The perks of being a Wahl-Berliner
Wahl-Berliner? Det är ett snällt ord för oss i vissa kretsar hatade inflyttingar. De fula orden (i korta drag: vi snor lägenheter, höjer priser, stjäl jobb och pratar ful tyska) kan vi ta en annan gång. Rubriken blir lite ”pun intended” nu när jag fått mitt första röstkort! Jo, jag betalar ju (ganska mycket, vilket är fine with me) skatt, så jag får rösta fram ledningen för min Bezirk (stadsdel? nja, jo, jag tappar det bästa ordet, men nåt åt det hållet). Jag bor i Prenzlauer Berg som sedan ett antal år tillbaka hör till Pankow. Jag tror vi är runt 390 000 här, så mina hoods allena skulle väl hamna topp tre i Sverige.
Jag vet ju vilka partier jag absolut inte vill rösta på, nu gäller det att läsa på så att jag väljer rätt bland mina möjliga partier. Har en vän som är mycket politiskt engagerad, han har alltid ifrågasatt mitt val (som jag brukade göra) i Sverige och påstår sig nu vara extremt ickeförvånad över att hans parti hamnar högt när jag gör olika val-o-mat-tester här. Det är inte alldeles självklart hur man hamnar när man översätter svensk politik till tysk.
Oh well. Jag fick alltså mitt röstkort idag och blev så rörd att jag började gråta. Det kändes högtidligt! Och coolt! Detta är en demokratisk gåva att vårda ömt. Fuck AfD och andra ännu mörkare partier.
Lass uns bunt sein! På alla vis.
(Jag har just läst en ny svensk bok – rec-datum nästa vecka, I’ll be back som Arnold sa – som kopplar till mörka tider i historien och till Berlin. Det kändes extra passande att läsa den just nu.)
(inte så) Anonyma Biblioholister 