glada nyheter

Bokmässepepp del 754355337

Den som känner mig vet att jag är väldigt okyrklig, glad ateist och hedonist, men det hindrar inte att svenska kyrkans ”Se människan” är ett stående favoritinslag på Bokmässan. Programmet är klart nu och jag tippar på att Desmond Tutu blir en av årets mest fotograferade.

läs mer om Se människan 

Annonser

så lätt blev inte Berlin av med mig

vagab

När jag sa upp mig för att jaga nya utmaningar (och få mer tid och ork att göra egna och mer kreativa grejor vid sidan av) så molade det lite inuti också. Jag älskar ju tåg. Och Berlin. Uuuuh, jag kommer att sakna Berlin. Jag har ältat Berlin. Ä-l-t-a-t.

Det jag trodde att jag skulle göra härnäst kraschade för några veckor sedan. Jag har haft ganska ont i magen sedan dess (konstnärlig frihet i all ära, men jag är en trygghetsnarkoman som gärna vill ha fast mark under fötterna också för att palla) men skickat ut trådar lite hit och dit. I dag blev jag uppfiskad av en sån där människa som jag har sett upp till i några år. ”Synd för dig att alternativ 1 kraschade, men bra för oss. Komsi komsi!”.

Ja, fast på engelska då. Mitt första uppdrag blir i Berlin. Sex månader. Riktigt snajdig tajming att mitt allra första nummer av Vagabond, med ovanstående reportage, landade i brevlådan just i dag. Jag känner många fina flickor som kan tänkas vilja läsa det reportaget med mig!

Berlin är en fantastisk kulturstad. Jag kommer att få slita värre än nånsin förr, detta blir inte enkelt, men sales pitchen att få polera upp tyskan och att få leva en tid i en av Europas coolaste städer trumfar skräck och Jante. Det finns god chans till förlängning om ömsesidigt tycke uppstår. Kärestan har också efterfrågad kompetens så det kan finnas något för oss båda där. Men till att börja med blir vi weekendsambos under ett halvår. Sånt har vi klarat finfint förr och han är minst lika lycklig som jag över detta, det är skönt.

Innerst inne så hoppas jag nog att denna fantastiska stad ska göra något extra med min kreativitet ÄVEN om det blir mycket torrt ingenjörsjobb. Jag, böcker och anteckningsböcker på Berlins caféer. Lästid på S-Bahn ut till Henningsdorf. Oh YES! Bring it on!

—————————–

Jo, jag får ledigt för Bokmässan! Jag frågade 😀


God jul på er!

godjul13
Bokbästisen har skickat bokformade paket i prinsesspapper. Jag ska försöka hålla mig från att öppna dem i några timmar till! God jul på er alla, må ni njuta frid, ro och många många bra böcker!

Update: Sussigull, hon kan hon… 😀

godjul113

Ett bibliotekskortbokmärke, ett par kattstrumpbyxor, tågchoklad, en bok om elegaaaaance och en populärvetenskaplig penisbok. Hon fångar hela mig i fem prinsesspaket.

In Why Is the Penis Shaped Like That?, the research psychologist and award-winning columnist Jesse Bering features more than thirty of his most popular essays from Scientific American and Slate, as well as two new pieces, that take readers on a bold and captivating journey through some of the most taboo issues related to evolution and human behavior. Exploring the history of cannibalism, the neurology of people who are sexually attracted to animals, the evolution of human body fluids, the science of homosexuality, and serious questions about life and death, Bering astutely covers a generous expanse of our kaleidoscope of quirks and origins.


”start spreadin’ the news…”

Hela listan med Bokmässans bloggambassadörer 2014 är publicerad – wooohooo!

Dags att avtäcka #boblamb14 – en hashtag att lägga på minnet! Ambassadörerna för 2013 går inte i pension förrän den 31/12 och vi nybörjare vill ju inte på något vis försöka roffa åt oss kronorna riktigt än, men vi kanske kan få sitta bredvid årets prinsar och prinsessor i några veckor, sola oss lite i glansen och gemensamhetsmysa? Boktokar är vi allihopa!

Säg hej till:
Feministbiblioteket
Bokunge
och dagarna går…
Bokdetektiven
Julias nerdroom
Fantastiska berättelser
Paula och böckerna
Mind the Book
Bokofil..m
Stories from the city
Boktok73

…och till mig! HEJ!

Dagen till ära så vågade jag äntligen trycka ”publicera” på min fb-sida för (inte så) Anonyma Biblioholister också, jag skapade fb-sidan 2011 men kom aldrig riktigt till skott då. Jag funderade lite på vad jag skulle ha sidan till – det är ju inte någon större mening att bara använda den för att annonsera länkar till sina blogginlägg, men någon sorts mervärde ska jag försöka få till. Välkommen dit och följ om du vill, det blir som en digital väg till fåtöljerna i vårt bibliotek.

131201


så tar vi en nyhetsvända igen

Det har knappast undgått någon att det är Nobeldagen idag, och vääääääldigt många boktokar firar dagen med en Munro i nypan. Jag är dock trogen min äldsta kanadensiska kärlek och läser Atwood (yes, det är tråkigt nog just den här riktigt riktigt fula utgåvan som jag har) på pin kiv. Jag har inte fastnat så hårt som jag trodde än, men nog levererar hon.

————————–

Lika illa som jag tycker om presentationer av vinterkollektioner som börjar droppa in mitt i sommaren (då talar vi främst om glossiga modemagasin), lika bra tycker jag om allt som det står ”vår-” på. Sekwa har just presenterat sina vårnyheter. Allt lät lovande, men mina tre favoriter är följande:

Författaren i familjen av Grégoire Delacourt. Jag tyckte mycket om Allt jag önskar mig och temat verkar lite välbekant. Lyckan gömmer sig inte alltid i det uppenbara. Detta är hans debutbok och som vanligt ser jag med blida ögon på temat ”spirande författare” som faktiskt tangerar metaboktok de luxe. Allt jag önskar mig släpps i pocketutgåva i januari. Fin vintertröst när slasket ligger tjockt och dagsljusets återkomst ännu känns alldeles för avlägsen?

Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong. En blick på omslaget och jag tänker ”ooooh!”. Temat ”tre kantstötta själar träffar en typ som tycks kunna göra mirakel, men…” känns också lagom fantasieggande.

Dagbok om min kropp av Daniel Pennac. Blir det här boken som en gång för alla förmår spräcka myten om Sekwa som ”kvinnoförlag”? ”Daniel Pennac har skrivit en humoristisk skildring av en sjuårings utveckling från pojke till gammal man – i form av en dagbok med utgångspunkt i berättarens kropp och dess ständiga förändring.” Jag älskar böcker om resor i alla dess former, detta ser jag som en ”kroppens resa”. Spännande!

(nu kom jag osökt att tänka på vännen som satt på jobbet och fick ett exalterat telefonsamtal från yngsta sonen: ”mammaaaaaaa, jag har fått ett hår på pungen!”)

————————–

musikhjalpen

Bokbloggarna går som vanligt samman i Musikhjälpen – visst vill du också vara med? Om du nu inte bokbloggar själv så är du varmt välkommen att facka in dig hos oss ändå: notera tillägget ”med vänner”!

————————–

Den här veckan bokreser jag inte bara till Atwoods dystopiska framtid, jag följer dessutom med någon till Linköping och Eritrea. Vilken bok läser jag? Först med rätt svar och du vinner odödlig ära.


Vila i frid – välkommen tillbaka till Sverige, Dylan Dog

Det kom ett mail: Mardrömsdetektiven Dylan Dog ges ut på svenska.

Ades Media? Min ”nya-kaxiga-förlags”-nos började vibrera och vädra exalterat. Den anade en doft av succé. Det händer alltid bra grejor i serie-Sverige! För mig kan detta vara den bästa serie-nyheten sen Apart Förlag startade upp.

dylan-dog-vila-i-fridDylan Dog, italiensk kultserie, såg dagens ljus redan 1986. Dylan är inte helt ny på den svenska marknaden, den kom ut som egen tidning med namnet Dylan under 1993 och publicerades som biserie i Seriemagasinet 1995-2001. För mig är det obegripligt hur den kunde få somna in så länge, men nu är han i alla fall tillbaka. Vila i frid är det första albumet i en riktigt fin utgivning, bra format och fint papper. En keeper!

Förlaget lyckades dessutom få tillstånd att utrusta det första svenska numret med ett specialomslag (känner du igen stilen? Apart förlags Jimmy Wallin kan långt mer än bara zombieporträtt…), originalomslaget finns istället på baksidan.

Det finns en lång lång bakgrundshistoria om Dylan, men det fina är att en inte behöver allt det för att kunna njuta av serierna, det går alldeles utmärkt att dyka in lite var som helst.

Det enda du behöver veta är att Dylan är en filmstjärnesnygg (ser du vem utseendet inspireras av? personen ifråga börjar bli äldre, men kindbenen har han kvar…) f d Scotland Yard-medarbetare som numera frifräser. Idol för många, bluffmakare för många andra. Dylan tog Arkiv-X-aktiga uppdrag långt innan Mulder och Scully började ge varandra trånande blickar på 90-talet. Zombier, vampyrer, djävlar och häxor, ”vanliga” seriemördare (de blir snudd på trista och mainstream i den samlingen ;)) – han har sett allt. Det är det som är grejen. Dylan kan verkligen hamna i precis vad som helst, och det är väl också därför han håller år efter år efter år.

Italian author Umberto Eco said: ”I can read the Bible, Homer, or Dylan Dog for several days without being bored.”

dd1

I Vila i frid kontaktas han av ett gäng vänner. De drabbades av en stor sorg tre år tidigare när en av deras kompisar blev påkörd och dog i en smitningsolycka. Efter några dagar fick smitaren ångest och anmälde sig själv, han har suttit i fängelse sedan dess. Allt borde med andra ord vara klappat och klart: case closed, mördaren tar sitt straff och den döda borde få frid – men icke. Hon är kvar mellan världarna, mycket missnöjd med det och hon påverkar sina vänner på ganska destruktiva vis. De börjar sakta men säkert bli galna.

Som om bristen på dödens frid inte vore illa nog anfalls hon varje kväll av en spökhund. Liten, söt men jävligt elak. Varje kväll blir hon biten av den ilskna hunden (trist, det hade onekligen varit en sötare men också aningens tråkigare story om de två osaliga andarna kunde sitta och gosa istället), varje dag är det läkt igen så att hon kan få benet sönderslitet ännu en gång. Om igen om igen. Både hon och vännerna vill få slut på mardrömscyklerna och de hoppas att Dylan är mannen som kan fixa det. Kan han det utan att drabbas av samma galenskap som de andra?

Detta sitter som en smäck! Jag känner mig väldigt väldigt serie-rudis som inte har upptäckt Dylan Dog förrän nu, men bättre sent än aldrig. Det finns en enorm skatt i form av backlist att gräva i, Ades lär ha att göra. Må svenska seriekonsumenter vakna till och kräva mer av det här. Det är snyggt, det stänker av svart humor, det är spännande och och och nu vet jag inte vad jag ska skriva mer innan det börjar låta fånigt. LÄS!

Jag vore ju inte den crazy cat lady som jag är om jag inte serverade en liten specialpresentation av Dylans katt, Cagliostro, il gatto magico (jag gissar på att han har fått namnet efter en gammal italiensk ockultist). Han har en väldigt väldigt liten roll i Vila i frid, han ser mest bara snygg (och arg) ut, men jag hoppas på mer av honom längre fram.

dd2”wtf, husse luktar HUND?”


Hurraaaaaaa!

hurrhurrhurra

Inför 2012 visste jag inte ens att det gick att söka.
Inför 2013 visste jag, men var för feg. Det gjorde inget, min trogna bokmässevapendragare Suzann vågade och hon blev dessutom antagen.
Inför 2014 gjorde jag det – och klang och jubel: jag är en av Bokmässans bloggambassadörer 2014!

Drog av en klassisk ”lille Skutt” inför en bunt förvånade kollegor (gråter hon? skrattar hon?) när jag fick mailet om att jag var utvald så ja, jag kan erkänna att jag blev otroligt glad.

Hela listan är ännu inte offentliggjord, men jag vet redan att Anna kom med (KUL! Skönt att känna någon lite sen förut) och Bokdetektiven hejade jag på som hastigast på årets bokbloggsmingel. Lär updatera deltagarlistan vad det lider. Jag vet några riktigt vassa bloggare som inte kom med, så det här känns som en ära att försöka förvalta väl.

Update – fler:

Boktok73
Bokofil..m