till mig – med den fasta övertygelsen att jag skulle ha hunnit glömma VILKA böcker jag beställde innan de kom fram (det hade jag).


En av dessa julklappar var Ben Aaronovitchs ”Rivers of London”. Kolla det underbara omslaget! Den underbara Londonkartan signerad Stephen Walter, en detalj av hans konstverk The Island. Det känns som en bild jag skulle kunna se på MÅNGA timmar och ändå hitta nya saker hela tiden. Perfekt tapet till utedasset (om än väldigt dyr, och vänta nu – vi har inget utedass!)

Jag köpte boken ”on a whim” – enbart baserat på att den poppade upp som ett tips på amazon (”people who bought this book also bought…” – en fuktion som ännu aldrig gjort mig besviken!). London, CSI a la urban fantasy. Hur kan det INTE vara bra? För fyra pund kan man chansa!

Det VAR bra. Annorlunda, ljuvligt mycket London och.. ja, det var BRA. Inte fantastiskt, men väldigt bra. Som tur var – 😉 – kan jag genast fortsätta med nästa bok i serien (”Moon over Soho”), ty jag chansade och köpte BÅDA böckerna osedda.

”My name is Peter Grant and until January I was just probationary constable in that mighty army for justice known to all right-thinking people as the Metropolitan Police Service (as the Filth to everybody else). My only concerns in life were how to avoid a transfer to the Case Progression Unit – we do paperwork so real coppers don’t have to – and finding a way to climb into the panties of the outrageously perky WPC Leslie May.

Then one night, in pursuance of a murder inquiry, I tried to take a witness statement from someone who was dead but disturbingly voluable, and that brought me to the attention of Inspector Nightingale, the last wizard in England. Now I’m a Detective Constable and a trainee wizard, the first apprentice in fifty years, and my world has become somewhat more complicated: nests of vampires in Purley, negotiating a truce between the warring god and goddess of the Thames, and digging up graves in Covent Garden …and there’s something festering at the heart of the city I love, a malicious vengeful spirit that takes ordinary Londoners and twists them into grotesque mannequins to act out its drama of violence and despair.

The spirit of riot and rebellion has awakened in the city, and it’s falling to me to bring order out of chaos – or die trying.”

Jag läste omdömet ”som om Harry Potter blivit vuxen och sökt jobb vid Metropolitan Police” nånstans. Neeeej. Inte så. Harry är Harry och Peter är Peter.

PS jag vill också bo i The Folly