söndag med Scholl et al

Jag ligger efter med redovisningen av mina söndagspromenader. Alla är inte direkt värda att skriva om, men den här är det!

Det är lätt att glömma att det fanns tyskar – höga och låga – som motsatte sig nazismen. En del försökte till och med förändra inifrån. Målet för sagda söndag blev därför Gedenkstätte Deutscher Widerstand, eller The German Resistance Memorial Center som det heter på engelska.

Du kanske har sett filmen Valkyrie? Von Stauffenberg och hans förtrogna försökte mörda Hitler den 20/7 1944, men misslyckades. Den lilla minnesplatsen på innergården är den plats där gärningsmännen avrättades.

I efterhand debatteras det hur drivande just von Stauffenberg egentligen var, men han var ju tjusig så jag antar att han är mest ”filmisk” att sätta i fokus. Man kan dessutom invända att mordförsöket kom först 1944, frågan är hur mycket av historien som hade ändrats – många människor hade redan dött. Å andra sidan, ett liv är ett liv är ett liv? Alla som deltog i komplotten hade heller inte några ädla och humanistiska motiv – en del av dem ville helt enkelt bara ha bort Hitler, inte nödvändigtvis hans galna idéer.

Nu fokar muséet inte bara på Valkyrie-plotten även om det kanske är den de flesta av oss har hört talas om. Här finns en liten men naggande god utställning med information om diverse olika grupperingar som kämpade mot nazismen.

Jag fastnade lite speciellt för den vita rosen och Sophie Scholl. Yes, jag är ytlig, jag såg den vackra profilen och började läsa mer om henne, hennes bror och de andra som formade rörelsen. Hon avrättades några månader innan hon skulle fylla 22 år, efter att ha delat ut flygblad. F l y g b l a d.

(ja, jag vill ha boken, nej, jag får inte köpa den. än. ska försöka få fatt i filmen också.)

Till min stora glädje fanns det en poster om Georg Elser också. Jag sprang på minnesmärket över honom av en slump en fredag när jag promenerade hem från jobbet och jag var allt annat än bevandrad i hans öde. Nu vet jag lite mer. Han försökte mörda Hitler och hans närmaste redan 1939 – om HAN hade lyckats? Mindboggling. Filmen om honom är pinfärsk, så det borde jag absolut kunna lyckas se, det kan dessutom vara bra för mitt tyskatraggel! Elser fängslades, torterades och mördades slutligen i Dachau, bara några veckor innan lägret befriades.

Dessa människoöden. Alla dessa öden.

Mycket mycket rörande är också den tillfälliga utställningen (slut 29/3 2015) ”Don’t forget your name. The children of Auschwitz.” Jag vet inte riktigt vad man ska vara gjord av för att inte få en klump i halsen av den.

Inträdet till detta museum är alldeles alldeles gratis, och i en tämligen söndagsstängd stad kan det utgöra ett ganska bra utflyktsmål. Det är snyggt gjort men jag kan tänka att de hade kunnat göra ÄNNU mer av det (kanske inte bara text, bild och film? Jag är en sån där som vill se Stauffenbergs… tja, penna? Scholls skolväska? vad som helst. Jo, jag vet också att krig göra destruktiva saker med ting som redan från början var förgängliga, men på NÅGOT vis skulle det gå att levandegöra allt ännu lite till).

fantastiskt vackra lokaler

Sist men inte minst – den ljuuuuvliga Marlene! Hon h a t a d e nassarna och joinade den amerikanska arméns uderhållningsförband, så hon har också fått en liten plats på muséet. Underbara kvinna. Att åka med en röd ros till hennes grav blir en annan söndagsutflykt till våren…