Lesereise? Nöööö…

Jag tänkte sju ensamma tysta dagar och packade nio böcker. Men bredvid mig på planet satt ju fru C. Hon är van att resa ensam på ett annat sätt än jag är (jag är van vid att ha roligt ensam, hon är van vid att hitta nya vänner att ha roligt med :)) och gav mig sitt kort när vi gick ut från ankomsthallen. ”Hör av dig!”

Det gjorde jag, så hittills har vi hängt varje dag.

Skallen snurrar av alla språk. Skriven portugisiska är nog lik mina gamla sorgliga rester av inlärd spanska för att jag ständigt ska försöka läsa all text jag ser. Vi bubblar bara på tyska efter att fru C konstaterat att ”hörru, lägg av, du kan mycket mer tyska än du vill erkänna” så efter alla timmars oavbrutet tjöt får jag tänka efter för att prata engelska igen med alla utom henne. Och så skriver jag svenska här. Snart löser hjärnans överhettningsskydd.

den här är kul, korta tyska texter om Madeira/ resor hit. fnissade när jag läste första, någon fick spunk på vinter-Tyskland och åkte hit bara för att inse att det är vinter här med etc etc

Fru C pratar fortfortfort om avancerade saker så jag är lite slut i rutan och kämpar på med mina konjunktioner (wenn? weil? als?) men det går fortfarande bra. Hennes dialekt är enkel att förstå. Blev lite stukad under julen när jag såg en Doku om Bayern och fattade noll och intet, men sen har jag hört många tyskar säga att den rotvälskan förstår knappt de heller 😉

16 C men jag kunde inte stå emot: morgonsimtur i Atlanten – check!

balkongprepp inför dagen i Monte igår med min tyska Reiseführer

Igår tog vi linbanan upp till Monte, det var kallt och lite blåsigt. Inte såååå fantastiskt som det sägs, men vi njöt av vackra växter och språkade med en rolig tupp som hängde med oss länge. Linbanan var också cool, men det lilla roliga var ju över på tio minuter blankt. En bra dag med måååånga backar. Motion får vi!

Tår i sand känns gjort! Martens i Atlanten är the shit! Tänkte kanske inte bli riktigt så närgången men en extrastor våg ville annat.