katter och böcker

Första jullovsdagen – man blir vederbörligen uppläxad

Jullov. SOM jag har längtat. Efter en väldigt stressig jobbhöst (äh, vad säger jag? hela det senaste dryga året, sen mamma dog, har varit kaos på lite olika vis, både inuti och utanpå) så har jag räknat ner till mina lediga dagar, och i år blir de MÅNGA. Har en hel del semester att ta ut som jag ändå inte får spara sen, så trots att jag normalt inte brukar uppskatta svensk hemmavinterledighet speciellt mycket så kommer de väl till pass i år, för här ska det bli viloläger i två veckor nu! Den sjunde januari börjar jag jobba igen, men det är då det. Tills dess ska jag ju ha vräkt i mig så mycket kaffe och så många böcker att jag är fit for fight igen.

Den otroliga tröttheten manifesteras i det första bokvalet. Astor skäms, kanske inte så mycket över bokvalet per se (han är rätt o-med-i-matchen på sånt, han fattar inte riktigt att chick-lit är bad taste i många läger) som över min vråååååltaskiga logik.

121221a

Walking Back to Happiness”?? Hur TÄNKER du matte? LÄSER du om nån brittisk änka som luras att börja leva igen medelst hundpromenader och grannens kompis? LÄSER DU OM DET? HUNDAR? JAG står här. JAG. Ta en ORDENTLIG titt på mig, denna enorma pälspåse fylld av HAPPINESS, kolla nu riktigt noga för jag är WALKING ALL OVER THIS BOOK.

Man kan säga mycket, men diskret är han inte.

121221b

Vi kommer fram till en medelväg. Jag gör i ordning en balja kaffe. Katten resignerar. Med tom blick tänker han att ”ja, vatusan, den där pastelliga skitboken är ju på över fyrahundra sidor så då sitter hon åtminstone still, man kan kliva upp i knät och få lite kli i nacken”.

(japp, det blev lite av den förnumstigt präktiga lightversionen av bloggkattsutmaningen av detta. ingen sprit, bara clementiner.)


en tomte att lita på

Den HÄR tomten skulle aldrig neka mig några hårda bokpaket. Han vill ha en varm pläd och lite kli i nacken och han vet så väl att om matte har en bra bok i handen så är oddsen till hans fördel.

julspockissen


svårt att gissa varför jag fastnade för omslaget? inte så väldigt, antar jag.

Jag har fortfarande abstinens efter Akademibokhandelns outlet som klappade igen i april, men jag har väl par-tre-fem-trettio – 😉 – olästa fynd kvar att njuta av än.

Ett av de sista fynden jag gjorde var Michael Morpurgos ”Kaspar, Prince of Cats”. Morpurgo är en VÄLDIGT produktiv författare (barn/ungdom) och hans mest kända bidrag till populärkulturen är förmodligen boken som ligger till grund för filmen War Horse. Jag har inte sett filmen, jag hade aldrig läst något eller ens hört talas om Michael när ögonen råkade falla på den här boken i tiokronorslådan. Så, koka ihop:

* En långsnokad svart katt som är en spitting image av vår Mr Spock (kanske inte så svårt att gissa varför jag plockade upp boken från första början? jag tror att det hade kunnat stå vad som helst på baksidan – jag hade köpt boken ändå, ehum)

* En fin fin FIN spökhistoria

* Underbara illustrationer

…what’s not to like?

Vi har Kaspar Kandinsky, den ryske kattprinsen som kommer med sin tjusiga matte till The Savoy i London. På Savoy får föräldralöse Jonhnny Trott jobb. På Savoy möts de, pojken och katten. Det ena leder till det andra och vare sig katt eller pojke kan väl ana vilka äventyr de ska genomleva tillsammans.

Jag gav alltså tio spänn för den här boken, den är lätt värd det tiodubbla. Barnbok…? Öööööh, jaha, men si det gör ingenting.

Det är en aningens überfantastisk (men visst kan man få älska en ljuvlig saga ibland?) – Kaspar är den eeeenda katten som överlever Titanics förlisning! – men riktigt rar historia som jag önskar att nån hade satt i näven på mig när jag var tio år och började få smak på engelska (jag vet, boken skrevs när jag var 40, men so what, nu ska vi inte haka upp oss på petitesser). Tips, alltså: känner du en mellanstadieunge som behöver motivation för att läsa på engelska, testa Malpurgo. Hade jag vetat hur fin den här boken var så hade jag lagt beslag på flera stycken för att kunna dela ut. Det är lätt att vara efterklok.

Jag vet inte om det fanns fler böcker av honom att fynda i den där butiken, jag nappade åt mig den här nästan på skoj, men jag vill definitivt testa fler. Jag gillar’t! Den lilla gulliga glitterungen inuti (den som nog aldrig fanns på riktigt ens när jag var i den åldern, av olika anledningar), hon behöver sånt här. Jag ska leta på bibblan, och om de inte har så lägger jag inköpsförslag. Så det så.

Den här boken fick mig att gråta. Jag har förvisso blivit så lättrörd att det inte är JÄTTESVÅRT, men det händer inte så ofta när jag läser en bok. En bok att behålla och vårda ömt.

Mr Spock på sina sidenkuddar minsann…!

B Wahlströms förlag gav ut Kaspar på svenska i mars i år.


Jag hittade den!

Letade Forsyth, fann Bulgakov. Not bad. Jag visste ju att den skulle vara nånstans…

Min pocketutgåva är från 1986 och ser förvånansvärt fräsch ut, det ser t o m ut som om den kommer att hålla att läsa igen utan att falla sönder. Det var tur att jag hittade den, för jag hann aldrig lyssna färdigt på ljudboken.

image

Vi gick aldrig till Bulgakovmuséet (det finns… det finns ganska mycket att göra i Moskva, så mycket att vare sig tid eller ork räcker till för att man ska lycka knö in allt som önskas på fyra dagar) och jag hittade inga Behemoth-memorabilia heller. Attans. Vi TRODDE att vi var på väg till kyrkogården för att hälsa på Bulgakov där, men båten (!) vi tog stannade inte på den hållplatsen, den stannade nån km bort och det orkade inte våra trötta tassar med den kvällen.


vaaaaarför taggade Suvi den här på mig?

Här är vår privata samling. Tafflig bild, men den enda hittills där alla fyra legat still länge nog för att slutaren skulle hinna göra sitt jobb:

Nu är inte ens jag kattgalen nog att vilja ha så här många katter EGENTLIGEN, men vänta till den dagen då ni är i min sits (om ni har sjuka föräldrar med djur): mamma gav mig ”tillåtelse” att avliva Iriis (den svartvita kattanten) efter att hon dött. Mamma dog den 17/10 2011. Iriis lever än.

Iriis är gammal, VAR vresig (hon har blivit en KelgrIriis nu), inte jätteförtjust i andra katter (fast det har blivit mycket bättre) OCH det leder till att hon kissar och bajsar lite här och var. INTE roligt. Men, som sagt, katterna är enda ”levande” länken kvar till min sista förälder (pappa dog 1981, så det har liksom svalnat) och tänk dig själv att lyfta in kattdamen med de vackra ögonen i buren och åka till veterinären för att hon är BESVÄRLIG. En del skulle förmodligen göra det utan att blinka (”hon förstör parketten!”) men jag är inte en av dem. Hon är över 15 år och börjar bli skröplig, så dagen kommer nog relativt snart ändå, men att avliva ett husdjur för att det är svårt sjukt är ändå inte lika förfärligt som att göra det för att djuret är ”besvärligt”. F-n – isåfall vore jag avlivad för länge sen.

(nån ville anställa mig förra veckan, jag avrådde och erkände att jag är fantastisk men besvärlig, om man hanterar mig rätt får man stundtals ut mirakel men jag är ingen lek att tas med. om jag stod i hyllan på ett apotek så skulle jag ha en fet röd lapp med texten ”apply with caution”)

Mycket kan man säga om min BOKSAMLING (som väl också skulle betecknas som lätt grotesk av somliga), men böckerna kissar åtminstone inte i hörnen. Alltid nåt.


Med Bokstävlarna på kattkafé

Anna på Bokstävlarna har varit i Tokyo, en stad där ALLT finns. Allt. Så även kattkaféer. Näää, de serverar inte kattnelbullar (aaaahaha) eller bakelser med kattkött (tror jag, men efter min encounter med ”live octopus tentacles” i Sydkorea så kanske jag inte borde säga så), utan det är ett ställe dit du kan gå och hänga med katter.

Hm… väntahärnu… plötsligt inser jag vad vi kan använda VÅRT stora hus med fyra katter till, moaaahaha. På bilden ser ni 50% av kattmenyn vi kan erbjuda. Astor och Mr Spock. Hos oss kan man dessutom låna en bok att njuta tillsammans med katten 😉

Ja, i alla fall. ÄNTLIGEN finns berättelsen uppe på bloggen, Bokstävlarna goes kattkafé. Mycket nöje.

”För kattälskaren som åker till Tokyo kan jag verkligen rekommendera ett besök på kattkafé. Om inte annat så för att få se vuxna män kasta sig ner på golvet framför en katt och förtjust utropa ”Neko-chan! Kawaaaaiiiii!”.”


foto: Anna Sellins man (antar jag ;))


long time, no katt-på-bok

Söt långsnok vilar i…. eh, PÅ konsten. Mr Spock.


alla älskar inte böcker i hushållet

Astor t ex tycker att de är VÄLDIGT överskattade. Åtminstone när de stjäl fokus från HONOM.


med risk för att för evigt förpassas till CCL-facket


Jag törs knappt lägga upp den här boken men wtf – man ska inte skämmas över vad man läser. ”The Devious Book for Cats” av Fluffy och Bonkers, jo men visst serru!

Cats have nine lives. Shouldn’t they be lived to the fullest?

”Domesticated” does not mean ”docile.” The ho-hum routine of sleep, eat, eat, and sleep is no way for any creature who ruled Egypt for a millennium to spend her day.

The Devious Book for Cats offers today’s discerning kitties words of wisdom and advice on everything they need to know, including fail-safe tips on waking a human when you want to get fed, choosing the purr-fect gift, and staring like a pro, plus in-depth guides to cardboard boxes, catnip, and a brief history of the Felinism movement.

It’s high time felines everywhere woke up from their cat naps and grabbed life’s strings with both paws.

Cats: Discover the devious fun you can have when you’re the one in charge!

Genremässig periodare, var det ja. På sistone har det blivit många humorböcker, och denna är inget undantag. Det är, öööööh, en självhjälpsbok för katter som befarar att de blivit alltför domesticerade. Till skillnad från ”Maybe life’s just not that into you” så är denna kul, VÄLDIGT kul. Det är INTE bara jag som tycker det. Hanjagbormed har läst över axeln ibland och fnissat rätt rejält han också. Mina brittiska kolleger (medelålders män, också de kattägda) skrockade när de läste baksidestexten.

Detta är ännu ett av typ-fem-pund-på-amazon-fynden från mitt julklappspaket till mig själv, och jag skrattade för minst tio pund. Såpass! Gillar du Simon Tofield så kommer du att älska detta.

Dear Fluffy and Bonkers. You just gave us our life back. We love you! Hugs and kisses,
Astor, Iriis, Mr Spock and Izzy.

(japp, det var några som tyckte om den, även om jag kan konstatera att de snudd på kunde ha skrivit boken själva. och jag vet några som SKULLE tycka om den. får dra lott om vart den här boken ska skickas härnäst ;))

———————

Men NÄSTA bok kan jag nog INTE lägga upp…
(cliffhanger)
VAD kan vara så förbjudet? 😉


att resa i tanken är aldrig fel…

…att göra det med hjälp av ljuuuuuuvliga bilder är ännu bättre. Åh, det var en ren slump att jag fick upptäcka Miroslav Saseks reseböcker för barn. Ja, för barn och för vuxna som älskar vackra bilder. Och vackra städer. Och roliga bildtexter.

(um, nu när jag tänker efter: finns det folk som inte älskar sånt?)

Det är Stället som har slagit till igen. Bok-oulet-paradiset i Sigma, Västerås.

Jag hade lyckats hålla mig därifrån i flera dagar när kollegan Anette ropade på mig. ”Kom och kolla!”. Med sig hade hon Miroslav Saseks böcker om Rom och Paris. Jag bläddrade och ni vet hur det sägs: ”you had me at hello” – ja, han fick mig på första bilden. Böckerna producerades under sent femtiotal och tidigt sextiotal, så jaaaa, stilen är helt rätt. Mad Men goes travelling.

30 kronor styck kostade de. Ännu har jag bara hittat just Paris och Rom, men jag vill ha böckerna om London och New York också (…märkligt nog så är det LÅNGT från de roligaste eller snyggaste bilderna de har lagt upp på den där hemsidan, men bildgoogla på Miroslav Sasek så ska du få se på grejor…!). MINST.

Som tur är så finns de till fullpris på både amazon och adlibris om min magiska butik för en gångs skull skulle fallera.

Sasek skrev allt som allt 18 böcker i serien ”This is…”. Man borde ha dem alltihop, även om en del titlar lockar mer än andra. Jag vill rent av köpa TVÅ av varje, en att bläddra i och en att slakta för att göra massor massor av små underbara tavlor av. Favoritplatser i snygg tolkning, det är bästa sortens food for thought.

Som extrabonus så är han en jäkel på att teckna katter också, och han smyger in dem både här och var. Katter, tåg och tunnelbana. Det är han extra bra på.

Fem tummar upp. Jag älskar detta! GRATTIS Tukan Förlag som ger ut böckerna igen – hoppas hoppas att det blir en succé. Jag återvänder till Sigma så snart som möjligt, de här böckerna ska jag samla på hög. Bättre gåvor till barn (både såna som är 6 år och såna som är 36, 46, 56 år… ja, ni hajar, ALLA som har känsla för BRA saker) är svåra att hitta.