aaaaand Häxan Surtant is back!

Jag började läsa (nej, OK, lyssna på, pendlingen ni vet) en bok om introverta – dels för att jag är introvert själv, dels för att mitt arbete bl a innefattar psykometriska analyser av medarbetare och för att jag dessutom jobbar med att omvandla dessa kunskaper om allas våra olika sidor till hur vi ska maximera trevnad och prestation i team som består av extroverta, introverta och allt däremellan – men jag slutade igen för jag blev bara arg. Jag frågade andra som läst den om den nyanseras mer allteftersom men fick svaret att så icke var fallet.

Jo, författaren ville nog stärka sina stackars med-introverter, men att göra det genom att ständigt få extroverta att framstå som bullriga babianer är inte rätt sätt. Varje kapitel avslutas med ett kort sammandrag ”för extroverta”. Huh? Dessutom så retade jag mig på att nån som beskriver extroverta som egoister som alltid talar i termer av ”jag jag jag” gör det SJÄLV hela tiden. Jag tycker. Jag har gjort. Jag är.

Sorry, no, jag förstår att detta var ett lättsamt försök att lyfta introverta, men nej. Jag bör nog leta annan litteratur. Lite mer djuplodande. Med lite mindre doft av anekdotisk bevisföring. Otaliga äro de som älskat Introvert – den tysta revolutionen, men jag blev inte en av dem. Men jag har väl ingen humor. Och nu är det slut på min lunchrast.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s