fina illustrationer

baka bokliga julklappar?

Jag är en aning skeptisk till julens konsumtionshets. Jag köper gärna julklappar till barn, mycket böcker men också prylar (Lego är bra prylar! Rita-och-måla-grejor också). Vuxna får – tadaaaa! – oftast böcker, eller något annat som går att konsumera (jag plockar gärna ihop mys-kit med stearinljus, choklad, raggsockor och badskum till stressade människor som behöver värme och avslappning). Inte en råsaftcentrifug så långt ögat kan nå!

I år blir jag allt sugnare på att baka en del av julklapparna! De flesta jag känner är tämligen julstressade och de senaste åren har hetsen ökat en aning (tycker jag – men jag kanske är färgad av min grundmurade julskepsis?), det syltas och saftas och grejas på sätt som sällats setts på den här sidan femtiotalet. Det stöps ljus och smygklonas tomtar och banne mig om inte folk ska börja föda upp sin egen sill också (nej, OK, där skojade jag kanske lite).

Missförstå mig rätt, mycket av det låter otroligt kul, speciellt det där med att stöpa ljus, men ibland doftar det nästan lite tävling på vissa håll och jag vet många som känner sig otillräckliga (hur onödigt DET är kan vi avhandla en annan gång). Om jag kan underlätta för en människa, eller två, genom att ge dem något hemfixat som de kan bjuda vidare på så vore det kul.

Dags att plocka upp Mattias Kristianssons succé Bake my may. Första budordet (skapar-evangeliet enligt Mattias) är ”HA KUL”. Det märks.

bakemydaymys

I en tid när det känns som om varenda TV-kändis – oavsett vad de blev kända för från början – ska släppa någon form av livsstilsbok (som det ärligt talat ibland inte ens känns som om de har varit i närheten av att skriva själva) så är Kristianssons bok så befriande skön. Mattias är en multibegåvning. Han komponerar, bakar, fotograferar, skriver och layoutar. Ingen detalj känns ogenomtänkt. Underbart!

Mattias bjussar inte bara på recept och fina bilder, längst bak i boken hittar du bland annat mallar till dekorationer och en bild som visar vilka prylar och böcker som har inspirerat honom själv. Han tänker utanför lådan, det står klart: filmerna Kill Bill 1 & 2 ligger också i den ljuvliga inspirationshögen. En detaljerad bildserie om hur enkelt (nåja) det är att göra proffsiga marsipanrosor får mig också att drömma om kommande stor(bak)verk. NÅGON gång kanske jag får chansen att dekorera med vanliga rosor och inte BARA rosenljuvliga vaginor (det blir så ofta något åt det hållet när den hulda Suzann och jag gör saker tillsammans…)

Jag tycker om Mattias mod! En del av bakverken sticker ut och kan vara kontroversiella för den som råkar röra sig i konservativa kretsar (han visar bl a begravningsfika med fantastiskt söta små kistor fyllda med vit chokladtryffel), det gör att boken lyfter. Vacker design i all ära, men detta är den clou som verklien får mig på fall. Andra inspirerande bakverk är Armageddon, Beach 20XX och Rubiks kub. Tro mig. Du BEHÖVER bläddra i den här boken.

————————————————————–

Min far var konditor ända tills hans astma satte stopp för det när han var i femtioårsåldern. Jag var bara ett barn när han dog, så jag hann aldrig pumpa honom på tips och tricks, men en av de saker som jag sparade från mitt barndomshem när jag blev tvungen att tömma det var hans finaste lärobok. Mattias underbara bok fick mig att återigen bläddra i denna gamla ”Konditorns Uppslagsbok” från 1940-talet och det tackar jag lite extra för. Det är dumt att fastna i det förflutna, men en visit då och då skadar inte. Bjussar på en bildkavalkad, kanske är det någon mer än jag som tycker om gamla böcker med lite suddiga och handkolorerade bilder?

kon1kon2kon3kon4

Recepten är klassiska och det mesta skulle med stor sannolikhet funka finfint än – men för julens bak föredrar jag nog ändå Mattias uppdaterade varianter! Nu ska jag bara bestämma mig. Fast en sak vet jag. Jag ska ha kul.

Annonser

dagens

130310

– – – Samtidigt förstod jag, att utåt sett gestaltade jag just en tonårstjej. Det ansågs fascinerande att en medelålders man kunde göra det med sådan övertygelse och det pratades om ”en lek med könsroller”. En lek med könsroller? Jag skapade ju en sort, en person, inte ett kön, en flicka.

Just så, David Wiberg. Mycket, mycket bra.

Linneas dagbok, från källarhålet – läs den. Om att det är svårt att vara tonåring, men också om att det är svårt att vara vuxen. Mycket metaboktok dessutom, eftersom Linneas svenskalektioner har en viktig roll.

Åh herregud vad jag hade glömt hur man kan fixera sig vid någon man inte ens känner.


From here to there

fromheretothereMina stundtals rätt planlösa associationsvandringar (en bok om det som pekar på en bok om det och titta där är en bok om DET) runt amazons sortiment har kostat mig många hun… tusenlappar genom åren, men ack vilka pärlor jag har snubblat över också. Detta är en av dem. Kris Harzinski, From here to there.

Hos Kris landade jag tack vare London Underground som ledde mig till LUs affischer som ledde mig till LUs kartor som ledde mig till den här boken. Något annat, men ändå inte. Fortfarande kartor. Fortfarande konst. Nu med små korta historier knutna till varje bild.

För det var det Kris insåg när han hittade den första bortkastade handritade kartan: nån hade ritat den här till nån (eller sig själv) av en anledning. På en del handritade kartor läggs det ner kärlek och möda, på andra inte. En del kartor ledde rätt, andra inte.

Vilken pärla, som sagt! Färgbilder. Kartor från hela världen om än med stark amerikansk övervikt. Kartor för att leda någon rätt, en karta över någons myrvärld (!) från barndomen. Sagovärldar (hur många gånger har man inte älskat kartor i fantasyböcker? eller för den delen, tunnelbanekartan i Metro 2033?). Kartor ritade på servetter, på fönster och varför inte på baksidan av en blankett för att anmäla att en videofilm är trasig (den var snudd på oläslig och ledde heller inte rätt, men blev i många år favoritbokmärke hos han och hon som skulle till ställe ifråga). En jättesnygg karta till en finsk möhippa (men ni HÖR ju!). Många kartor är som sagt otroligt vackra, men det är den lilla historien bakom som gör DET. Katjinget.

Hoppa runt själv och kolla.

Kris leder oss också till Yumi Roth, som tar handritad till ännu en nivå. Ritad i handen. Mycket vackert.


how do I love thee?

let me count the ways.

Alltså, hörni. Claire Dobbins London Underground Maps – vilken BOK!

lulmaps1

Claire Dobbin är kurator på London Transport Museum, de har just stängt utställningen Mind the Map och det äääääter mig att jag inte hann se den, men man kan som bekant inte göra allt som är kul! Att äga boken – som också innehåller mycket information (och naturligtvis många fantastiska bilder) som presenterades på utställningen – får vara gott nog den här gången.

tategallerytube

Tate Gallery by Tube av David Airey är en favorit för många, den är och har varit en storsäljare i många år. Jag blir mer och mer sugen på att försöka få tag på den till en av hallväggarna – vi har lite karttema där. (OJ, nu gjorde jag det – jag beställde den!) <— edit igen: nej, det gjorde jag inte alls det för när jag väl fick tummen ur och försökte beställa så kom det ett meddelande att denna plansch skickar de inte till Sverige. Jaja, nähä, det får lösas på annat vis då.

Det SÄMSTA med att jag köpte den här boken är förslagen som kommer, heeeela tiden från amazon, om andra böcker att titta på. Tunnelbanenörderi är en nisch som kan dra en DJUPT ner i bokmissbruket, men uj uj – kartnörderi är ju lika illa. Så många vackra böcker.

Kartor, tänker ni, – är hon knäpp? …men ibland, OFTA, blir de till konst (om nu inte kartan i sig är lockande nog), underbara bilder att titta länge på, få egna knasiga idéer av och framförallt – de är underbara galgar att hänga drömmar på. Drömmar om resor man kan göra, drömmar om resor man INTE kan göra.

Du tror mig fortfarande inte?


Paris

London 1

London 2

Världen

USA


med en doft av ett svunnet sekel (ja, nästan två…!)

Det känns lite som om jag balanserar på eggen till att skrämma bort alla ”vanliga” bokälskare, det blir mycket tåg och tunnelbana den här veckan. Skrapar man lite på ytan så blir det ändå lite bredare än ”bara” rälsbundna fordon. Tåg i sig – enbart -är inte grejen med Lorna Frosts bok Railway Posters. Den är ett stycke industrihistoria, designhistoria och ett tidsdokument över en era när det där med att kunna resa spreds till en större folkgrupp i UK.

lornaposters

Jag är inte nörd på det korrekta sättet, tror jag. VET jag. Trots min fäbless för London Underground så är jag ingen ren kalenderbitare. Jag kan inte rabbla accelerationstider, jerk rates eller ens antal fordon av specifika fordonstyper. Jag älskar ORGANISMEN tunnelbanan, hela konceptet och allt vad den kan göra för mig.

Jag har konstruerat (delsystem i) tunnelbanetåg till Delhi (det var så jag började för fem och ett halvt år sedan!) och vet eventuellt en del om C20 i Stockholm, men DET är inte grejen. I London-fallet är det allt från historien om hur stationerna fick sina namn (Elephant & Castle, nån?), var man kan hitta nerlagda stationer (vem spökar var?) och vem som egentligen ska hyllas för den funktionella linjekartan (Harry! Harry Beck! I love you Harry, lite postumt, men bara så du vet) – det är mer allt det tillsammans med luftpuffen ur tunneln när tåget är på gång in till plattformen, att kunna smygtitta på vad folk läser. Sånt.

Den första järnvägsreklamen dök upp redan runt 1820, men då var det inte i form av färgglada posters. Det var förvisso tryckta, men ändå ganska enkla anslag. Trettio år senare började boomen, och ännu några årtionden senare var affischerna big business.

ENCW1154, See Your Own Country First

Lyckligvis (för oss nutida affischälskare) utvecklades det hela till en veritabel konstutställning, med eller utan tåg, en tävling i att dra till sig presumtiva kunders ögon. Det var dags att sälja in ett nytt livsstilskoncept, titta här, se här hur roligt den här familjen har på stranden/i skogen/i bergen. Friluftsliv var en lyx som blev till mode, plötsligt en lyx som lite lite fler kunde få tillgång till.

tagidyll

Boken är liten och tunn, men den dräller av vackra bilder och roliga anekdoter. Att läsa den är som att beställa in en avsmakningsmeny på en finare restaurang, den viskar och lockar och hintar en väg ner i ett djupare nörderi, då man *harkel* kan snöa in på enskilda konstnärer (min största favorit är Tom Purvis). Ja. Det kan man. Hmf.

PS det kan faktiskt alltid bli ännu nördigare. är det nu jag ska erkänna att jag sparar på mina tågbiljetter från hela världen? nej, jag struntar i det…

abbalu

Saker jag inte hade en aning om innan jag läste den här boken


årets julklapp

ulmaja

Du behöver faktiskt gå till en bokhandel och bläddra i Nina Ulmajas ABC å allt om D. Du måste det. Du ska FULLSTÄNDIGT strunta i etiketten ”9-12 år” och bara låta dig svepas med. Du ska ge den till någon, barn eller vuxen, som du unnar lite (mycket) bokstavskärlek.

Skulle HÖRLURAR vara årets julklapp? Ha, glöm det. UlmajaulmajaulmajaULMAJA! NINA ULMAJA!

Nina Ulmaja skriver att hon älskade Richard Scarrys böcker som barn. Det märks! Jag älskade också Scarry, jag kunde sitta i TIMMAR och studera alla detaljer i hans böcker, och precis samma känsla får jag av Ninas bok: oändligt många saker att upptäcka i otroligt roliga bilder. Det här en är faktabok för alla som älskar bokstäver och allvarligt talat, visst gör du det också?

PS jag måste köpa en till. jag köpte den här som en julklapp till en liten flicka i Östra Deje, men jag behöver en själv också. hoppsan.


kärleken till böcker

Man misstar sig ibland: man är vuxen (jaja, enligt födelsedatumet på körkortet om inte annat), man tror att bilderböcker är något för barn bara. Ack o ve. Glöm det! Dyk ner i något alldeles underbart, dyk ner i Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna. Det är boktok de luxe, det är bilder som är så vackra att jag vill ha varenda en inramad på väggen.

William Joyce historia om den ordälskande herr Lessmore och hans magiska äventyr med de flygande böckerna är en pärla, ett litet mästerverk, och den animerade kortfilmen belönades också med en välförtjänt Oscar.

Kabusa firar 10 år och ger ut boken som en hyllning till böcker i allmänhet och den här underbara boken i synnerhet. En månad före jul. Japp, det är den perfekta julklappen till en boktok som vill ha något vackert att bläddra i, igen och igen. Det är alltså så HÄR vårt bibliotek ska vara! Jag får kolla riktigt noga på alla våra böcker en gång till, för att se om det är någon av dem som vibrerar lite. Som är sugen på att flyga.