är det så här illa?

Åsa Beckman: På tunnelbanan läser jag en roman av den amerikanska nobelpristagaren Toni Morrison. Mitt emot mig sitter en kvinna i beige hatt och stirrar på omslaget. Just när hon reser sig för att gå av böjer hon sig fram och väser: ”Vad är det för skit du läser?”

Plötsligt har alla rätt att häva ur sig vad som helst (full krönika)

Jag vet att folk beter sig som idioter, jag hör mest arga röster om tiggare, men så här illa, är det det? Det gör mig ont.

Jag är en tunnelbanetittare och berlinarna är, om man ska se till mina medpendlare, ett läsande kollektiv. Det DRÄLLER av pappersböcker och e-boksläsare i tunnelbanan och på pendeltågen. Jag älskar det. Jag älskar också att försöka smygtitta på vad de andra läser och jag ser att många sneglar ner i min bok, de kanske undrar vilket språk det är (jag läser plötsligt nästan bara på svenska). Jag funderar på var gränsen går.
Vilken bok skulle få mig att vilja väsa nåt som tanten väste?
Vilken bok skulle kunna få dig att väsa?

Arga tanter med beige hatt. Arga människor. Små människor. Frustrerade människor. Rädda människor. Dumma människor. Vad håller vi på med?

Dort wo man Bücher verbrennt, verbrennt man auch am Ende Menschen. /Heinrich Heine