samtidigt i korridoren

Detta med att plocka upp ett nytt språk: om det bara handlade om glosor och grammatik så vore det ganska lätt. Det är det där andra. Kittet. Nyanserna. Det speciella. Det som man inte alltid plockar om man inte vet vad man ska lyssna efter – snacka om frustrerande paradox.

Häromveckan möttes två tyska kollegor i korridoren utanför mitt rum. Ja, jag tjuvlyssnar ofta. Jag vill ju snappa de där nyanserna, det där med hur det låter när folk är informella. Vill de vara hemliga får de stå nån annanstans än vid min öppna dörr 😀

OK, here goes:

Kollega D: ”Na…?” (enkelt, frågande)

Kollega J: ”Naaaa…!” (utdraget, lite suckande)

Kollega D: ”Na.” (konstaterande, lite medlidsamt)

Underskatta ALDRIG vikten av ett själfullt ”na” sagt i rätt tonläge.

Berättade om det där för min svenska, icke tysktalande, kompis som hälsade på i helgen. Han såg skeptisk ut. Men så satt vi i solen på min favoritbar och drack en varsin Radler igår när killgänget bredvid oss fick ännu en snubbe som slog sig ner vid bordet och ett evigt ”na-ande” utbröt. Jag tittade på min vän med höjda ögonbryn.

Na!

 

Advertisements

2 svar

  1. Siv

    Det går att uttrycka nästan lika mycket med ”no” i lite olika sammansättningar på finska
    ”No?”
    ”No joo…”
    ”No ei?”
    ”No joo!”

    12 maj, 2016 kl. 09:24

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s