urtidsödlan Siv

Igår var jag ute och åt middag med 2/3 av det sällskap jag som refererar till som ”my boys” (den tredje låg hemma sjuk). En av dem är den jag refererar till som min lokalbästis – han är den jag känner bäst, men hans partner börjar också blir en riktigt riktigt fin vän.

Min lägenhet låg på vägen till deras buss så vi gick upp för att partner G skulle få slänga en snabbtitt och klappa katter, G har aldrig varit hos mig förut.

Denna rara människa klev in i mitt vardagsrum, sa ”Hm… did you bring all these books with you from Sweden?” varpå Alex sa ”This is one THIRD of the books she had in Sweden!”. G hummade. Till saken hör att G nyss har flyttat i sin andra stad (post doc kräver delat liv mellan Berlin och Hamburg).

G hummade lite till.

”Siv…? Have you ever heard about KINDLE…?”

(G har doktorerat i psykologi, så ni kan ju gissa vilken sorts röst de orden sades med)

(jajaja)

Jag antar att det var förfärliga scener ur framtida mardrömsflyttar som spelades upp i Gs Kopfkino. ”Ska jag behöva hjälpa till att bära detta…?”

JO, e-böcker har vi redan avhandlat här. Jag försöööööker ju. Men det ÄR så speciellt med papper. OCH det är speciellt att ha ett rum med väggar täckta av bokhyllor (jaja, bara två väggar av fyra, men ändå).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s