Den döende kommunismen

dendoendeDen 3/10 är det 25 år sedan Tyskland (återför-)enades – jag har hört förvånansvärt lite om det hittills, men hoppas att det händer åtminstone NÅNTING kul, nånting extra kul, trots att det infaller på en söndag (damn, en ledig dag färre ;)).

Veckan som gick försökte en vän tyskifiera mig genom att ta med mig på en EM-match i basket. Det gick inget vidare. Eller jo, jag kände mig rörd när jag stod och lyssnade på den vackra tyska nationalhymnen, och det var ascoolt att få se Dirk Nowitzki live (han börjar bli ”gammal”, detta kan vara hans sista turnering på tysk mark – är man 213 cm lång och väger 111 kg kan det nog bli tungt att elitidrotta för en 37-årig kropp!), men det gick inget vidare för Tyskland. De fick pisk av Turkiet i vad som på vissa vis får kallas en derbymatch med tanke på att Berlin ofta nämns som Turkiets tredje största stad. Men det var kul ändå och även om jag fortfarande inte känner mig värst tysk så vill jag mer av det tyska. Jag vill ju bo här. Kanske inte för alltid, men här och nu.

Öst och väst och historia i dåtid och närtid är alltid på tapeten. Jag har oftast umgåtts med ossis (f d östtyskar), men nu hänger jag en hel del med en wessi (med samma logik en f d västtysk) och det är himla kul att höra samma historia ur många perspektiv. Mina ossivänner har naturligtvis helt olika upplevelser av samma land, lägg därtill wessiversionen. Att många fortfarande har en mur i huvudet är alla överens om. Vilka som har den högsta muren – därom tvista de lärde 😉

Jag får ofta frågor från besökande vänner och kollegor som vill veta mer. Anna Funders Stasiland är en favoritbok, men nu vill jag börja puffa för Wolfgang Hanssons Den döende kommunismen också. Kommer i pocket på måndag! Wolfgang var här är det hände. Det är blytungt.

Men det händer varje dag, fortfarande. Berlin är nog en av de mest bubblande städerna jag vet. Du vet aldrig var du har den här stan annat än rent geografiskt. ”Berlin har redan hänt” tror en del, gärna de gamla uvarna som vill berätta hur det var back in the days. Oh no. Igen: Berlin händer varje dag. Yesterday’s news är sannerligen yesterday’s news. Men i den här stan finns gott om lärdomar att dra om saker vi inte vill ska hända igen, vare sig det handlar om brunt eller rött.

Basta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s