Arkiv för 10 augusti, 2015

Sommarlov med kulturkollo – #hopp, det känner man lätt med A J Fikry i väskan

ajfikry
nej, det är inte en vääääldigt liten bok, det är väääääääldigt stora blåbär! å goda var’om serru!

Kopplat till ordet ”hopp” skriver Carolina om en mig mycket välbekant syn. Hopptokarna på Alex. Vojne. Missförstå mig rätt, jag är gammal simhoppare OCH fallskärmshoppare, båda sporterna får en del att mumla ”dåre” (* – men det där de pysslar med på Alex, nej tack.

Men nu skulle jag skriva om Fikry. A J Fikry. Alla boktokar mumlade om denna metaboktok de luxe, jag roffade åt mig sista exet på Thalia uppe vid Schönhauser tidigare i vår. Kastade mig över. Men… men… men… den där Fikry, han kändes lite som Ove. En amerikansk bokhandels-man-som-inte-heter-Ove-men-är-rätt-sur-och-bitter-och-ni-hajar. Jag tillhör den lilla skara som INTE föll pladask för Ove. Min och A J Fikrys start var seg. Boken fick ofta ofta vara handväskbok, men det blev sällan så värst mycket läst. I teorin var den ju PERFEKT, vad var fel?

A. J. Fikry s life is not at all what he expected it to be. He lives alone, his bookstore is experiencing the worst sales in its history, and now his prized possession, a rare collection of Poe poems, has been stolen. But when a mysterious package appears at the bookstore, its unexpected arrival gives Fikry the chance to make his life over–and see everything anew.

Jo, det lossnade till slut. Det blev aldrig en lääääängta-till-bok, men den var bra! Klart läsvärd.

Alltså, uuuuhuhu, det händer så mycket tragiskt i den här boken, ändå ÄR den snudd på feelgood. Märklig känsla (eller så är jag bara ovan vid den typen av böcker). Den är bitterljuv på ett sätt som jag nog inte skulle ha uppskattat om det inte varit just så där mycket metaboktok med.

Och: den ger hopp. På något vis så gör den det. Drama, tragedi, bra sak. Drama, tragedi, bra sak. Repeat. Som livet. Och hopp om livet, hör ni, det måste vi faktiskt ha.

Den finns på svenska också. Livet enligt Fikry. Zevin.

—————–

*) innan man ska få börja ta sitt fallskärmscert måste man genomgå en hälsoundersökning – hjärta kollas, blodvärden, yadayadayada, och jaaaa, det finns faktiskt en liten ruta för mental status också. ”är du rädd?” frågade syster Håkan strax innan han skulle venpunktera mig. det var innan jag började med blodgivning, jag var svårstucken och ämlig. ”ja, detta gillar jag inte” svarade jag sanningsenligt. doktorn bredvid mig frustade till. ”du ska alltså BETALA för att kasta dig ur flygplan med en glorifierad ryggsäck på ryggen, men du är RÄDD FÖR ATT TA ETT BLODPROV?”

”jaa?” pep jag.

”lessen serru men då kan jag og inte kryssa i rutan om att du verkar mentalt frisk”

(höhöhö, kul kille. men jag fick mitt intyg.)

Annonser

Lösenordsskyddad: lite kolsyrat vatten? (uppd)

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:


Bombmakaren och hans kvinna

Maggan på BBC skriver ofta bra om ljudböcker – detta gillade jag! Jag försöker ju att ta mig förbi det där med bra och dåliga uppläsare men det SPELAR roll!

I min senaste ljudbok, LGWPs Bombmakaren och hans kvinna, läste Reine Brynolfsson. Han var kanonbra, tyckte jag; inte fööööör Dramaaaaaten, men gav ändå liv åt händelser och dialoger.

Boken? Tja, LGWP innebär nån form av automatisk kvalitetsstämpel för mig, jag vet vad jag får, han har hög lägstanivå.

Det är måndagen den elfte maj när Lisa Mattei, operativ chef på Säkerhetspolisen, får ett telefonsamtal från sin chef. Ett telefonsamtal som förändrar allt och sätter nationen i höjd beredskap.

Ojvoj. Det ska sprängas och mördas, kriminalromanerna tar färg av samtiden och den är den tredje boken jag läser denna sommar där drönare avhandlas.

Detta är ingen av Perssons bästa stories (och för mig som oftare tappar fokus när jag lyssnar än när jag läser var det stundtals väl många detaljrika vändningar ibland, jag missade en hel del finesser misstänker jag), men det var sannerligen en bok för den som vill ha många kompetenta kvinnor i handlingen. Förvisso några inkompetenta också, men det gäller båda könen. LGWP svingar ju gärna lite sarkastiskt åt sin forna arbetsgivare både nu och då. Det är ju den där torra sarkasmen jag gillar så mycket.

Det kommer inte upp i samma nivå som min favorittrilogi signerad LGWP, Välfärdsstatens fall, men en alldeles OK trea fick han på Goodreads. Gott så.

(apropå drönare, Persson och framförallt hans f d polare så höll jag på att smälla av när Guillou pudlade i AB häromveckan, helt skamlöst spoilade han Almedalen har fallit – jag skulle INTE vara nöjd om jag vore Lewin)