Liten parlör för älskande

Ibland händer det att ett omslag är så fantastiskt att det får breda ut sig i sin fulla prakt. Min pocketutgåva hade INTE det här omslaget, men jag väljer att posta detta ändå för jag älskar det, och det säger så otroligt mycket om en bok som jag också älskade. Älskar. Jag är dålig på att läsa om böcker, men David Levithans Liten parlör för älskande kommer jag definitivt att läsa om igen, jag kommer dessutom att köpa den på engelska också. Ofta säger jag att jag föredrar originalspråk för att slippa riskera paltig översättning, i detta fallet finns dock inga såna anledningar (otroligt fint språk av Elisabeth Helms), jag vill helt enkelt ha den på engelska OCKSÅ.

Vad, hur? Ja, det är en parlör. David serverar pärlor till ord (ord att älska, inte alltid de vanliga orden, ord för såna som oss som uppskattar bokstavssammansättningar av slaget ”serendipity, flabbergasted, kerfuffle” etc etc) och en kortare eller längre text i samband med ordet ifråga. Orden formar en helhet. En historia i sig. Ett lapptäcke av ord, känslor och situationer. Jag vill utnämna det till en närmast perfekt pendlarbok!

Detta är precis som Marly’s Ghost en av Davids (omarbetade) valentin-historier. Jag var lite sval i mitt omdöme om Marly’s Ghost, men inför Liten parlör för älskande kapitulerar jag. Fullständigt. Det är klurigt och snyggt och smart och snyggt (igen) och stundtals lite sorgligt. Precis som kärleken, ni vet.

(ja, jag vet, jag har använt orden älskar och älskade absurt många gånger i den här relativt korta texten, men det är för att jag älsk… äh, ni vet)

———————–

Om du också har läst och älskat Liten parlör för älskande, och vill ha mer i samma anda, vill jag varmt rekommendera Pontus Lindhs Appendix. Finns både som pappersbok och e-bok. Purt fantastisk.