Sov gott, Oliver

  
På min vägg hänger två signerade foton av Oliver Rath. I bokhyllan har jag en stor fin fotobok. Bohème Berlin.

Jag brukade alltid haja till när jag passerade galleriet på Rosenthaler Straße. Rath Gallery.  Bilderna i skyltfönstret! På väggarna därinne! Oh! 

Till slut vågade jag mig in. Det tog flera månader. Stället var (för) übercoolt.

Ville ha nästan allt. 

In my dreams. Köpte de två (små) bilderna och boken.

Spännande. Subversivt. Humor. Sex. Aldrig ointressant. Jag älskar det.

Oliver Rath dog för några dagar sen. Han blev 38 år. Man tänker på hans partner och två små barn. Släkt och vänner. Och så blir man egoistiskt arg över alla bilder han aldrig kommer att kunna ta. De events och vernissager han aldrig mer håller. Det är så sorgligt, alltihop.

PS jag fick till det med en mycket vacker människa tack vare Olivers bok en gång. Personen bläddrade och blev så till sig att hen glömde vara blyg och sen så hånglade vi kanske lite. Det är fint. Oliver hade gillat det.