Cindy Sherman på me Collectors Room Berlin

Den här helgen uppgraderade jag från Siv_ver_4.6 till Siv_ver_4.7, men jag brukar vilja ta det ganska lugnt och gärna förtiga dagen på förhand. Mina närmaste vänner låtsades inte veta om det men bjöd hem mig på middag, det blev en låååång ljuvlig tillställning med god mat, vin och vid tolvslaget kom en av dem in med glass och champagne :’-)

Jag kan då inte tänka mig ett bättre sätt att vaka in ett nytt år – och det bara fortsatte. Under kvällen började vi tala om konst och det visade sig att både G och jag gillar Cindy Sherman. Jag visste att det just nu finns ett galleri som visar delar av hennes produktion, så vi bestämde oss för att det fick lov att bli en konstsöndag! (den tredje deltagaren velade fram och tillbaka, inte helt övertygad om Shermans storhet, men eftersom en av dennes favorityogis var i Berlin samtidigt så tog han en session där och sammanstrålade med oss efteråt).

Sherman visas på me Collectors Room Berlin, ett fantastiskt men/och genomkommersialiserat galleri på mysiga Auguststrasse. Här kan du se konst (nähä), fika, shoppa (fiiiin liten museibutik) och faktiskt hyra galleriet om du vill hålla en middag mitt bland all konst med dina vänner/kollegor/kunder. Hur försäkringarna ser ut för att nån ska tordas ge sig på det kan man undra (jag den torra teknokraten).

Sherman var såklart magisk, 65 av hennes verk finns att se fram till april 2016 och utställningskatalogen blev en födelsedagspresent till mig själv. Jag kanske återvänder och köper mer nästa helg. Det som gör Sherman unik är hur hon använder sig själv i iscensatta bilder, hon porträtterar kvinnoklyschor och föreställningar om vad en kvinna är (oftast, men ibland intar hon en närmast maskulin persona också) och förändrar sig själv med hjälp av smink, maskering, styling – men också med hur hon egentligen för sig och poserar. Helt otroligt. Många av bilderna är sådana som man kan stå och fantisera länge om. Bilden ovan – en av hennes mest kända – fick oss att gemensamt hitta på en historia som växte och förändrades. En fin stund med en fin vän!

Det som gjorde mig förvånad var att hon inte ansåg sig vilja skicka något politiskt budskap med de här bilderna. Hon är kontroversiell och omtalad, och för mig ÄR konst politisk (om inte konst är politisk så är det ”bara” bilder/former för mig – det är inte ”konst”) men jag vet inte om hon var ironisk när hon sa det, eller om jag missuppfattade något. En del i utställningen var en intervjufilm med henne men den hann vi inte se denna gång. Jag kommer garanterat att återvända innan utställningen är till ända, så det blir fler chanser.

Den riktigt häftiga överraskningen var deras Wunderkammer, ett kuriosakabinett i renässans-stil med groteska, fascinerande, skrämmande, vackra, fula, motbjudande och bara-gapa-och-se-ut-som-en-fågelholk-saker – ja, alla ting du kan tänka dig. Allt antikt.

Sist men inte minst: ett finfint fik! Ja, det är härliga lokaler och de tycks ständigt ha påkostade och intressanta events. Inträde plus fin utställningskatalog/bok gick loss på EUR 21.80 (enbart inträde EUR 7) och det var värt varenda öre.

—————

Efter utställningen mötte vi upp med A och gick och fikade innan jag tog en promenad hem, det var en ljummen höstkväll i Mitte/Prenzlauer Berg så det blev många stopp för att njuta på vägen. Knock yourself out! Jaaaa, en del av bilderna är sönderfiltrerade – alternativt tillkonstlade – det är ju svårt att inte se ett konstverk i varenda buske efter en så inspirerande eftermiddag. Den sista bilden ska helt opretentiöst (lol!) erbjuda en liten känsla av Hockney going Berlin 😉