att byta liv

…och hör sen!

När ork och koncentrationsförmåga fattas för läsning-läsning är det ändå bra att jag har mina ljudböcker i öronen på väg till och från jobbet. Storytel har ett bra – allt bättre – utbud på engelska också (undrar när det kommer tyska? :)), men nu är det ju svenskan jag vill åt. Mitt språk. Engelskspråkiga böcker kan jag enkelt köpa här. Nu är det så där igen jag har inte pratat svenska på flera veckor. Att lyssna på svenska är extra mysigt då.

Den gångna veckan har jag avverkat en debutant och en milt sagt etablerad författare. Häng med!

mitthajrtagarpa

Vi börjar med debutanten: Christoffer Holst och hans Mitt hjärta går på. Ja titeln låter lite knasig, men den får sin förklaring.

Chavve och Pontus, Pontus och Chavve. Jag tänker på serien Skilda världar – för det är på vissa vis många mil mellan deras liv om än inte rent geografiskt. Chavve som är så ensam i livet. Han älskar bakverk och att baka. Begåvad. Han törs sin begåvning till trots inte riktigt drömma sina drömmar heeeela vägen ut.

Och Pontus som fortfarande bor med sin kärnfamilj på Östermalm. Han har levt ett liv som på vissa vis möjliggör drömmar av en kaliber som inte ens finns på Chavves karta, men Pontus har andra bekymmer och Pontus vågar kanske inte LIVET i alla avseenden.

De hittar varandra via en dejtingapp. Kan vi hoppas att de liksom nuddar vid varandra mer än bara fysiskt? Att den ene kan få den andre att våga drömma stort i utbyte mot att utmana rädslor och börja våga livet?

En fin bok som lovar mer. Skriv, Christoffer! Jag tycker om dialogen. Jag tycker om värmen. Det är en bok som får mig att vilja bli kär, trots att den är långt från genomgående rosenröd.

————————

Från ung kärlek till medelålders skilsmässa. OFFENTLIG skilsmässa.

Jag har sett rubriker som har kallat Martina Haags senaste bok Det är något som inte stämmer för ”bitter hämnd”. Njäe, va? Jo, sin vana trogen skiner mycket Martina igenom och historien känns igen – men det är ingen ensidig slakt. Huvudpersonen, den svikna, är ingen from ängel. Huvudpersonen får vara manisk och tänka knasiga tankar. För det gör man ju när man känner att något inte stämmer. När man undrar om man blivit knäpp. Och när man känner sig så dum så dum så DUM för att man litade på någon som man levt med i många år.

Det är en bok om att ta sig igenom ett sorgeår, om hur man hittar en annan nivå och om den där drömmen som så många av oss har (men inte alla av oss vågar): att ta några få utvalda grejor (och en katt :)) och dra ut i vildmarken några veckor. Ingen smartphone. Inget internet. Bara vara.

 

Annonser

vem sa att singellivet måste vara tråkigt?

keeeeermit

…så här kan t ex tinderflödet se ut en vanlig kväll i Berlin. Men nä, det blev ”swipe left”. En ny dejt per vecka får räcka när man känner sig trött. Jag tror inte att jag skulle våga mig på Miss Piggys leftovers vart fall.


Sommarlov med Kulturkollo – en #blommig söndag (triggervarning, jätteinlägg. meeeeget Berlin)

Dagens Kulturkollotema var #blommig, och ni kommer snart att se att jag tog det till snudd på Luke Rheinhartska proportioner…

(PS är jag sist i världen om att INTE läsa om Maj?)

———

Först letade jag upp mina någotsånär blommiga böcker. Gick inget vidare. Jag fick vara lite generös när jag tolkade ”blommigt”.

150628a

En blommande ljuuuuuuuvlig hjärna i En levande själ. Ypsiolon. En av de bästa böcker jag vet och en för mig snudd på helig författare.

Ljuvlig bonsai-Otsuka, When the Emperor was Divine

Tapetblomma? Vet ej, men fin fin FIN bok (och film)

….OCH en blommig Bröggerbok som ännu är oläst. Ooohoho.

———

150628b

Min köksvägg blir också mer och mer blommig. Nu också med en snutt Rammstein. Liebe is für alle da. Skivan som bl a gav oss mästerverket Pussy. ”Ein Blitzkrieg mit mein’ Fleischgewehr” och ”Mein Bratwurst in dein’ Sauerkraut”. Say no more.

(google translate. eller strunta i det.)

I krukan? Rosmarin. Pur nyttoväxt.

———

150628c

Kapten S chockade mig härom kvällen. Han är en (för mig ännu oförutsägbar) blandning av obotlig romantiker och svårartad cyniker. När det kom till blommor: uppenbarligen romantiker. Min blomstergalna lillkatt ser det som en godisbuffé. ”Men matte, jag kan väl få nooooosa lite? Bara liiiite?”

———

150628d

Vet ni hur mycket det kostade en lätt autistisk matchningsfanatiker att INTE ta med den här boken som dagens handväskbok? Notera dessutom klänningen. #blommig.

150628e

Yours truly. I orange kofta. Övermindödakropp för inte såååå många år sen. Den här stan gör nåt med mig. Eller så är det kulturtantshormoner. Who cares.

———

150628f

Jag sa Luke Rheinhart. Kulturkollo fick mig att t o m plocka #blommig väska.

———

Jag har fortfarande en naaaaaasty infektion i båda öronen, men jag orkade inte sitta hemma längre. Hade inte gått ut sen S åkte hem i fredags morse. Tog M10 till Boxhagener Platz. Loppis varje söndag. Gillar MYCKET mer än Mauer Park. Avskyr Mauer Park.

150628g

150628h

Ooooooh. Kolla Hermanson! Köpte dock INTE.

150628i

Ni vet bombhundar? Knarkhundar? Detta är en berlinsk bestsellersniffare TM.

150628j

Jodå. Men ni får vänta en stund till på VAD påsen döljer. Finfin påse. SPARAS.

———

150628k

Dagens första depåstopp blev en sen brunch på Simon Dach Str. Det blev Suzanne Brögger som fick äran att bli dagens blommiga handväskbok. Jag slog upp boken till min honungs- och mandelgratinerade getost men…kom just ingenvart.

———

Ny loppis. RAW vid Revaler Str 99. Inga fynd alls men ett paradis för den som gillar grafitti och allsköns sköna fik/klätterhak/allt du kan tänka dig (och lite till TM).

150628l

190628m

150628n

150628o

150628p

———

150628q

Nytt försök. Solstänkt mur vid Landwehrkanal.

Nej.

Fortfarande ingen koncentrationsförmåga.

———

150628r

Middag. Varierad kost? Not so much. Ostostost.

Jag är som sagt halvdöv, och lite till, än. Svenskarna vid bordet bredvid (jag försökte blocka dem när jag njöt min fantastiska ostbricka på Arkonaplatz) som diskuterade allt från Mycket Livskraftiga Spermier till kollegors otrohet i Miami (borde de be Patrik i rummet bredvid om ursäkt för sin högljudda kärleksakt!?) hade jag dock gärna sluppit höra. Det slutade med att jag fick berätta för dem hur de skulle komma hem till hotellet igen (20 minuters promenad).

———

150628s

HÄR har ni dagens loot! Unboxing (unbagging?) som proffsbloggarna säger.

Siegessäule (queermagasin) – Graaaaatis.
En för mig okänd bok av Roche. Hennes Våtmarker var fascinerande på många vis.
En liten tunnis om varför läsning gör en lycklig. TAGET!
Väggen. Haushofer. Älskade på svenska. Vill äga på tyska.

Jag hör som sagt mycket dåligt nu (har jag förresten berättat att jag hör dåligt??) och kvinnan som sålde de splitter nya men utrangerade pocketböckerna för ingapegaralls utbröt i en snabb snabb harang.
På tyska.
Vi är i Tyskland.
Det är lätt att glömma det i Berlin ibland.

Steffen fnyser ofta när jag försöker tycka saker om Tyskland och det tyska, men det där med att Berlin inte är (som resten av) Tyskland, det håller han med om. Kors i taket 😉

Jag hörde ingenting utan log mest fåraktigt. Jag hade snappat nåt om bästa-boken-hon-läst men ORKADE inte. Hon såg min frågande min (jag som trodde jag såg cool ut?)

”Du kanske inte har läst Haushofer?” sa hon.

”Jo, jag har läst, men ännu bara på svenska” svarade jag lättat.

”Ah. Då VET du!” sa hon.
Det gör jag.

Nio ynka euro gick det loss på, detta byte. NIO. Det fanns otroooooligt många bra böcker, men jag begränsade mig. Jag. I did it!

Se, DET var väl en finfin blommig dag?


Sommarlov med Kulturkollo – #strandbryn

tulumbeach11

Stranden i Tulum är fantastisk. Den vita sanden. Havet. Stora vågor att tumla runt i. Strax intill fina Mayalämningar.

Samtidigt så känns både resan och livet jag levde då som tusen år sedan. Som en dröm ur vilken jag saknar somligt, och annat inte alls. Det är därför jag har gjort den här bilden till något som ser ut som ett handkolorerat vykort från 197x. Det är lite så minnet av resan känns.

Jag minns att jag bland annat läste Bobo Karlsson, en av hans essäer handlade om Berlin. Circle of life.


Det gröna skafferiet (och sorry, en massa mer)

Snacka om att jag kände mig ”ööööh, jahaaaaa” när jag insåg att min favoritmatbloggare alla kategorier, Karoline Jönsson, hade skrivit en BOK. En bok som dessutom prisats fint. Jag uppskattar att Karoline aldrig någonsin hymlar när hon samarbetar med specifika märken eller leverantörer.

karoline j

Jag är patologiskt oförmögen att följa recept till punkt och pricka. Ibland är det för att jag har glömt något på listan och affären är stängd (som till nyår, när jag tack vare det upptäckte att prosecco funkade liiika bra som vanligt vitt vin i den LJUVLIGA soppan med rostad blomkål och salvia) eller så är det bara för att jag helt enkelt SER recept som inspiration snarare än lag. Ibland är somligt svårt att hitta här i Berlin. Västerbottensost finns GARANTERAT någonstans (damn you IKEA, varför har inte NI det? ni har ju slaskiga giftgröna dammsugare och Marabou) men orrrrka!

zucchauber

Västerbotten var ju liksom huvudgästen i det godaste jag gjorde förra veckan. Fast där bytte jag ena zucchinin mot en aubergine. Västerbottensosten fick av ovan nämnda praktiska skäl (igen: orrrrrka leta!) bli en standard parmesan. Vanlig flagad och rostad mandel blev till hackad, saltad och honungsrostad dito. Citron hade jag glömt att köpa, så jag stänkte på lite limesaft. Mitt resultat smakade också otroligt bra och jag kommer att göra varianter igen och igen.

persikopizza

Annat kul som jag testat nyss var en fruktpizza. Jag vet att det är en svordom för somliga, och det är inte direkt your friendly neighbourhood capricciosa, men den blev fantastiskt god. Läste om persikopizza med fetaost, ”I can do better” tänkte jag och drog ihop en liten pizzadeg, grundade med ett tunt lager riven mozzarella, lade på två-tre (minns inte) skivade såna där vita plattpersikor (ganska säker på att de finns i Sverige också) och bytte fetaosten mot getost. Ingenting kan gå snett med getost! Drog över mer mozzarella och klippte över lite rosmarin (jag förenar nytta med nöje och har en lite buske på köksbordet). In i ugnen, 200C, tills allt fått bra färg. GUDOMLIGT. Ingen tomatsås alls, så lite pizza bianco? Det är det jag oftast gör.

koket
koket1

Mitt köksbord med den röda rosmarinkrukan är en story i sig. ”Det är aldrig för sent att bli 22 år i Berlin” skrev jag på insta för några dagar sen. Köksbordet bar jag två km på fullsmockade trottoarer en random vardagskväll tidigare i våras. Ena köksstolen räddade jag från kastaborthörnan på vår innergård. Den andra köpte jag av en mer autentisk 22-åring på Rosenthaler Platz (däremed bars den 1,5 km på inte riktigt lika fullsmockade trottoarer, men dock) för några dagar sedan. Snart har jag likadana stolsdynor dock, en besökare har lovat att smuggla en till (jag hade bara en köksstol när jag hittade den nya favvodynen på Åhléns förra helgen), det kanske är lite mer medelålders igen 😉

Tavlan (Marimekko Unikko av Maija Isola, mönstret firar 51 år i år!) är också lite medelålders. Jag borde bara släppa tanken på det där huset jag tvingades ge upp i Sverige, men kökstapeten där hade jag drömt om i SÅ MÅNGA ÅR. Jag snodde helt sonika med en halv överbliven rulle ner till mitt nya liv och ramade in en bit. Ska man behålla något av det gamla så ska det göras på rätt sätt!


att byta liv

börlin

…som jag skrev på annan plats: jag var ju en snäll flicka när jag flyttade hit, men det börjar ordna upp sig nu 😉

Livet gör som livet vill, somligt kan man påverka och i andra lägen är det bara att hålla i sig och försöka vara flexibel. ”Att flytta till Berlin är det bästa du har gjort” sa min goe vän Stefano redan i november när han kom hit för första gången. Jag var skeptisk då, men det går upp för mig att han hade rätt. Oavsett vad som händer så har detta gett mig väldigt väldigt mycket.


att packa upp

Vad köpte jag då i Sverige? Jo, jag begränsade mig till fem pocketböcker.
(jag vet att det bara är fyra på bilden, den femte, Emilsson, har jag redan skrivit om.)
Jag hade LITEN väska. Jag vet hur det blir annars och jag har en LITEN lägenhet. Say no more.

sverigeloot1

…fast den där lilla lilla kabinväskan upptogs ändå till cirka en sjättedel av…
sverigeloot2

Hur många tåg av trä en människa behöver? No comments. Det blev bra.
hurdetblev

——————

Dagen i övrigt har bjussat på en apoteksvända för att hämta penicillin, och när jag ändå var ute passade jag på att preppa för svysk midsommar också. Denna firas dock utan kapten S som snart drar från Bayern till Polen. Å andra sidan är jag såpass hängig och asocial att jag nästan tänker att det är tur, ty vi är ännu i det rosaluddiga (nej autocorrect, jag VILLE inte skriva rostskyddsgaranti) stadium då snubben ännu adresserar mig ”dir Engel”. Illusioner brister med tiden ändå 😉

Jag ska sooooova mig genom resterande vecka och helg. Högaktningsfullt.

svysksommar