How to be a heroine

sellis

Böcker om böcker är en favoritgenre som jag har svårt att tröttna på! Jag älskade Ulricas utmaning för några år sedan.

Äntligen kom jag igenom den: Samantha Ellis How to be a heroine med undertiteln (or, what I’ve learned from reading too much)

(too much? whut? there’s no such thing ;))

Rolig, men vore förmodligen ännu roligare om jag hade läst alla de böcker hon dyker ner djupare i. Jag har till exempel på något underligt vis missat Wuthering Heights och det jag läser om den (här och annorstädes) får mig inte att vilja dyka ner i den heller. Åtminstone inte nu. Den som gillar böcker hittar nog ändå ganska många böcker att känna igen och jag uppskattar verkligen den prydliga sammanställningen på slutet. Varenda bok och författare som nämnts indexeras med sidangivelse. Apropå rolig/roligare – det handlar mycket om författaren själv också, hennes historia och hennes författarskap. Jag gillar att läsa om hennes egen historia (irakisk jude, dotter till flyktingar, i London) och är sugen på att testa hennes mammas masafan. Referenserna till hennes författarskap funkar däremot so so eftersom jag aldrig hört talas om henne förut (”borde”jag det? jag är kass på alla dessa kanon), men det är inget som stör.

Hur man blir och är en hjältinna? Ja, det är intressant att plocka sönder barndomens/ungdomens favoriter med nutida feministiskt perspektiv (eller klassperspektiv eller… ja ni hajar), väldigt få verk ”tål” det, men kanske måste de inte alltid tåla det. Vi läser dem i en kontext och skillnaderna ger ännu fler möjligheter till tankar, det gillar jag. Sen är det som vanligt (jag känner samma sak med den i många fall helgonförklarade Moran) – feministiskt much? Tja, det beror på hur man ser det. Ellis framstår ofta som ganska fixerad vid att hitta Honom. Att längta efter kärlek är förvisso en mänsklig längtan som går utanpå -ismer, men ibland blir jag lite matt. På slutet börjar hon ändå leta efter lyckliga spinsters, nuckor, och nosar på Det Goda Livet Bortanför Tvåsamhetsnormen – det som jag just nu lever och faktiskt älskar! Hon lyckas väl sådär med det. Hoppas att hon hittar sin väg, om hon inte redan har gjort det.

Så: förvänta dig inga djupa analyser eller omvälvande insikter, men om du väl läsa något småputtrigt trevligt om klassiska böcker med normativ ”kvinnoprofil” (jag läste nog i mångt och mycket helt andra böcker som barn och ung) så är den här boken helt OK. Den följde med mig i väskan i över en månad, det är en perfekt då-och-då-bok.

——

Jag försöker tyskifiera mig och kommunicerar just nu med min vän herr C, också bokmal, om exempel på tyska barnböcker att läsa. Jag vill ha en Tove Jansson-upplevelse med något tyskt, på tyska!

Advertisements

4 svar

  1. Det där låter som en bok man kan tänka sig att läsa. Jag ser att jag läst en del av åtminstone de som förekommer i bilden. Även om det var ohyggligt länge sen (på den tiden man kanske behövde lite tips på hjältinnevägar, vem vet ;-)). Kanske vore roligt att läsa om nu.

    30 december, 2015 kl. 10:30

    • Det vore kul att höra vad du skulle tycka om den boken! Misstänker att du också skulle titta i taket rätt ofta 😉

      30 december, 2015 kl. 10:33

  2. Äsch, så synd att den inte var så bra som den verkade vara. Men jag tror att jag kommer läsa den i alla fall.

    Vill du förresten ha ett lätt bläddrat ex av nya tidskriften ”Historiskan” om kvinnor i världshistorien? Fick för mig att det kanske kunde vara något för dig. DM:a adress i så fall så postar jag.

    2 januari, 2016 kl. 10:41

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s