TV

Du missar väl inte…? – uppdaterad

Misterioso

(Men alltså: Shanti Roney som Paul Hjelm? njäääääe…? det låter alldeles fel, men vi får väl se hur resultatet blir)

————-

Jag tyckte att Jenny Tunedal skrev en ganska bra och rolig text om Misterioso – men fascineras över de kommentarer hon får på sin text. Den ska f*n vara kritiker, tydligen. Ena av de ”bästa” kommentarerna var från nån som hellre ville bilda sig en uppfattning genom att titta på serien själv. Man undrar vem som tvingade den människa att klicka på Tunedals rubrik.

Jag antar Jan Arnalds approach tror jag – jag ser serien som en sak och böckerna som en annan. Han tyckte nämligen också att hans A-grupp var förvriden till något oigenkänneligt och jag håller med. Jag älskar böckerna, serien var OK. Det är lite som med Dexter, med skillnaden att jag älskar BÅDE serien och böckerna, trots att de är väldigt skilda från varandra.

Varför det är så viktigt att bokbilderna i mitt huvud ska speglas i TV-serien? Jo, men A-gruppen, de karaktärer de ÄR, de är ovanligt viktiga, en ovanligt viktig del i serien för mig. Fallen är snudd på sekundära (och så är det långt från alltid, jag är ingen privatlivsfanatiker som vill läsa om oändliga polis-fikapauser ;)) och det kanske är tur med tanke på att de ofta är så intrikata att en läsare med krav på någon form av realism skulle sparka bakut 🙂

Eftersom Misterioso är min ofavorit de luxe (det var den första Arne Dahlaren jag läste, efter det gick det flera år innan jag läste nästa del just bara för att Misterioso kändes så rörig och knäpp) i serien om A-gruppen så ser jag fram emot vad som händer härnäst. Att säga ”det kan bara bli bättre” låter fel (SÅ kasst var det inte), men lite så.

TV-karaktärerna? Paul, fortfarande helt fel. Kerstin, för ung. Gunnar, helt OK. Chavez, också ganska OK. Arto, mer än OK. Övriga? Ingen riktig åsikt.

Annonser

WTF?

Är det inte första SEPTEMBER i dag? Man kan tro att det är första APRIL…


jag kan knappt bärga mig…!

Snart, snart, snaaaaaart kommer säsong två av The Walking Dead.


ajajaj, denna illasinnade marknadsföring

Det är inte bara Amazon som vet hur de ska locka mig. Fraktfritt, minsann… jag VILL ju spara pengar till kommande renovering av huset, men allra mest sparar jag ju om jag inte köper Dexter. Alls. *gnager knoge*


fredagskväll i trädgården: det är väl lika bra att gå till botten med triffiderna också

Jag har rivit ogräsbuskar i kväll också. Jag börjar ligga risigt (pun intended) till för triffidinvasion. Jag fortsätter därför envist att tvinga på Kristoffer en massa åttiotalskult. Åttio och åttio, bland det första jag gjorde när vi började dejta – eller nääää, vi hade väl känt varandra ett halvår, men ändå – var att tvinga honom att se Världsrymden anfaller. Ja, den från 1956. Jag såg den som barn (nej, inte 1956, men gissningsvis 1976) och den satte outplånliga spår. Femtiotalskult sålunda.

Har du en sån här pryl under sängen? Somna inte. Då blir du piratkopierad.

Världsrymden anfaller var – i sitt ursprung – ett resultat av den rådande tidsandan, den amerikanska kommunistskräcken. Jag har inte grävt ner mig i några analyser av triffiderna, men ska vi gissa på veganskräck? Nej, den var dålig. Sorry. Faktum är att skräcken för Sovjet inspirerade även denna bok – vi talar om kalla krigets dagar.

Åter till åttiotalet alltså, för trots att John Wyndhams postapokalyptiska bok om triffiderna (nej, jag har ännu inte läst den) kom redan 1951 så är det triffiderna i BBCs upplaga från 1981 som har satt sig i min skalle (triffiderna har – precis som de lömska kokongerna i Världsrymden anfaller – filmats många många gånger). Jag såg den som trettonåring och den var en smärre sensation i vänkretsen trots de paltigt råddade skumgummiplantorna. Alla fick vi vara uppe sent och titta de dagar då den sändes, ty detta var på den tid då vi bara hade två TV-kanaler i Sverige, så man var fullständigt borta från alla diskussioner om man missade en serie som denna.

Jag kan redan ge lektioner i zombieslakt. Nu känner jag att triffiderna, det är nästa Grej med stort G att ladda för. Kom ihåg vad jag har sagt: när ni vaknar och inget ser, men hör knattrande blommor irra runt i faggorna, då är det mig ni ska ringa till.

Eller så köper ni en egen DVD och lär er allt själv. Den kostar typingentingalls på amazon.com.

Be careful out there. Do it to them before they do it to you.

 

Update: Hade serien åldrats med värdighet? Njäej, kanske inte. Läskig är den definitivt INTE längre (triffiderna skumpar fram som rara vegetariska jätteankor), men ändå roande. Hela den där hur-bygger-vi-en-ny-vettig-civilisation-nu-då-grejen – som jag älskar – finns ju där. Var den värd pengarna? Ja, definitivt. Både för nostalgin, och för den ”time-stamp” den är för den tid som var då.

Nu är det aningens svårt att inte råka beställa boken, det måste jag medge. Penguins nyutgåva kostar strax under £6. Jag hämtade ut ett ganska stort bokpaket i veckan, så jag får stilla mig lite, men vem vet vad som händer senare i sommar? 😉


…och så säger de att lycka inte kan köpas för pengar?


goda nyheter x 2

Yay! Kalla fötter kommer eventuellt tillbaka (jag älskar den serien!), men återuppliva Rachel? Njä, det skulle bli konstigt.

…och så hade jag fått brev från doktorn i dag. Jag är clearad. Fri! Slipper cellgifter! Äntligen kan jag gå och göra mig snygg i håret igen 🙂