Söndag och soooool, wohoooo

discobollenigen

Söndag och solen skiner som besatt. Det är den gyllene hösten som är här, och vem vet hur länge den stannar? Bäst att fånga den! Jo, jag vet att bilden av discobollen ser mörk ut. Den har några timmar på nacken.

Det är helt absurt, jag tog en kvällspromenad igår och svettades. När jag gick och lade mig strax efter 23.00 var det fortfarande 16 grader varmt ute. Hemma i lägenheten fryser jag. Oh, the irony. Många lägenheter här är kalla på vintern, det är bara att tugga i sig. Jag har gott om svenska expatvänner som gjort samma upptäckt i sina respektive länder. Sverige bygger rent generellt rätt bra hus, inte bara ur vinterperspektiv. Hurra för svensk byggstandard! 🙂

Kände mig ledsen och ynklig i fredags, så jag shoppade två par varma sockor. Sockor, böcker, varma drycker, TV-serieboxar, stearinljus, sjalar, varma koftor, plädar – ah, så ska en Berlinvinter genomlevas! Jag får ofta frågor om var man ska shoppa i Berlin. Kedjan TK Maxx kan erbjuda både toppar och dalar – det är väl en av de kedjor som köper in konkurslager, förra årets/säsongens grejor etc och sen säljer det billigt. Ibland kan man tokfynda, ibland är det bara skit. Mina sockor tillhörde Jeeps kollektion (!) och det struntade jag rätt kraftigt i, men det är varma termosockor, de är färgglada och sköna och jag betalade under fem euro för två par. Taget! På TK Maxx kan du hitta allt från ”no name” till Missoni och Calvin Klein. Tålamod är guld värt där. Det finns flera butiker i stan, bl a en vid Alexanderplatz och en vid Potsdamer Platz. Kläder, inredning, sportprylar, väskor mm mm.

dillonigen
klassisk bok-i-knä-bild 😉

OCH jag läser (och lyssnar! storytel, tänk att jag äntligen upptäckte storytel, jobbpendlingen har fått ett lyft), om än långsamt.

Lucy Dillons senaste, One small act of kindness, utspelas ”som vanligt” i Longhampton, och vi möter ”som vanligt” några av huvudpersonerna från tidigare böcker i små biroller. Det gillar jag! Ännu en bok om vad som till synes är downsizing, att lämna ett – skenbart – tjusigt liv i tjusigt hus i London för att göra något heeeelt annat på landet. Libby och hennes man kommer till Longhampton för att hjälpa Libbys svärmor, nybliven änka, med hennes hotell.

Plötsligt en dag finner Libby en skadad kvinna vid vägkanten. Smitningsolycka. Kvinnan minns inte vem hon är eller vad hon gör där, men i fickan har hon en lapp med adressen till Libby/hotellet. Ingen i Libbys familj har nånsin sett henne förut. Säger de…

Klart godkänd, om än inte fantastisk. Dillon har en jämn nivå, jag vet vad jag får och jag gillar det. Principen i boken är ”pay it forward” och det gillar jag. Att man ibland gör nåt fint för nån utan baktanke och utan att egentligen veta varför. Hur en hel liten stad kommer samman och hjälper på de sätt de kan (kanske lite mer utopiskt än att ”pay it forward” kan funka ;)).

I december flyttar den här boken hem till Ulrica! Att byta grejor med varandra är också en sorts pay it forward som jag gillar! Det är bara några veckor kvar tills jag får hänga med bl a Ulrica och Hanna i London, det ser jag fram emot så otroligt mycket!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s