Skuggorna

Veckans pendlarbok, Katarina Wennstams Skuggorna, plockade jag efter att Kattis indirekt hade påmint mig om hur aktuell den känns. Det är en fristående bok i serien om Shirin Sundin. Jag har inte läst de andra böckerna i serien, så jag tvekade först (jag är en sån där anal människa som vill läsa alla böcker, i rätt ordning, om det finns en serie alls).

Slår man upp ordet ”talionsprincipen” får man veta att det är en juridisk grundsats enligt vilken brottslingen tillfogas lika stor skada som den han åstadkommit. Populärt uttryckt i Andra mosebok: ”liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma”. Man kanske kan säga att den fortfarande tillämpas som idé: ju grövre brott, desto längre straff.

Men för ”skuggorna” är fängelse eller böter inte nog.

För dem gäller bränt för bränt, sår för sår.
Bokstavligen.

”Skuggorna” är alltså ett gäng som ger sig på män som straffats för kvinnomisshandel. Skuggorna är exakta. Har en man sparkat en kvinna x antal gånger mot huvudet, x antal gånger i magen etc så är det vad han får tillbaka. Allt han gjort, punkt för punkt från rättegångsprotokollet. Det tar en stund innan det blir uppenbart vad som pågår, men när bitarna faller på plats inleds jakten på den självutnämnda rättinstansen. Vilka är de? Plötsligt står polisen i TV och varnar män för att gå ensamma. För att följa med okända hem. För att släppa in folk de inte känner.

Jag gillar hur Wennstam vänder på perspektiven. Det är ständigt aktuellt, just nu med polispropåer i både Tyskland och Sverige som återigen begränsar kvinnors frihet – ”undvik detta och detta och detta, för säkerhets skull” – samt med alla dessa kommentarer som poppar upp då och då om att bilda medborgargarden. Om att rättsväsendet tappat greppet. ”Dags att agera”.

Jag gillar också hur hon debatterar flera sidor av saken genom samtal/bråk/debatter poliser sinsemellan, jurister sinsemellan… hon hjälper på så vis min egen inre debatt medan jag läser, för det finns många ”å ena sidan/å andra sidan” som studsar runt i mitt huvud. Wennstam kopplar också sin story till andra kända fall både officiellt (Peter Mangs) och inofficiellt (en viss sångare förekommer här som musikproducenten ”David” med en fallbeskrivning som är väldigt bekant för den som följde den aktuella historien för några år sen).

Historien drivs framåt på ett smart och effektivt sätt, Wennstam kan verkligen lägga upp det – bang-bang-bang. Jag är inte överväldigad, men det var en väldigt bra pendlarbok. Underhållande, spännande och ”lätt” utan att på minsta vis vara trivial.

Jag gillar egentligen inte att bli fångad i serier, men nu är jag redan fast. Jag ger upp. Jag vill veta mer om Shirin, Charlotta och de andra,  så risken är nog ganska stor att jag plockar övriga böcker i serien nu. I rätt ordning, för att inte reta min inre OCD ännu mer 😉

Jag tänker på Rädslans geografi av Anja Snellman (jag saknar henne! det har mig veterligen inte kommit något nytt från Snellman på länge nu) och på en låååååång tanketriggande bloggpost som Suzann skrev häromveckan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s