Timme noll

Ibland tar det märkligt lång tid att läsa ut böcker som de facto förtjänar att slukas. Fast i fallet Timme noll är det en sanning med modifikation, den förtjänar mer än att ”bara” slukas, den förtjänar tid och eftertanke, men jag drog det aningens långt ändå. I månader fanns den där. Ofta på bordet bredvid mig på Gugelhof. Ofta i väskan, sedan i min hand när jag försökte blockera trängsel och oljud i U2 på väg till jobbet. Stundtals låg den bredvid mig i sängen.

timmenollundberg

”Berlin 1945. Författaren Hedwig Lohmann är på väg ut ur den sönderslagna staden till ett kloster. Något år tidigare har hennes dotter gjort en helvetesvandring. Var finns hon nu, flickan som hon lämnade bort? Lever hon?

2005. Ingrid har gett upp sin praktik för att flytta till skärgården och bli prästfru. Maken är sjuk och kräver hennes omsorger. Men på ön finns också Hanna, författaren som Karl Erik verkar komma allt närmare.

1983. Isa klipper sönder sin docka och hamnar som tonåring hos en psykolog. En dag bestämmer hon sig för att göra Det Stora Terapispelet – med stakar, hjärtan och kors. Om man hamnar på fel ruta får man gå i Kaos, men det finns sätt att laga världen.”

Det var Suzann som fann den här boken åt mig och som tyckte att jag behövde läsa den. Fullständigt korrekt! Detta är en sån där ”tre historier i en”-bok som jag så ofta gillar, tre öden som hänger ihop och där funderingen på hur och varför driver läsandet framåt. Mitt problem var att jag nästan bara ville läsa om Hedwig. Efterkrigets Tyskland, inte minst kvinnornas lott, fascinerar mig. Skrämmer mig. Gör mig ont.

Lundbergs språk, så utsökt in i minsta detalj. Hennes sätt att betrakta och beskriva. Purt fantastiskt.

Den finns i pocket nu. En höstpresent till dig själv?

Advertisements

4 svar

  1. Anna

    En favorit hos mig. Slukade på jullovet. Kanske läste du också den fina intervjun inne på Kollo inför Sveriges radios romanpris? http://www.kulturkollo.se/2015/03/04/timme-noll-intervju-med-lotta-lundberg/

    11 oktober, 2015 kl. 10:42

    • Den hade jag missat – tack för den! Trevlig intervju.

      Jag fick ett visitkort med hennes kontaktdata i vitras, har funderat på att be om en fikaintervju ibland men har fegat hittills. Har ännu en Lundberg vid sängen, Ön, och klämmer jag den också så får vi se sen 😉

      11 oktober, 2015 kl. 19:10

      • Anna

        Hennes texter i SvD är alltid knivskarpa. Skriver mycket om Berlin där.

        11 oktober, 2015 kl. 21:23

      • Ja, där är hon nästan ÄNNU bättre än som rent skönlitterär. Hon är sannerligen en skribent som förtjänar mer uppmärksamhet än hon får idag.

        12 oktober, 2015 kl. 06:51

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s