plötsligt en dag…
Insikter insikter.
En del av mina tyska vänner vill ofta träna sin engelska men blir sen trötta i skallen efter nån timme (välkommen till min vardag, liksom ;)) och antyder att jag är slapp som inte vill prata tyska (ja, intensiva ältadiskussioner om relationer är ju lätta att ta på sitt tredjespråk :-O jag är ju en sån som tycker att sånt kan bli tröttande t o m på svenska efter en stund :-D), väldigt många glömmer att engelska är MITT andraspråk också. Jag begär, av naturliga orsaker, inte att nån ska prata SVENSKA.
Jag fick plötsligt en uppenbarelse om varför min tyskainlärning går så trögt – med mina mått mätt (jag är eventuellt lite för mycket perfektionist, men när folk säger ”men det är GULLIGT med fel kasus/böjning bla bla bla” tänker jag bara att ”ja, kanske, men jag vill inte vara GULLIG”) – och den kom när jag började köra duolingo. Där är det engelska – tyska som gäller (iallafall i min app) och då fattade jag hur fel jag gjort hittills när jag pluggat svenska – tyska med gamla läroböcker.
Det är ju värdelöst.
Eftersom jag skriver och talar engelska (när jag inte kör tyska) så tänker jag på engelska t ex på jobbet och ofta också i vardagen. Om jag då pluggar svenska – tyska hemma så måste jag ju köra ett steg extra i onödan i vardagskommunikation/på jobbet. Jag insåg just att jag ofta tänker/skriver något på engelska, översätter det till svenska i skallen INNAN jag går vidare och tänker vad det blir på tyska. Horribelt! Undra på att det blir svårt. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men ordföljder och liknande skiljer sig ofta ganska drastiskt, så det handlar inte bara om glosor.
Nu lägger jag om kurs. Sent omsider.
Med det sagt så klarade jag alldeles utmärkt av att ta (tvättmaskins-)tekniska diskussioner samt ältande hit och dit om leverans, vad ingår, kan de hjälpa till att forsla bort det gamla öket etc på tyska i lördags när min tvättmaskin dog och jag fick lägga ett antal sköna tusenlappar på en ny (men OK, nu får jag en snabbare och mer energisnål när den väl kommer om ca två veckor…) – så jag är inte HELT så hopplös som det kanske låter. Förra söndagen var jag på en brunch då vi talade politik och historia i två timmar, också på tyska. Jag får ofta komplimanger för att det jag väl säger när jag törs öppna brödluckan låter mycket bra. Det är inte bara för att de är artiga, för min andra kompis (också utlänning) blev hela tiden korrigerad på den där brunchen (vi ber dem att korrigera oss eftersom vi vill bli bättre).
Det är bara det att jag har väldigt höga förväntningar och krav på mig själv. Rätt eller fel. Jag försöker ändra det, men det är svårt.
En dag i taget. Där med.
(inte så) Anonyma Biblioholister 