Dag tre med Storytel
”Här finns ju ALLT!” tänkte jag först när jag botaniserade på Storytel, men inte riktigt.
Jag tänkte ju mest i termer av e-böcker när jag reggade mig, var bl a sugen på att börja utforska Öbergs Västerås-psykopat, men jag hittar t ex inte Djävulens tonsteg. Bygones.
Att lyssna då? Jo, när jag lyssnar mig igenom Den andra kvinnan har jag mycket svårt att sluta tänka på att jag helst hade velat äga den. På PAPPER. Det är en bok som gjord för hundöron, understrykningar och utropstecken. Mycket intressant!
Jag irriterar mig till att börja med också på uppläsningen.
mycket vacker röst, ja
mycket tydligt talat, ja
mycket SNYGG uppläsning, ja
…passar till hur jag ”ser” historien inne i min Kopfkino(*? NEJ.
Jag antar att jag vänjer mig. Nästa ljudbok jag tänker ge mig på (ni får se sen ;)) blir intressant, för den läses av författaren själv.
Andra svårigheter med ljudbok kontra papper/e-bok: när tankarna fladdrar iväg. Det gör de ofta just nu 😉 – med e/papper har jag lätt att bläddra tillbaka till den punkt där jag tappat bort mig, men ljudboken blir det värre. Jag tippar på att det också är en vanesak.
Att ha händerna fria till att hålla i sig (som jag sagt förut, att åka tunnelbana, spårvagn eller s-bahn i Berlin är stundtals lika magsnurrande som valfri attraktion på vilket tivoli som helst) är kanon, likaså det där med att blocka oljud. Stort plus på det.
*) Kopf = huvud, Kino = bio – Kopfkino är det fantastiska tyska ordet för att se bilder i huvudet
#ljudboksbuzz2015 #storytel #buzzador
(inte så) Anonyma Biblioholister 