Arkiv för 15 mars, 2015

så var det söndag igen

Idag har jag för en gångs skull både lämnat och fyndat i bokträdet. Jag stannade till på väg till Gugelhof och lät Amanda flytta hemifrån, samtidigt som jag snodde med mig en pytteliten bok med erotiska historier. Är det DET som har fattats för att få fart på min tyska? 😉

boktr150315

150315brunch

Väl på stamstället välkomnades jag både av ”min” tant och en ung svensk kille som jobbar ganska ofta. För en främling som jag är den så skön den där känslan, att ha nån att småprata med som man känner igen och som känner igen en. Nu hade jag inte varit där på länge. Jag njöt ugnsbakade ägg med getost och timjan och fortsatte mitt tyskatraggel med en guidebok om Helsinki på tyska – det är strax under fem veckor tills BBC ses där för att tala Westö. Jag har redan dedicerat en hel sida i min att-göra-bok till mina Helsinkiönskningar. Jag antar att det inte är helt otippat att det står något om centralstationen 😉 Och ja, det funkar finfint att läsa turistiskt på tyska även om det har bieffekten att jag fick fundera en liten stund över att centralstationen i Helsinki INTE heter Hauptbahnhof som jag nu tänkte om den.

Söndagar betyder ju långpromenad också. Vädret var kallt och grått (men fr o m imorgon, när det blir kontor från bittida till sent, ska det såklart vara jeansjackeväder igen) men jag hade lagt ut en tur på runt femton kilometer som skulle ge mig både gatukonst och kyrkogårdsspaning.

cafesthlmCafé Stockholm på Kollwitzstrasse har visst haft semlor i år, vet jag nu. Jag HETSADE på semlor i februari, åt äntligen årets första och enda i Västerås förra helgen – bara för att upptäcka att det inte var så gott som jag hade för mig. Jag kan ändå tänka mig att testa Stockholm nån kväll framöver. Vi får se vem jag släpar dit. Tyskarna är galna i svenska kanelbullar!

Traskade upp till S-Bhf Prenzlauer Allee (det var ”min” station innan jag hittade första lägenheten, long time no see nu!), köpte en stor röd ros och tog sedan ringlinjen till andra änden av stan. Klev av vid Bundesplatz för att traska ner till Friedhof Stubenrauchstrasse. Jag skulle hälsa på Marlene!

marlenegrav

Väl på plats blev jag glatt överraskad över vilka trevliga kvarter det är runt Bundesplatz, många altbaus med roliga detaljer på fasaderna. Där fick jag, jag tycker ju ofta (och jag erkänner att det är på grund av okunskap, jag kan inte guldkornen) att det är tråkigt i väst men de här kvarteren smakade mer. Kyrkogården var liten och anses inte vara något speciellt, men jag hittade en hel del spännande och annorlunda gravvårdar så jag tycker att den är väl värd ett besök av den som till äventyrs delar mitt kyrkogårdsintresse. Några platser till vänster om Marlene hittade jag dessutom Helmut Newton (which reminds me, hans museum – i väst 😉 – ska jag också se framöver).

marlenetrafoJag fann sagda Marlene snyggt målad på en liten distributionstrafobyggnad vid Bundesallee

Strosade runt på kyrkogården en stund innan jag styrde snoken upp mot Schöneberg. Trodde jag. Bundesallee är lååååång och tråkig men ger långa obrutna promenadsträckor för mig som vill trycka på lite ibland. Hann en ganska lång bit och gick lite i min egen värld och glömde bort att hela och släta trottoarer – det är INTE Berlins grej – så jag klev snett och fick såpass ont i ett ledband att jag helt sonika fick ta tåget hem. Mina planerade femton promenadkilometer blev för dagen bara sju och gatukonsten får jag ta under någon solig lunch till veckan!

Annonser

nu ska vi prata könsroller

ÅÅÅÅÅÅH. Ni vet jag är mellonörd, hur ickecoolt det än är, och jag har varit överlycklig över att kunna se svtplay. Hade tappat hoppet om att årets upplaga skulle erbjuda nåt som fångade mig (älskade Mariette, men trodde inte Europa skulle se det enooooorma) när Måns klev upp. Hans inledande lite sura och för låga toner fick mig att ta mig för pannan. Countrystuk? Really? Nöööö! (nej, Berlinslang)

Så brakade det igång. GODDAMN. Han ÄR tonsäker och det är en arenalåt av stora mått, animeringen må vara stulen – precis som låten – men vi talar om ett evenemang där samtliga tittare skulle kunna sitta med en bingobricka och peta ner stulna referenser till SAMTLIGA låtar. JAG ÄLSKADE HEROES! ÄLSKAR! Jag var knappast ensam.

Så, vad hände då, kl 22.05 när resultatet stod klart? Ett antal medelålders singelmän i min feed började skriva om ”jag trodde detta skulle vara en tävling i musik” och ”hur många kvinnor röstade med fi…?”. De lät EXAKT sådär avundsjuka som vi kvinnor brukar sägas vara när vi på minsta vis kritiserar kvinnor som är yngre än oss. Tillåt mig storskratta. Min fiffi höll för ordningens skull på Mariette (om jag nu ska behöva redovisa vad fiffi tycker, jag gör det den här gången), men jag ville fortfarande att Måns skulle åka till Wien. Han ser bra ut, men inte SÅ bra ut, och han är på tok för ung för att vara intressant för mig. 28, uhääää. Mariette är 32, så hon är också för ung rent tekniskt. Å andra sidan så sa en av mina manliga och normalt sett intelligenta och varmhjärtade vänner ”hon är ju inte direkt pur-ung” om Dinah Nah. Dinah Nah är 34. In te direkt pur-ung. Nä, det förstås, inte i jämförelse med den 16-åriga Isa som är otroligt vacker och förmodligen begapades av ganska många män.

Normer och standarder. Återkommer alltid till det och diskuterar det ofta med mina dejter (yes, det är jag det, jag blir kompis med 96% av männen och så snart ”näää, vi känner ingen gnista” har etablerats så har vi övergått till att diskutera dejting-fenomenet som sådant och sajten där vi hittade varandra. Varje gång har jag frågat om de råkar ut för samma sak som jag – att de får tämligen nasty och indiskreta påstötningar från åt helvete för gamla och oattraktiva (då talar vi inte purt utseende) människor – men de har sagt att nej, det är ganska ovanligt. Problemet DE har är snarare att ungefär en tredjedel av kvinnorna som kontaktar dem visar sig vara prostituerade. Det är MÅNGA män i min ålder som letar unga kvinnor för att de hoppas kunna få ett barn/en ny kull barn. Jag kontaktas dessutom av åt helvete för unga (och ofta snygga) män som nog tänker att jag är ett enkelt och tacksamt ligg. Det är jag inte.

Mitt äldsta ex som jag hade ett långt on-off-förhållande med är tolv år äldre än jag, men han var HAN och jag struntade i åldern efter första veckans angstande (jag var 30 och han var 42). Senaste exet var nio år yngre än jag, där angstade jag lite längre, men åldern var sällan det stora problemet där heller. När jag lite elakt talar om att många män som tror sig vara mannen för mig är alldeles för oattraktiva så är det inte en elak utsaga baserad enbart på utseende, det är totalpaketet. Alla har vi väl önskemål? Jag vill hitta nån som är ungefär där jag är i livet intellektuellt, mognadsmässigt, yrkesmässigt, levnadsmässigt. Ingen av killarna jag dejtat hittills har varit traditionellt snygga, men de har inte varit motbjudande heller. De har varit smarta och roliga. Från jättesmala till jättetjocka. Från renrakade till VÄLDIGT lurviga.

Jag vet inte. Jag blev bara så road igår. Jag säger inte att det är för att vi kvinnor är ädlare som vi inte skickar skamliga förslag oftare än vi gör, jag säger att det kanske är ett utslag av den där normen. Den norm som gör att män i min krets nu blir kränkta av sånt som vi kvinnor inte ens höjer på ögonbrynen åt längre. Det är intressant.

PS intressant också att ingen av de kränkta männen skrev om homosexuella män som röstade med kuken. Antingen så tänkte de inte ens så långt, eller så vågade de inte vara så politiskt inkorrekta. Nu krullar sig hjärnan. Hur ska vi hantera de lesbiska som röstade på Måns?