tyskatraggel

till högarnas – och HAVETS – lov

Jul jul, strålande jul – för Síngelkvinna Med Två Katter the Berlin Edition innebär det ”bara” tolv dagar utan att behöva stressa till jobbet. Inga andra måsten. Vännerna flyr stan och katterna är nöjda om det finns kattmat och ren kattlåda. Det ska vi kunna fixa.

När vi pratade om vad vi ser fram emot (vi FIKADE på jobbet igår, det händer ungefär a l d r i g i Tyskland annars) sa jag ”att kunna läsa så länge jag vill och att kunna dricka kaffe sent” och de andra tyckte att det var ju en ödmjuk önskelista. Egentligen borde snyftvarianten vara ”att kunna läsa ALLS” för jag är så trött i veckorna nu att jag aldrig klarar mer än tre sidor. Tur (igen igen igen) att jag har ljudböckerna!

150217

gårdagens behålla-vettet-i-stressen-omväg hem på kvällen tog mig förbi bron vid Bornholmer Strasse.  17500 steg fick jag ihop under dagen, eller OK: mest på kvällen, jag var ute och gick till 20.45.  attans bra sätt att höra mycket bok och blåsa bort lite adrenalin ur kroppen.

Men HÖGAR sa vi. Läshögar. Det är urkul att börja plocka bland de olästa böckerna. ”Åh, vad kan passa i jul?”

OCH, joy and happiness, Det Lokala Flygbolaget hade bra flygpriser tiden mellan nyårsledigt och sportlov (finnes även här) SÅ jag hittade biljetter, direktflyg, till Madeira för 250 euro den andra veckan i januari. TAGET! Jag har semester att ta ut och det är en ”lugn” period (nåja) mellan reviewer, så det FUNKAR! Slumpen artade sig dessutom så att en trevlig kompis från Västerås ska dit med sin fru samtidigt som jag är där. De bor på grannhotellet! Vi ska inte hänga hela tiden, men lite öl på lokal får det allt lov att bli, det är vi eniga om! Vi har inte setts på två år!

SÅ, inte bara samlar jag en läshög till julen. Jag samlar en hög till en vecka borta också. Det känns så lyxigt. I mitt ”förra liv” reste vi massor, jag har saknat det.

151217a

Jag, balkong med havsutsikt (!! jaaaaaa!), en hög böcker, promenader, blommor, promenader, promenader, promenader… det är inte jättevarmt i Funchal nu (igår var det iofs 24 C och sol, det låter alldeles lagom tycker jag) men är det alldeles svinkallt i vattnet så finns en 25-meterspool (!) inomhus på mitt hotell. Det har lite träningsprofil. Det blir bra det!

Ljudet av hav mot strand, om än stendito. Det saknar jag alltid.

151217b

Och jag är ju en simpel och lättlurad liten själ. Tyskatragglet ni vet. Julens ”beting” blir att läsa om Madeira på tyska. Går att stå ut med…

Annonser

Er ist wieder da

eristwiederda

Den får blandade omdömen i vänkretsen – en del gillade den, andra (t ex min favorit BBC-Maggan, ingen länk till omdöme dock) gillade inte alls – själv gav jag upp efter halva boken, den fångade mig inte helt och när jag kom hem från Paris (jag var tvungen att köpa NÅGOT på ljuvliga Shakespeare and Company förra sommaren) där jag köpte den blev den bara liggande.

”Våren 2011 vaknar Hitler upp i centrala Berlin med huvudvärk. Det sista han minns är att han var med Eva Braun i bunkern, så förvånad inser han att staden inte ligger i ruiner.
Folk känner naturligtvis igen Hitler, men tror att han är en imitatör. Han gästar en tv-show och hans kommentarer tolkas som bitande ironi och blir ett Youtubefenomen. När Hitler blir förskräckt över bristen på övertygelse bland nynazisterna och skäller ut partiledaren, vinner han ett fint journalistpris – för sin satiriska exponering av fördomar. Karriären pekar spikrakt uppåt. En satir? Politisk komedi? Allt detta och mer: Han är tillbaka är ett litterärt drama på högsta nivå.”

Imorgon går jag på Kino in der Kulturbrauerei igen, då visas filmversionen och regissören David Wnendt dyker upp och lovar att svara på frågor. Kul! David regisserade filmversionen av Roches Våtmarker också, förutom det är han ännu okänd för mig.

Utmaningarna är två

1) Tyskan (igen). Mitt ex Herr Luftwaffe hälsade på förra veckan, och han hävdar att min tyska har tagit jättekliv (”unbedingt!” som han uttryckte det) och det känner väl jag också nu när jag tittar på nyheter och dokumentärer, men dock. Filmen är en satir och humor och satir kräver en Fingersptizengefühl som det tar tiiiid att tillägna sig, men vatusan! Friskt vågat och allt det där!

2) Jag KANSKE går ensam, och det är ingen big deal för många, men för mig blir det eventuellt den första gången jag går ensam på bio. Jag säger eventuellt, för efter att jag hade bokat fick jag en snilleblixt och messade mitt stolsnummer till en kompis. Jag vet nite om han kan gå än- Vi får se!


Oh salighet

Hur tröstar man sig då när man inte är på bokmässan?

Jo, man kan gå på premiär! Rammstein in Amerika.

Jag gamblade. De skickade upp den på ett par ställen i Berlin samtidigt och jag anade väl att Rammstein skulle dyka upp på nåt av ställena. Jag hoppades på Kulturbrauerei (fem minuters promenad från mig :)), de flesta av dem bor här i kvarteren och de hängde mycket där förr.

Jag satsade fel, gänget dök (såklart) upp på gigantiska Kino International på Karl Marx Allee istället, men det är OK (*gnager knoge*). Jag har ju delat hus med en av dem, sett en av dem sitta och äta glass utanför grannhuset och en tredje av dem cykla förbi 😉

(om jag älskar Rammstein? passionerat? har påven en rolig hatt?)

När det började komma reklam för filmen tänkte jag ”jäkla latmaskar, nu vill ni ha pengar för gammal skåpmat”, men det var faktiskt nåt helt annat. Från gamla filmer av Feelin B till (relativ) nutid i Madison Square Garden – massor av filosoferande från Flake (supernörden), mycket om hur det var way back when (guld för mig som aldrig slutar försöka förstå DDR). Huuur bra som helst. Dessutom en bra tyskalektion. Mycket snack med andra rockstars (Iggy Pop, Anthrax, RHCP etc). Bilderna och berättelserna om hur alla i bandet oberoende av varandra (de hade inte hunnit bli Rammstein än) åkte på roadtrip till det stora landet i väst efter att muren fallit var h i l a r i o u s. Vilka underbara muppar de är.

ch010

Konsertfilmen var också av otroligt hög kvalitet, kanonljud och snyggt fångat. Att se det på bio var faktiskt lite som att vara på konsert igen (fast jag såg bättre än när jag satt uppe i Globens tak) och det tog en stund innan vi fattade att det inte BARA var surroundljud, folk i salongen betedde sig faktiskt som om det VAR konsert. Jag blåstes bakåt i stolen och bara LOG fånigt på det där sättet som jag gör av en riktigt riktigt bra konsert.

Kompisen som följde med kände till dem sen förut, han sa innan att han tyckte att de var OK men jag anade att han var inte riktigt en hardcore-fan – nu är han det. ”TACK för att du tog med mig, jag kan inte sluta LE” sa han (fast på engelska då ;)) och bad mig sen att lova att de inte pensionerat sig, för nu MÅSTE han få se dem live nån gång. Det kan jag ju såklart inte lova, men de HAR sagt att de nog vill börja snacka med varandra snart åtminstone. Låter fint.

Till har kört soloprojekt med Peter Tägtgren, Kruspe har släppt en skiva med Emigrate (ingen av dem har väl lyckats kanonbra) och Flake har skrivit en bok. Vad de övriga tre har gjort de senaste åren har jag ingen aning om.

—————–

Intervjuerna med killarna var på tyska, intervjuerna med diverse americanos var såklart på engelska, men textade på tyska. Bra träning! Jag förstår alltid mer än jag befarar på förhand. Det tar sig, om än långsamt.

Jag läser dessutom Flakes biografi, Der Tastenficker, nu. Galen, finurlig, underbar. Det går inte snabbt, men det är den första boken på tyska som jag ser FRAM emot att läsa lite i varje kväll. En varning är dock på sin plats för den som hoppas läsa smarrigt Rammsteinskvaller. Då ska ni nog läsa nån annan bok. Han filosoferar lite om livet som rockstjärna på ett ljuvligt sätt, men vill du få historier om galna händelser inklusive vem som gjorde vad – se filmen!


hemester med söndagsjobb

150815a

Jag kanske inte behöver fler böcker om Berlin – eller så GÖR jag det 😉 – men jag går mycket, jag har fortfarande ambitioner att försöka gå åtminstone NÅGON tidigare icke utforskad gatsnutt varje gång jag går längre sträckor (!) och framförallt så lurar jag ju fortfarande på att göra egna föreslagna fotopromenader att lägga upp här, så jag behöver alla tips och all inspiration jag kan få. Roligt med de här böckerna är dessutom att de också täcker stadsdelar som inte alltid förekommer i de ”vanligaste” guideböckerna. OCH, igen: de är på tyska. Jag behöver lura mig själv att läsa tyska.

150815b

Den lille illbattigen Herr Spock tyckte dock att jag borde ha köpt lite FLER böcker. ”Det platta paket som kom denna gång kvalar ICKE in som riktig LÅDA” lät han meddela innan han lade sig ner och försökte ge mig fingret (det gick sådär, han ar inte den korrekta innerveringen i sin lilla tass för att kunna klara det ;)).

Idag ska jag gå lite nya gator igen, eller åtminstone en snutt gata som jag inte gått tidigare. När jag såg att det bara var 3,8 km till dagens arbetsplats i Wedding så tänkte jag att det är ju ett utmärkt sätt att få lite motion, så jag tar och traskar dit. Vill inte dega ihop alldeles nu när jag inte ”behöver” gå hem från jobbet på kvällarna.

Jobb idag med? Jo, men idag ska jag göra mitt första volontärjobb i Berlin, vi ska måla väggar i ett youth community center. Bra sätt att 1) få hjälpa till 2) lära känna nytt folk 3) ja, bara bryta den vanliga inslagna RUTTEN. Stuck in a rut. Så känner jag mig ibland.


Sommarlov med Kulturkollo – #upptäckarlust

Upptäckarlust. Upptäckarlust is ME. Spot on, Kulturkollo!

”Curious” – jag har det på min LinkedIn-profil, jag har/hade det på de dejtingsidor jag befolkat. Upptäcka, på alla sätt. JA! Det är meningen med livet. 42 kommer på andra plats.

Jag skulle kunna skriva en jättepost, men det är för varmt och jag blir så lätt övertydlig. Jag hade en kollega som brukade följa mig på Instagram (nu vet jag inte ens om han använder det längre) och han sa en gång ”ja, plötsligt ser man att ‘nu är Siv ute och går igen’ och då är det bara att scrolla”. Å ena sidan förstår jag vad han menar, ibland när jag är ute på mina promenader så blir det många bilder postade, men jag tyckte samtidigt att det var rätt oförskämt. Man har Instagram för att använda det. Det är frivilligt att följa. Men OK.

(semestersiv heter jag där)

150702b

Never judge a book by its cover? Döm inte hunden efter håren (det kanske inte ens är en hund)?

#upptäckarlust är nämligen också att spontanköpa en skiva för att man dyrkat omslaget/”bandkattbilden” i över ett år – utan att ha MINSTA aning om hur det låter, och så låter det huuuuur bra som helst och jag känner dessutom igen många låtar (lokal stjärna) från radion. High five på den! Men OK, det var inte HELT tokchansande och otippat eftersom den fanns under etiketten klubbmusik, och jag brukar oftast gilla house/trance/electronica.

Du kan lyssna HÄR

150702a1

150702a2

Att jag gärna nördar loss upptäckarlusten med allsköns reseböcker/specialintresseböcker vet ni redan, så det kanske jag inte behöver orda så mycket om 😉

Detta är en BRÅKDEL. Min skattkista. My preciousssssss…

150702c

Ibland slås jag av insikten att där med att försöka planera resor med Steffen är att vänta till döddagar (varför bara vara yrkesmilitär på [lite mer än] heltid när man kan vara borgmästare i sin lilla stad OCKSÅ?) så jag kanske tar saken i egna händer och övertalar annan vän att åka med. Efter 25 år med mycket ensamupptäckande i samband med många och långa tjänsteresor så gillar jag sällskap i resandet, även om jag är otroligt kräsen i urvalet.

Jag gjorde slag i saken igår. Jag köpte mig en guide om Krakow. Och när jag nu har pratat reselitteratur tidigare så kan jag erkänna att Eyewitness är min favoritserie för ”vanliga” guideböcker.

150702d

Ett nytt pråk är ju också en sorts upptäckarlust även om jag är besviken på mig själv över hur lite tyska jag har orkat ta till mig. Det har varit så mycket annat. Bygones!

Sakta men säkert övergår jag från att umgås med andra expats till att hänga med tyska vänner. Alex och jag lärde känna varandra på engelska på jobbet, så det har liksom blivit vårt språk, men det lustiga är att när vi är ute på våra ökända cocktailkvällar så börjar vi alltid prata tyska när vi är lite smålulliga, och då går det skiiitbra 😀

Steffen och jag varvar engelska och tyska. Mest engelska, men ibland blir det bara tyska. Jag ber om mer, men då fnyser han att han vill ju faktiskt förbättra sin engelska också. Han uppfostrades rent språkligt av sin mormor som var av adlig släkt som ogift, en strikt och verbal dam som färgade honom mycket. Jag blir uppläxad ibland när jag använder slang/ugly words (det uppskattar jag kanske inte, även om jag uppskattar det också, för vare sig jag eller de flesta andra expats jag känner fattar riktigt hur OTROLIGT fult det är att säga ”scheisse” på tyska och jag vill ju inte förolämpa nån i onödan). Jag inser ofta att han inte är bra på tyska enbart i form av att vara tysk, han är otroligt verbal och har en mycket bra språk (lite som att alla svenskar inte direkt har femma i svenska – men han bör ha haft utomordentligt bra betyg i tyska, jag har dock aldrig frågat).

Kopfkino har jag nog redan talat om. SUPEBRA ord.

Jag har den hårda vägen fått lära mig att när man säger ”jaja” i samma tonläge som vi lite överseende gör i Sverige så betyder fortsättningen ”und leck mir…” – ja, i princip kyss mig i röven. Jaja 😉

Min tredje språkfrämjande vän Andreas är yrkespolitiker och OCKSÅ otroligt verbal, men han är Steffens raka motsats. Mycket slang, många four-letter-words. Igår lärde jag mig ordet Klugscheiss/Klugscheisser av honom. ÄLSKAR! Perfekt ord för mig. En Klugscheisser är en smart-ass, lite floskelgenerator kanske.


Sommarlov med Kulturkollo – #himmel

Kulturkollo idag, uppdraget är att associera fritt kring ordet himmel.

kultklhim

Att dra upp en bild av just den här boken (bland de allra översta sommarens läshög) känns aningens fantasilöst, men ändå inte. Omslagsbilden! Oh, jag gillar den. Jag har ju ”ganska” nära till Alperna nu (allt är relativt) så just den här sortens kombination av himmel och dal borde vara inom räckhåll, å andra sidan så är drömmarna och planerna lika många som årets sommarsemester blir kort.

———————

Humor är en annan sorts himmel. Kärestan ännu en (jaja, billig billig association igen, men OK).

Den tyska humorn i den här delen av landet – om man ska generalisera – är ganska kärv. Sarkastisk. Steffen är EXTREMT sarkastisk (det är jag också) och faktum är att de enda gångerna jag har blivit riktigt arg eller ledsen på honom hittills är när han har försökt att skämta skriftligen och det har fallit platt till marken på grund av språksvårigheter. Hans engelska är nästan lika dålig som min tyska och det är när han har försökt att skämta på engelska som det har gått riktigt snett.

Numera har han lärt sig att markera skämten genom att påpeka att han har ätit en clown till frukost nu igen. Han äter en hel cirkus full av clowner varje dag kan jag säga. Det borde alla de där som hävdar clownfobi (tack Pennywise och King!) gilla, antar jag. Jag kan hålla med om att det finns djupt obehagliga drag hos många clowner, men tänker ändå att de flesta som talar clownfobi (en trend som borde gå över snart?) devalverar ordet fobi å det grövsta. Men nu ska jag inte vara så torr och tråkig.

Jag får gå och äta en clown jag med.

Det är just det där med den sortens idiomatiska uttryck som jag älskar, kommunikationen med Steffen (en vild blandning av engelska och tyska) ger mig en chans att plocka upp dem.

———————

Till himlen 😉 kommer på vissa vis också Fanny Hill och det sker för allra första gången redan på sidan 14, även om hon inte alldeles då förstår vad det är som händer i hennes kropp. Suzann, du behöver läsa (om?) den här boken! Lesbisk köttslig kärleksscen skriven 1748. Språket är omständligt men vackert.

p2p2

Det finns SÅ många billiga snuskskämt att leverera tillsammans med den här kisse-och-bok-kombinationen att jag helt enkelt avstår från att övertydligt peka på ett enda. Hmf.


Neeeeeeein, Mutti!

neeeeeein

Ni ser ju – det är inte ALLS för att jag på något vis skulle vara LAT som det blir alldeles för lite tyska pluggat. Det är Mr Spock som säger nej med all den tyngd som bara en mycket mycket envis liten katt kan uppamma. Steffen plockade ner just den här boken ur bokhyllan igår. När han läste, skrattade till och sa att nu lärde till och med han sig något nytt, ja då ökade min plugglust med 500%. NÄR jag väl pratar lite tyska så fnissar han ibland åt min berlindialekt. Mhmmmm, för i hans provins pratar de ju såååå mycket snyggare. Not. I hans del av landet har de t o m ett eget språk bredvid tyskan (sorbiska – men nej, jag tror inte att han talar det även om han kan en del polska och ryska vid sidan av engelska och spanska) som är tämligen obegripligt. Järnvägsstationerna är t ex dubbelskyltade. Egentligen är det väl mest av allt en blandning mellan tyska och polska, det är dessutom mycket nära till den tjeckiska gränsen. Gissa själv. Det låter galet för mig, och för många infödda tyskar från andra regioner också.