jaja, jag kanske kan liiiite mer än bara Kleine Katze Chi

katzechi
Mitt självförtroende när de gäller att läsa på tyska är fortfarande tämligen ickeexisterande, så jag tänkte lyda min svensktyska kollega P (tyska föräldrar, född i Tyskland, uppvuxen i Sverige) och testa ett seriealbum – såna gillar jag ju! Jag vet inte om boken var inplastad eller om jag bara inte bläddrade i den, men jag plockade iallafall med mig Konami Kanatas Kleine Katze Chi och tänkte väl något i stil med ”mhmmm, japanskt, coooooool – lite manga och katt kanske, vad kan gå fel?”

Tja, fel och fel. Mitt självförtroende är som sagt rätt lågt och jag skojade om att det var perfekt att prata med 2,5-årige Henrik när han var här (vårt ordförråd var väl ungefär lika utbyggt om vi undantar mina Rammsteinska obsceniteter, mitt uttal är dessutom bättre än hans men jag är fortfarande inte säker på att det mest av allt beror på att jag inte har en ständig napp i truten ;)) men det här var lite VÄL mycket barnbok.

Lilla Chis familj flyttar till ny lägenhet, Chi är arg för hon känner inte igen sig, men så inser hon sakta att det kanske inte är så dumt ändå. Ja, det var det hele. Söt bok, ljuvliga illustrationer, men njä – jag kanske kan satsa LITE högre nästa gång (men OK, nu vet jag vad ”klippa klorna” heter på tyska;)). Nu fick den gå vidare till Henrik och hans syskon som tack för att de hjälpte sin mamma (min chef) att ta hand om Izzy och Spockissen är jag var i Sverige över jul.

Tyskatraggel i övrigt? Tja, i morse kom koncernens CSR-ansvariga förbi och önskade gott nytt år och då tog jag hela storyn om min Sverige-turné under julen SAMT nyårsdiskussionen (inklusive gnäll om dyngraka muppar som drog av raketer mitt inne bland husen utan nån som helst koll) på tyska med henne och det gick finfint. Lite i taget, that’s the shit. ”Plötsligt så händer det”. Att våga prata tyska med nån som jag knappt hade vågat prata med ALLS för ett halvår sen är ett stort steg för mig.

Advertisements

4 svar

  1. Kanske Heute ist der Letzte Tag vom Rest Deines Lebens av Ulli Lust. Bra seriealbum. 🙂 Tegelsten, men det är uppdelat i kapitel så man kan pausa.

    7 januari, 2015 kl. 10:54

    • Låter som superbra tips, den ska jag leta efter. TACK!

      7 januari, 2015 kl. 11:13

  2. Jag tyckte det var perfekt att öva tyskan på de barn jag haft hand om under min tid som au-pair för evigheter sedan i Kassel och i Zürich. Då släppte det. 🙂
    Man är så självkritisk. Men de flesta förstår ju även om det inte är perfekt.
    Fast schweizertyska är inte att leka med. Första gången jag hörde det gissade jag på grekiska 😉 Just läst första delen av Kristina Sandbergs trilogi. Är ju så bra! Nu sista sidorna i Precis som att börja om av Ninni Holmquist oväntat bra.

    11 januari, 2015 kl. 13:22

    • Har oooofta möten och telefonmöten med schweiziska kollegor – som ”tur” är så är de flesta av dem tyskar som pratar enel tyska (eller OK, oftast engelska), men jag har haft ”förmånen” att höra schweizertyska också 😉

      Ninni är kanon! Jag har alltid uppskattat hennes smarta smarta noveller och romanen Enhet blev en jättefavorit! Vi får se när jag kan lägga tassarna på senaste boken!

      13 januari, 2015 kl. 05:45

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s