One week to go!
Det är bara en vecka kvar nu! Heike och jag ska gå på den gamla stumfilmsbiografen Delphi och se vad som verkar bli en alldeles magisk uppsättning av Hoffmanns äventyr. Hoffmann ligger egentligen LITE för nära operett för att jag ska ha varit riktigt intresserad av den förut, men är det några som kan göra den så är det unga och opretentiösa Opera on Tap. Att dyka ner i Offenbach är väl dessutom ännu en del i att tyskifiera mig 😉
Holden Madagame har gjort en fin intervju med regissören Gidon Saks om gender bender, hur man inte sällan flyter genusmässigt i opera. Befriande! Det inte alls ovanligt att kvinnor spelar unga män i opera (och jag själv skulle väl snudd på kunna gå in och göra en krallig baryton ;)), vi såg en fantastisk uppvisning på Prachtwerk i november då en cis-kvinna utan att ta till andra yttre attribut än att leka med röst och kroppspråk (hur hon använde HÄNDERNA…! och steg!) sjöng en ung vredgad man som fick alla oss tre medelålders kvinnor att halvt trilla av stolen. No lösmustasch needed. Det fanns inget som andades pastisch eller komik i det hela (det gör mig annars lite ledsen att många av oss omfamnat cis-män i drag som leker med kvinnliga stereotyper [både när det görs med glimten i ögatoch mer seriöst], men cis-kvinnor i drag ses sällan som en lika ädel konst.).
Throughout the production, Gidon has made it clear that almost every character is playing with gender, whether it’s obvious or not. Nicklausse is decidedly gender fluid, Giulietta controls every man on stage, Schlemil walks confidently on stage in a silvery skirt, male corset, and leather bolero, etc. None of the characters are apologizing or capitalizing on their gender variance, and it’s not for shock effect. The opera seems to celebrate gender in all its subtle and complex forms.
Holden själv är transaktivist och i en FTM-process. En av mina vänner hemma i Sverige är mitt i samma resa. Jag kommer att fortsätta följa Holdens blogg.
Nästa lördag alltså! GALA! Jag är så exalterad. Jag brukar inte vara paljettig, men jag är RIKTIGT sugen på att leta upp något billigt hardcoreglitter att dra över min normalt ganska svartklädda festlekamen. Eller så gör jag som vanligt, svart svart svart och ett VÄLDIGT glittrigt halsband.
(ja, spänningen är olidlig. oder nicht.)
——-
Oooooch – tadaaaaa! – nu har mina första Queerlequin landat här! Min dandykatt ville såklart vara med på bild. Rolig slump att mina två första kickstarterkampanjer någonsin (Hoffmann-föreställningen finansieras också delvis på det viset- eller rättare sagt repetitioner och förberedelser finansierades med hjälp av kickstarter). Det ger en välsmakande air av att få vara en liten skvätt Madame Mecenat, Kulturtant de Luxe. I love it!
Böckerna är dessutom i perfekt format för att bli handväskböcker. Jag tror att de kommer att trivas finfint tillsammans med mig på några av Berlins alla mysiga caféer!
(inte så) Anonyma Biblioholister 