Sommarlov med Kulturkollo – #upptäckarlust
Upptäckarlust. Upptäckarlust is ME. Spot on, Kulturkollo!
”Curious” – jag har det på min LinkedIn-profil, jag har/hade det på de dejtingsidor jag befolkat. Upptäcka, på alla sätt. JA! Det är meningen med livet. 42 kommer på andra plats.
Jag skulle kunna skriva en jättepost, men det är för varmt och jag blir så lätt övertydlig. Jag hade en kollega som brukade följa mig på Instagram (nu vet jag inte ens om han använder det längre) och han sa en gång ”ja, plötsligt ser man att ‘nu är Siv ute och går igen’ och då är det bara att scrolla”. Å ena sidan förstår jag vad han menar, ibland när jag är ute på mina promenader så blir det många bilder postade, men jag tyckte samtidigt att det var rätt oförskämt. Man har Instagram för att använda det. Det är frivilligt att följa. Men OK.
(semestersiv heter jag där)
Never judge a book by its cover? Döm inte hunden efter håren (det kanske inte ens är en hund)?
#upptäckarlust är nämligen också att spontanköpa en skiva för att man dyrkat omslaget/”bandkattbilden” i över ett år – utan att ha MINSTA aning om hur det låter, och så låter det huuuuur bra som helst och jag känner dessutom igen många låtar (lokal stjärna) från radion. High five på den! Men OK, det var inte HELT tokchansande och otippat eftersom den fanns under etiketten klubbmusik, och jag brukar oftast gilla house/trance/electronica.
Du kan lyssna HÄR
Att jag gärna nördar loss upptäckarlusten med allsköns reseböcker/specialintresseböcker vet ni redan, så det kanske jag inte behöver orda så mycket om 😉
Detta är en BRÅKDEL. Min skattkista. My preciousssssss…
Ibland slås jag av insikten att där med att försöka planera resor med Steffen är att vänta till döddagar (varför bara vara yrkesmilitär på [lite mer än] heltid när man kan vara borgmästare i sin lilla stad OCKSÅ?) så jag kanske tar saken i egna händer och övertalar annan vän att åka med. Efter 25 år med mycket ensamupptäckande i samband med många och långa tjänsteresor så gillar jag sällskap i resandet, även om jag är otroligt kräsen i urvalet.
Jag gjorde slag i saken igår. Jag köpte mig en guide om Krakow. Och när jag nu har pratat reselitteratur tidigare så kan jag erkänna att Eyewitness är min favoritserie för ”vanliga” guideböcker.
Ett nytt pråk är ju också en sorts upptäckarlust även om jag är besviken på mig själv över hur lite tyska jag har orkat ta till mig. Det har varit så mycket annat. Bygones!
Sakta men säkert övergår jag från att umgås med andra expats till att hänga med tyska vänner. Alex och jag lärde känna varandra på engelska på jobbet, så det har liksom blivit vårt språk, men det lustiga är att när vi är ute på våra ökända cocktailkvällar så börjar vi alltid prata tyska när vi är lite smålulliga, och då går det skiiitbra 😀
Steffen och jag varvar engelska och tyska. Mest engelska, men ibland blir det bara tyska. Jag ber om mer, men då fnyser han att han vill ju faktiskt förbättra sin engelska också. Han uppfostrades rent språkligt av sin mormor som var av adlig släkt som ogift, en strikt och verbal dam som färgade honom mycket. Jag blir uppläxad ibland när jag använder slang/ugly words (det uppskattar jag kanske inte, även om jag uppskattar det också, för vare sig jag eller de flesta andra expats jag känner fattar riktigt hur OTROLIGT fult det är att säga ”scheisse” på tyska och jag vill ju inte förolämpa nån i onödan). Jag inser ofta att han inte är bra på tyska enbart i form av att vara tysk, han är otroligt verbal och har en mycket bra språk (lite som att alla svenskar inte direkt har femma i svenska – men han bör ha haft utomordentligt bra betyg i tyska, jag har dock aldrig frågat).
Kopfkino har jag nog redan talat om. SUPEBRA ord.
Jag har den hårda vägen fått lära mig att när man säger ”jaja” i samma tonläge som vi lite överseende gör i Sverige så betyder fortsättningen ”und leck mir…” – ja, i princip kyss mig i röven. Jaja 😉
Min tredje språkfrämjande vän Andreas är yrkespolitiker och OCKSÅ otroligt verbal, men han är Steffens raka motsats. Mycket slang, många four-letter-words. Igår lärde jag mig ordet Klugscheiss/Klugscheisser av honom. ÄLSKAR! Perfekt ord för mig. En Klugscheisser är en smart-ass, lite floskelgenerator kanske.
Å jag som använder scheisse jätteofta. På svenska är det ett nämligen ett superbra ord om man vill svära men ändå inte på riktigt liksom. 🙂
2 juli, 2015 kl. 18:48
Jag har gjort det sen 1981 (?) när Ebba gjorde en underbar låt med det namnet. Blev rätt förolämpad över att bli uppläxad (han kan glömma att han inte är kapten privat också ibkand ;)) men sen snackade ag med min chef och hon sa ”mhmmmm, han har nog lite rätt faktiskt…”. OK, isåfall är det en bra upplysning, är det SÅ fult så kanske jag spar det tills det riktigt behövs!
3 juli, 2015 kl. 07:28
Ajdå, bäst man passar sig när man är i Tyskland, speciellt om man brukar prata låtsastyska i vanliga fall (skulle jag?!). Men vad säger de om de bara vill svära lite lagom då? 🙂
5 juli, 2015 kl. 10:30
Bokomslag är viktiga tycker jag. De ska få mig nyfiken. Bilder i en kokbok är också viktiga. De ska fresta. Och ett snyggt skivomslag kan väl lätt kvala in som tavla ifall musiken är dålig. Hade med mig ingredienser till persikochevrepizzan inkl. rosmarinplanta till en vän i tisdags för lunch när jag hade en semesterdag. Blev ju en hit! Ny favorit! Tack för det och även för Klugscheisser minst lika användbart som receptet på pizzan. Varmt i Sverige nu raggarna i V-ås får nog värmeslag under helgen kanske.
3 juli, 2015 kl. 05:28
Vad roligt med pizzan! Jag har vidareutvecklat den lite och senast klämte jag på lite hackade mandlar rostade i salt och honung överst – det blev sååå gott!
Jaa, bilder…! Det är där min favorit Karoline med Det gröna skafferiet lyckas så bra också tycker ag.
Ha kul med raggarna 😉 Power Meet var väl aldrig riktigt min favorithelg, speciellt inte de åren då jag bodde utefter/nära cityringen. Jag såg lite väl många raggarsnoppar när de pinkade mot mitt hus (!) då.
3 juli, 2015 kl. 07:30
Trist kommentar från din kollega! Det är frivilligt att följa ju.
Jag lan ingen tyska alls. Tyckte länge att det lät så lätt, ingen ide att lära sig liksom, bara hitta på lite. Men jag har ändrat mig…
3 juli, 2015 kl. 05:34
Ja, eller hur? Men han är ganska ung, han har inte riktigt lämnat vet-allt-åldern än 😉
Det är egentligen ganska lätt att hitta ord, det går ofta att chansa och tyskifiera svenska i värsta fall, men grammatiken… vilket genus ett ord har, och hur det sedan ska böjas i respektive kasus. Jag är lite för mycket perfektionist ibland, det är bättre att bara babbla på men jag är dålig på det.
3 juli, 2015 kl. 07:32
Jag flyr Power meet… Jag körde valnötter, flingsalt och honung på pizzan 🙂 Mums!
Följer nu semestersiv. Så kul att med Berlin och böcker tycker jag /halmhatten.
Gröna skafferiet har jag i minnesbanken. Tyskan går fint så länge man bara pratar
och går ju ofta att tyskifiera som du säger men skriver man blir felen så tydliga.
Men bättre babbla på än att inte försöka.
3 juli, 2015 kl. 09:12
Roligt! Men varning, vissa dagar BLIR det många många bilder på kort tid 😉 Många av bilderna dyker ju upp här också.
Jag tränar på att babbla på, det är en utmaning, men utmaningar är ju till för att tas…!
3 juli, 2015 kl. 16:14