Vallgren i repris
När Ann-Sofie såg att jag hade varit på Dorotheenstädtischer Friedhof för att hälsa på vår gemensamme ”vän” Wolfgang berättade hon att där hade hon gått mycket och länge med Vallgren i högsta hugg. Whut? Jag har ju läst boken förut, och visst kom jag ihåg att han skrev mycket om en speciell kyrkogård, men att det var min (ja, min, bara MIN ;)) hade jag inte registrerat. Det var ett tag sen jag läste den senast. Omläsning!
Ja men jaaaaa, den blir bara bättre och bättre. Det är så faktaspäckad att ”bara” en enda läsning kan ge en övermätt känsla. Dessutom har jag så mycket mer att hänga upp all trivia på nu när många av ”hans” stigar är mina egna. Åtta fina essäer, vilt varierande ämnen, varje essä avslutas med tips, föreslagen promenad och barer/fik/matställen på vägen. Det sistnämnda får man såklart ta med en nypa salt, boken skrevs kring sekelskiftet och reviderades 2009 – somligt är så klassiska ställen att de finns kvar än, annat kan du nog leta dig blå efter så här sju år senare. En del av hans promenadtips är riktigt udda pärlor, andra är numera så Mainstream Mainstream Turist 1 A att de är so-so (ja, min granngata Kastanienallee är småkul, men jag tror inte att Vallgren skulle tipsa om den gatan 2016).
En riktigt bra bok! Jag är jätteglad att jag läste om den. Det är synd att Carl-Johan Vallgren flyttat till Sverige. Jag vill ha mer av Berlin silat genom hans hjärna.
(inte så) Anonyma Biblioholister 