Arkiv för maj, 2016

Lösenordsskyddad: sparrissoppa (uppd)

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


Kärlek sökes

karleksokesJag läste de första böckerna om journalisten Frida Fors för ett par år sen: Finns inte på kartan och Hitta vilse. Jag har för mig att jag tyckte om dem. Byta liv-koncept. Alltid bra. Carin Hjulström har en skön sorts humor. Nu söks det kärlek!

Åren har gått, Frida har hunnit gifta sig och skilja sig, hon är 47 år och barnen har flyttat hemifrån. Hon jobbar med radio och är uppskattad på jobbet, även om det då och då talas om behov av ”föryngring”.

Radhuset känns tomt. Alla tjatar på henne om att hon måste ”skaffa sig ett liv” (ett ”liv” ska visst vara ”en man” enligt Fridas vänner och kollegor) och Frida ger sig motvilligt ut i nätdejtingdjungeln. Oooooh, igenkänningsfaktorn.

Vad jag gillar är som sagt den sköna humorn (mer ”tystlåten” än t ex Annika Lantz, men egentligen lika vass) OCH det faktum att Frida får hitta ett liv – men att det där med att hitta liv inte bara har med att hitta män att göra. Jag skriver alltid ”trevlig” om Carins böcker. Trevlig kan vara ett skällsord. Det är det inte enligt mig.

OCH minsann, Frida åker en sväng till min stad! Förvisso till fel del av stan, men ändå.

Nyutgiven i papper, e-bok och på Storytel. Gunilla Leining är en bra uppläsare även om hon gör röster på ett sätt som många skulle irritera sig på (ständigt pågående debatt). För mig funkar hon bra.


samtidigt i korridoren

Detta med att plocka upp ett nytt språk: om det bara handlade om glosor och grammatik så vore det ganska lätt. Det är det där andra. Kittet. Nyanserna. Det speciella. Det som man inte alltid plockar om man inte vet vad man ska lyssna efter – snacka om frustrerande paradox.

Häromveckan möttes två tyska kollegor i korridoren utanför mitt rum. Ja, jag tjuvlyssnar ofta. Jag vill ju snappa de där nyanserna, det där med hur det låter när folk är informella. Vill de vara hemliga får de stå nån annanstans än vid min öppna dörr 😀

OK, here goes:

Kollega D: ”Na…?” (enkelt, frågande)

Kollega J: ”Naaaa…!” (utdraget, lite suckande)

Kollega D: ”Na.” (konstaterande, lite medlidsamt)

Underskatta ALDRIG vikten av ett själfullt ”na” sagt i rätt tonläge.

Berättade om det där för min svenska, icke tysktalande, kompis som hälsade på i helgen. Han såg skeptisk ut. Men så satt vi i solen på min favoritbar och drack en varsin Radler igår när killgänget bredvid oss fick ännu en snubbe som slog sig ner vid bordet och ett evigt ”na-ande” utbröt. Jag tittade på min vän med höjda ögonbryn.

Na!